Söndag 17 Februari

Lukas 6:17–18a, 20–26
Vid den tiden gick Jesus ner från berget tillsammans med de tolv och stannade på ett ställe på slätten. Där var en mängd lärjungar till honom, och en stor folkmassa från hela Judeen och Jerusalem och från kustlandet vid Tyros och Sidon hade kommit för att lyssna på honom och få sina sjukdomar botade.
Han lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: »Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. Saliga ni som hungrar nu, ni skall få äta er mätta. Saliga ni som gråter nu, ni skall få skratta. Saliga är ni när man för Människosonens skull hatar er och stöter bort er och smädar er och gör ert namn avskytt. Gläd er på den dagen och dansa av fröjd, ty er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde ju deras fäder med profeterna.
Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta.
Ve er när alla berömmer er. På samma sätt gjorde ju deras fäder med de falska profeterna.«
                                       Betraktelse
Jesus lyfter upp sina ögon för att tala Guds ord till Apostlarna och de många andra lärjungar som var med Honom.
Genom dessa saligprisningar och ve-rop sätter Han riktning för sina efterföljare. 
Det som Jesus säger är inte något de har hört förut, för det är motsatt till alla kulturer och till ett ”världsligt tänkande” . 
De flesta av oss växer upp med helt andra värderingar än de värderingar som Jesus ger oss idag.

Men saliga är vi när vi lever enligt Guds värderingar! 
Saligprisningarna är kartan vi behöver följa för att kunna leva av Guds rike här och nu.

Att vara ”salig” eller ”välsignad” är att vara lycklig, men världens tolkning av lycka är förstås en världslig tolkning och tyvärr har det givit många missförstånd till vad som menas med salig/välsignad.
Att vara lycklig innebär inte nöjen och bekvämligheter; det kan, tvärtom, många gånger ge de motsatta effekterna; lidande och brist -  fast av ett annat slag.

Sann välsignelse och salighet tillhör det andliga och moraliska livet. 
Ett sånt liv för oss nära Gud.

I himlen är alla helgon.
De är, får vi förstå, obeskrivligt lyckliga, välsignade och saliga därför att de är med Gud! Himmelen är det ”Saliga Skådandet”. 

Saliga är de fattiga. Både de som lever i en viss materiell fattigdom och enkelhet - och de som är andligt fattiga.
Andlig fattigdom gäller alla. Andlig fattigdom är en vacker Kristen dygd;

” ...som ett träd
planterat nära vatten.
Det sträcker sina rötter mot bäcken.
Det har inget att frukta av hettan,
bladen är alltid gröna.
Det ängslas inte under torra år,
upphör inte att bära frukt”.
                                                                          (Profeten Jeremia)


 De som ser på sig själva som ringa,
de som bestämt vet med sig att de alltid och överallt behöver Gud,
de som ser på andra som bättre än sig själva,
de som vet att allt de har och är, är tack vare Guds barmhärtighet.. 
de är de fattiga i anden som redan nu är i besittning av Guds rike;
”Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike”.

Guds - vigda män och kvinnor avger löften av frivillig fattigdom i efterföljelse av Kristi fattigdom. 
Liksom Jesus tar man emot allt från Fadern och låter allt gå tillbaka till Honom. 
Man låter sig inte betungas av ägodelar och låter sig inte bindas av dem. 
Jesus var fattig, Han hade ”ingen plats där Han kunde vila sitt huvud”... Ändå led Han ingen nöd, för Fadern tog hand om Honom och Hans Apostlar, som hade lämnat allt för Jesu skull.

Fattigdom är i sig inte en välsignelse. Men de fattiga blir till välsignelse för de rika, därför att de rika är kallade att dela med sig av vad de har, detta är viktigt för deras frälsning.
Även de materiellt fattiga är menade att vara fattiga i anden. Oftast så är de det och det är därför som de fattiga blir till välsignelse för de rika som ofta inte lever i andlig fattigdom eftersom frestelsen i deras liv är att bli bundna till de många ägodelar de har. Dessutom blir dessa ägodelar deras trygghet.
Detta är inte en välsignelse utan snarare en fallgrop där man faller mer och mer bort, inte bara från människans inneboende längtan efter Gud men också från insikten att allt vi har kommer från Gud och ska ges tillbaka till Gud. 

I ett land eller i ett liv av rikedomar och välfärd har man allt - man saknar ingenting. 
Och skulle man sakna något så kan man ju lätt få det, vad det än må vara! 


Saknaden av Gud bekommer en inte längre. Allt ser ut att gå bra i alla fall.
 

”Förbannad den man

på saltjord där ingen kan bo”.
Han skall leva i förbrända trakter,
och får aldrig se det goda komma.
Han blir som en buske i ödemarken
och vänder sig bort från Herren.
som stöder sig på mänsklig kraft
som sätter sin lit till människor,

                                                                                       (Profeten Jeremia)


De fattigas salighet följs i saligprisningarna av de hungriga och törstandes salighet. För, att vara fattig är också att vänta på att få bli rättfärdigad. 
Den fattige hungrar och törstar efter bekräftelsen av hans vänskap och närhet till Guds rike.
Den som hungrar och törstar ska bli mättad, men är det ännu inte.
Att törsta och hungra är att längta innerligt efter att få ens synder förlåtna, att bli rättfärdigad inför Gud och få bli evig medlem av Guds familj. 

Längtan efter rättfärdighet uppkommer ur ångerns tårar.
De saliga är de som gråter över sina brister och synder gentemot Gud och Hans rike.
Det är också tårarna på dem som lider eller är offer för andras orättvisa och själviska handlande. 

Efter de saliga som gråter kommer vi fram till dem som lider för Kristi Namns skull;
de som gör Guds vilja, håller Guds budord, lever så som Kristus och Kyrkan sedan urtider lärt. Jesus uppmanar dem att dansa av glädje, för profeterna blev förföljda på grund av att de oavbrutet förkunnade Guds oföränderliga ord och Jesus själv blev föföljd och dödad för att Han var Sanningen, Vägen och Livet.

Världen lär att ju fler som talar gott om en, ju bättre är det, eller, ju bättre är du! 
Det är inte en dygd i Kristi lära, tvärtom säger Jesus i Lukas Evangeliet, så är det ”ve och fasa” när alla talar väl om oss.
Naturligtvis måste orsaken till baktalet eller kritiken vara något som är gott i Guds ögon fast människor inte uppskattar det.
Det låter lite paradoxalt för samtidigt vill Jesus att ”ert ljus ska lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Fader i himlen”. 
Men vi lär oss i Johannes Evangeliet att människor föredrar mörkret framför ljuset och därför uppskattas inte alltid goda gärningar av människor fastän de lyser och ärar Fadern!

En annan faktor är att vid världens slut ska alla få se de goda gärningar som gjorts för Gud och alla de goda gärningar som Gud gjort för var och en av oss. För allt det ska människor prisa och ära Fadern i all evighet!
Allting går ut på det, att ge all ära till Gud, att prisa och tacka Honom.
Det är den slutgiltiga Lovprisningen! 


                                 
 ”Saliga ni som är fattiga”