Söndag 3 Februari

Lukas2:22–40
När tiden var inne för deras rening enligt Moses lag, tog föräldrarna Jesus till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren — det står nämligen i Herrens lag att varje förstfödd av mankön skall helgas åt Herren — och för att offra två turturduvor eller två unga duvor, så som det är föreskrivet i Herrens lag. I Jerusalem fanns en man vid namn Symeon, som var rättfärdig och from och som väntade på Israels tröst. Helig ande var över honom, och den helige Ande hade uppenbarat för honom att han inte skulle se döden förrän han hade sett Herrens Messias. Ledd av Anden gick han till templet, och när föräldrarna kom in med barnet Jesus för att göra med honom som det är sed enligt lagen, tog han honom i famnen och prisade Gud och sade:
»Herre, nu låter du din tjänare gå hem,
i frid, som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel.«

Hans far och mor förundrade sig över vad som sades om honom. Och Symeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: 
»Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid — ja, också genom din egen själ skall det gå ett svärd — för att mångas innersta tankar skall komma i dagen.«
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år, sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön. Just i den stunden kom hon fram, och hon tackade och prisade Gud och talade om barnet för alla som väntade på Jerusalems befrielse. När de hade fullgjort allt som föreskrivs i Herrens lag, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen. Pojken växte och fylldes av styrka och vishet, och Guds välbehag var med honom.
                                           Betraktelse
Idag är det ljusets fest!

Vår tro är ett mysterium som bär Guds plan, en frälsningsplan som utvidgas i liturgin, särskilt i Eukaristin, där Kristi verk, Hans själva Frälsningsverk, fortsätter att bli genomförd.

Guds plan är vår frälsning, vår frälsning är i Kristus;
Hans frälsning pågår ständigt i Liturgin utförd i templet: Katolska Kyrkan, den enda platsen där vi kan finna den verkliga närvaron av Förmedlaren mellan Gud och människa. 

Maria går upp till templet, hon bär Barnet i sin famn.
Han som uppfyller all vår längtan är given och offrad till Fadern.
Vid korset ska Maria, för världens frälsning, offra Honom ännu en gång.
Guds Lamm är framburen för att offras.
Maria ska ta del i det offrandet, det är lovat henne att svärdet ska gå genom hennes hjärta.
Maria ger Jesusbarnet till Fadern genom Symeons händer, hon ger till Gud vad som tillhör Gud.
Skimrande klar lyser Maria i hennes lydnad till Fadern.
Varje barn, varje människa tillhör Gud, och måste ges till Gud.

Knappt har Barnet blivit fött och striden är redan väckt!
Det är först Sonen den är riktad till, men Maria som förenar sig totalt med sin sons lidande för världens återlösning, blir också hon ett offer för denna strid...redan nu, i frambärandet av Barnet i Templet; "också genom din egen själ ska det gå ett svärd"...

Och än idag är hon, likt Jesus ”ett tecken som väcker strid”…..

I lydnad till lagen offrar Maria Barnet till Gud.
Jesus kom som världens Ljus och hon ska inte på något sätt dölja det, snarare tvärtom, hon ska lyfta upp det, hon ska låta Honom skina, även då hon redan förnimmer priset för det.

Symeon profeterar att ”ett svärd skulle gå genom Marias själ och att Barnet skulle bli till fall, eller upprättelse för många, ett tecken som väcker strid”.
Det har alltid varit den Katolska Kyrkans ständiga kamp att inte bli ett med världens läror...
Vi måste ständigt se om vi inte har kompromissat Kristi ord.
För detta Barns skull måste även vi låta oss bli genomborrade av stridens svärd.
Men även om det svärdet skulle genomtränga oss så kommer vi aldrig att kunna dela Jesu smärta så djupt som Jungfrun Maria fick göra... 
Hennes genomborrade hjärta fick ta del av Kristi Hjärtas plågor;
”..ett svärd ska gå igenom din själ..”.
Maria kunde erfara djupet av hennes sons kärlek och medlidande för människan.Hon upplevde i sitt hjärta det som Jesu Hjärta fick utstå; smärtan, törsten, förföljelsen och människors hat.

Marias och Jesu hjärta var ett. Förenade i Faderns vilja.
Hennes Obefläckade hjärta slår i takt med Jesu Heliga Hjärta. 

Jesus är tecknet som väcker strid, striden mellan sanning och lögn, ont och gott, rätt och fel.
Den Helige Ande, upplyser oss och gör oss till himmelrikets värdiga brudar, levande barn till Fadern, återspeglande Kristus -
om vi låter oss bli testade som guld i elden...
då kan vi likt Symeon gå till Gud i frid. 

Den gamle Symeon var nästan blind men kunde bättre än någon annan se ljuset som sken från det framburna Barnet.
Anden tog tag om hans hjärta och den profetiska sången ljöd från djupet av hans själ:
”mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk”.

Rena ögon som ser Ljuset i ett litet barn.

Maria, som enligt lagen skulle bli renad av att offra två duvor 
bär på Lammet, Påsk Lammet, offer lammet.
Guds Lamm, Marias barn,
hon bär fram Honom till Fadern,
för världen..”det sanna ljuset, det som lyser över alla människor..”

                              ”...ett tecken som väcker strid...”