Söndag 10 Februari

Lukas 5:1–11
En gång när Jesus stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: »Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.« Simon svarade: »Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.« Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: »Lämna mig, herre, jag är en syndare.« Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat — likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: »Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.« Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

                                           Betraktelse
Jesus är vår Lärare; 
” Var dag satt jag i templet och undervisade...”

Folk samlades omkring Honom och ”som vanligt undervisade Han dem..”

Vad lärde Han?
Han lärde Apostlarna att Gud är Treenighet, att Gud är Kärlek och att de skulle älska varandra och de allra minsta. 
Han undervisade dem om Sakramenten, om Evangelisk moral och Han lärde dem att be.

Hans lära ”kom till dem, inte bara som ord, utan med kraft och Helig Ande, i fullt mått” ( jfr 1 Thess1:5).

De lyssnade till Hans ord
”...och tog emot det, inte som ett människo ord utan som det verkligen var: Guds ord” (jfr 1 Thess.2:13). 

Jesus utmanade sina lyssnare att omvända sig, att förnya deras hjärtan och att forma deras liv med Guds rike som dess mittpunkt.
Apostlarna och deras efterträdare fick uppdraget att lära hela världen det som Jesus lärt dem. 

Han använde sig av liknelser, tagna ur det dagliga livet; jordbruk, hushåll, fiske, vänskap...för att fånga lyssnarnas intresse och för att de på ett enkelt sätt skulle förstå buskapet om Guds kärlek, om Hans barmhärtighet, om gott och ont, himmel och helvete, belöning, straff, frälsning…

Jesus, som är alltings skapare, visste mycket väl att vattnet skulle fungera som förstärkare till Hans röst. Så Han satte sig i en båt ute på vattnet.
Det var stora skaror av folk vid stranden och Jesus ville nå fram med sitt budskap.
Han har just helat sjuka och besatta människor runtomkring i Galileen.
I denna episod med Petrus och de andra Apostlarna i båten har Han givit helandet en paus för att istället undervisa folket som tränger omkring Honom för att höra ”Guds ord”. 

Det är lätt att förstå att de ville ”hålla sig nära Jesus , se Hans fagra ansikte och höra Hans ljuva stämma”, säger den helige Chrysostomos.

Dagens text handlar också om kallelser. Att vara kallad.
Kallad till vad?
Till det som ligger i Kyrkans natur; mission. 
Jesus själv har givit Kyrkan uppdraget att Evangelisera och bära Kristi återlösande mission framåt och ut till djupet; 
”Duc in Altum; ”ro ut på djupet och kasta ut näten där”. 

Petrus fick missionen att ”fånga människor” istället för fisk! Jesus ger denna mission till Apostlarna och sedan genom alla tider till deras efterföljare.
Men inte bara till dem gav Han ett sådant uppdrag.
Maria Magdalena fick uppdraget att gå till Apostlarna för att vittna om Jesu uppståndelse. 
Kyrkan är kallad att till tidens ände förkunna Evangeliet, ro ut på djupet för att ”fånga in” män och kvinnor till Kristi Kyrka som i sin tur är kallade att ”kasta ut nät och fånga in..”.

Den stora fångsten av fisk öppnade  Petrus ögon...det var en mirakulös obeskrivlig händelse då han i ett enda ögonblick kände i hela sin kropp och själ att denne Lärare som stod framför honom var ”Annan”; var Helig!
Så Petrus ber Jesus att lämna honom. 
Men hur skulle Jesus kunna lämna honom? 

Även Paulus i dagens andra läsning visar hur också han vid något tidigare tillfälle upplevt sig vara ovärdig, syndfull, den sista och minsta av apostlarna.

Profeten Jesaja blir kallad av den tre gånger Heliga Guden att förkunna Hans ord. Jesajas första reaktion liknar Petrus som greps av bävan. Jesaja säger:
” Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar..”. 
I närhet av det gudomliga blev Jesaja övertygad om sin ovärdighet och syndfullhet. 
Profeten visar oss varför; 
Gud sitter på sin tron, Hans mantel är inte bara en mantel men ett Mantelsläp som täcker hela templet. Gud är "Annan", Majestätisk,
Han är Helig, Helig, Helig! 

Det finns inget helgon som inte erkänt sin orenhet och syndfullhet.
De, likt profeten Jesaja, blir renade från deras synder och fortsätter sedan i ett liv ständigt medvetna om kampen mot det onda i dem själva och i världen. 

De är kallade att tala för Gud. 
Att tala för Gud, att förkunna Guds sanning är i sig renande eftersom det är ett förkunnande som ingen, eller väldigt få vill höra!

 Någon har tolkat denna text som att Jesaja upplever att han inte var värdig att prisa Herren, som ju Seraferna ständigt gör. 
Men nu när Jesaja fick sina läppar renade av en Seraf, renad från sina synder, blir han sänd till sitt eget folk; ”ett folk med orena läppar”, för att tala till dem ordet - som de inte ville höra.

För dessa tre; Petrus, Paulus och Jesaja, som på djupet hade blivit berörda av Gud helighet, väntade många svårigheter och stora lidanden.

Gud hade kallat dem att bli Hans budbärare, Han sände dem till att förkunna Guds Helighet och Hans ord.
Gud själv fullbordar ett sånt kall förutsatt att Hans vilja görs, att Hans ord förkunnas och att den som är kallad faller ner på sina knän i bön och överlämnande.
Vi måste be att Herren inte upphör med sitt verk.
Att Han fortsätter att kalla många lika villiga budbärare som Jesaja, Petrus och Paulus, som i alla situationer, lidanden och ensamhet ,fortsätter att prisa Hans Namn, Godhet och trofasthet.
För dem gör Gud mer än vi kan ana, mer än Han någonsin har lovat!

           
                            "...VAR INTE RÄDD...”