Söndag 24 Februari

Lukas 6:27–38
Vid den tiden sade Jesus: »Till er som vill lyssna säger jag: älska era fiender, gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som skymfar er. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra. Tar någon ifrån dig manteln, så hindra honom inte från att ta skjortan också. Ge åt alla som ber dig, och tar någon det som är ditt, så kräv det inte tillbaka. Så som ni vill att människor skall göra mot er, så skall ni göra mot dem. Skall ni ha tack för att ni älskar dem som älskar er? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. Skall ni ha tack för att ni gör gott mot dem som gör gott mot er? Också syndare handlar så. Och skall ni ha tack för att ni lånar åt dem som ni tror kan betala tillbaka? Också syndare lånar åt syndare för att få samma belopp tillbaka. Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen. Då skall er lön bli stor, och ni skall bli den Högstes söner, ty han är själv god mot de otacksamma och onda. Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig.
Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.«
                                                    Betraktelse
Hur ska vi förstå ”döm inte”?

Att döma är inte oförenligt med Kärlek, snarare tvärtom. 
Måste en förälder inte döma vad som är bra eller bättre för sitt barn? 
Måste en präst eller andlig ledare inte döma vad som är bra, bättre eller synd hos en människa som uppriktigt vill följa Jesus?
Måste vi inte hålla oss borta från dem som kan vara andligt eller kroppsligt skadliga för oss? 

För att kunna göra det måste vi döma. 

Att döma är en ofrånkomlig del av att tänka.
Måste vi inte döma om det vi tänker eller tänker göra eller har gjort, är bra eller dåligt?

Jesus, Guds Lamm, ska komma för att döma levande och döda.
Vad är det Han ska döma och enligt vilken lag dömer Han?

Hur skulle Kyrkan kunna lära Hennes medlemmar de sju andliga barmhärtighetsverken om det inte först fanns en mall att följa?
Hur tillrättavisar man annars syndare, hur undervisar man annars de okunniga, hur råder man annars de tvivlande? 

Hur skulle vi kunna bli förlåten om det inte fanns något vi dömt vara nödvändigt att be om förlåtelse för? Och om vi inser att vi borde förlåta andra så måste det ju vara för att vi har dömt att de gjort något fel mot oss?

Till syvende och sist kränker varje synd Gud, eller bättre, först och främst, är det Gud som är kränkt när vi syndar.

Vi får aldrig fördöma någon. Inte heller kan vi döma varför en människa har handlat på ett eller annat sätt.
Bara Gud känner till människans inre motiv. 
Men en handling, som t.ex. , skvaller, mord, abort, stöld...är i sig fel och måste dömas som fel.

Kyrkan, Domstolen… måste förklara någon skyldig för det han eller hon är skyldig till att ha gjort. Någon måste döma det som fel eller rätt.

Men för att döma väl måste lagen vara en objektivt sann lag. 
En moraliskt rätt lag. En lag enligt Kristi lära.

Kyrkan har sedan urtider, ja, sedan Jesu tid, bett för syndares eviga frälsning och omvändelse, vi har lärt oss av Jesus att älska dem därför att Jesus älskar dem - men dessutom därför att vi själva är inte bättre - om det inte vore för Guds eviga barmhärtighet! 

Det ligger i Guds behag att människan söker Hans barmhärtighet.
Det behagar Gud att vi tackar Honom för Hans godhet och barmhärtighet. Gud önskar att vi tar emot Hans barmhärtighet.
Men för att ta emot den måste vi känna behov av den!
När vi ber Gud om förlåtelse söker vi Hans barmhärtighet. 

Det är i imiterandet av Guds barmhärtighet som vi liknar Honom. 
Men det imiterandet betyder att vi accepterarJesu kors och delar Hans lidande. 
Jesu barmhärtighet kan inte ses utan Hans lidande och kors.

Dagens Evangelium förbjuder hämnd; ”ge också skjortan till den som tar ifrån dig jackan”...Gud vill leda oss till total förlåtelse utan spår av bitterhet, hat eller fientlighet.

Men det räcker inte.
Det är medlidande till våra bröder och systrar som gäller.
Inte bara frånvaro av hat, bitterhet och fientlighet, frånvaron måste ersättas med något; medlidande.
Medlidande som känns av i hjärtat, i själens djup och i ens förstånd.

Det är den medlidsamme Jesus vi vill följa.
Det är av medlidande med oss Han gör sig liten och svag.
Det var av medlidande med oss Han antog en tjänares gestalt, var lydig ända till döden, även döden på ett kors..

Det är inte för att fördöma som vi måste bedöma en annans handling som god eller ond men för att genom det förkunna Kristi lära om det som är sant, rätt och gott! 
Vi får inte gripa tag i Guds nåd och barmhärtighet på samma sätt som Adam och Eva grep tag i det förbjudna trädet av gott och ont..
Eva grep tag om äpplet som om det skulle ha varit hennes rätt -
sedan började beskyllningarna... 
innan Adam beskyllde Eva och Eva beskyllde ormen hade ormen redan ifrågasatt Guds ord..och förnekat det!;
”..ni kommer visst inte att dö”.

I dagens läsning vänder sig Jesus till ”de som vill lyssna”.
Vill lyssna till Guds ord och göra det! 
Jesus ber oss ständigt att göra mer än vi kan. Mer än vad vi skulle ha gjort om vi inte hade följt Jesus.
Han kräver långt mer än vad världen kräver, långt mer än vad vi skulle kräva av oss själva utan Honom.

Det tillhör vår fallna natur att vända oss bort från det som är krävande. Guds ord kräver. Jesus är krävande;
” välsigna de som förbannar er, gå två mil med dem som ber er gå en mil, ge också jackan till dem som ber om tröjan,
ge åt alla som ber dig (!)
och vill de ta något från dig så begär det inte tillbaka (!).

Uppenbarligen kräver Jesus mer än rättvisa, mer än
”du är god mot mig så jag är god mot dig”…

Gud älskar oss med en barmhärtig kärlek, evinnerligt mycket större än vad vi kan förstå. 
Men med rättvisa dömer Han oss alla enligt Hans lag, den lag vi lär oss i Skrifterna och i Kyrkans tradition.
Den lag som vi kallar naturlagen och den lag som är Kristi lag.

Därför måste vi döma gott från ont, bra från dåligt, sant från falskt.
Så låt oss börja träna, träna oss till att älska våra fiender, träna oss till att urskilja vad som är Guds heliga vilja från det som är människors egenvilja. Döma det som är rent från det som är orent.

För att göra det behöver vi mod och klarhet, kärlek till Gud.
Vi behöver tro, hopp och Kristi kärlek.
Medlidande; först och främst med Kristus.
Medlidande till Hans lidande ger oss sant medlidande med andra. 

                                 
”...Den Högstes söner...”