Söndag 12 Maj

Johannes 10:27–30
 
Vid den tiden sade Jesus: »Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen skall rycka dem ur min hand. Vad min fader har gett mig är större än allt annat, och ingen kan rycka det ur min faders hand. Jag och Fadern är ett.«

                                        Betraktelse
Det var Judarna som först skulle få höra ordet men när de visar det ifrån sig dömer de sig själva ovärdiga det eviga livet och därför vänder sig Paulus och hans kompanjon till hedningarna, läser vi i dag i Apostlagärningarna. 
En ”hel stad” ville höra Guds ord, men det framkallade avund bland många. 
Avund, som är en av de sju dödssynderna, var dock inget hinder för Gud för Han använde sig av judarnas avund så att genom det, alltfler hedningar vände sig till Kristus. 

Hedningarna  kunde nu säga med glädje att de var ”Hans folk, fåren i Hans jord”. 
Petrus skriver i ett av sina brev att "de som förut inte var ett folk är nu Guds folk, och de som förut inte fann barmhärtighet, har nu funnit det". 
Ett heligt folk, Guds eget folk, folk som ska förkunna Hans storverk..
Han är den sanne Herden, den Gode, den noble, den vackra Herden, medlidande och ömsint.

Den Gode Herden vittnar om att vår tro är först och främst en Person.
Han är, i sin egen Person, Vägen, Sanningen och Livet.
Han är Gud-Man som har Gudomlig och mänsklig tillgivenhet till oss.
Han älskar oss med ett genomborrat hjärta av kött och blod, för oss lade Han ner sitt liv.

Vårt liv med Jesus är inte byggt på känslor, men på en tro som växer ut ur den Gode Herdens lära. Nåd väller över i den Heliga Mässan men för den skull känner man ingenting.
Ur trons fruktsamma jord blommar en allt renare kärlek och tillgivenhet till denne Herde.

Jesus visar oss att Han inte bara är den gode herden men att Han, den Gode Herden, är Gud och därför är alla skyldiga Honom lydnad. 
Det är lammen och fårens natur att följa herden, att lyssna till herdens röst.
Liknelser om tidens slut berättar att Människosonen skiljer mellan de som lyssnar och följer Honom, och de som inte lyssnar och inte följer Honom, som herdar skiljer mellan får och getter. 

Kapitlet om den Gode Herden slutar med att de försöker stena Jesus. Då de misslyckas med det försöker de åter igen gripa Honom.
Kapitlet efter den Gode Herden handlar om Lazarus som Jesus uppväckte från de döda, en anspelning till att det är den Gode Herden som inte bara reser sig själv från döden men är upprinnelse och orsak till allas uppståndelse från de döda. 
Jesus är Gud och gör det av egen kraft. Återupplivandet av Lazarus skapade samma reaktion; översteprästerna och fariséerna var fast beslutna att döda Honom, så de befallde att Han skulle gripas. 
Men den Gode Herden lägger själv ner sitt liv, och Han tar upp det igen, 
så de lyckades inte ta Honom då..

Det är alltså inte en lag som nu gäller men det gäller en Person, den Gode Herden; den andra Personen av den Heliga Treenigheten.
Lagen gäller nu bara i förhållande till denne Person, den gamla lagen fullkomnas i Kristi lag. Han har inte kommit för att upphäva lagen inte en enda bokstav, inte ett enda bud skulle få upphävas, sa Han, 
men lagen kan inte ge evigt liv. Den Gode Herden ger evigt liv. 

De som är Hans får och lamm, vilkas helighet måste överträffa de skriftlärdes och fariséernas helighet, ska aldrig ryckas ut ur Hans hand.
De som inte kan ryckas ut ur Faderns hand kan inte heller ryckas ut ur Sonens hand.  
De är ett. 

Jesu röst är så vacker, det är omtumlande när man verkligen lyssnar till vad Han säger: Han ger oss evigt liv!,…om vi tror, hör vi till Hans får och om vi tror ser vi att det Han gör och säger är detsamma som vad Fadern gör och säger. 

Hur många av de som lyssnar, tror? Hur många av de som tror, lyssnar? 
Nu när det finns herdar som för en mindre sträng lära, är mindre krävande och som dessutom, menar man, är mer förstående för människors problem…som kommer före Guds lag.

Enligt judarna hädade Jesus och gjorde sig själv till Gud. 
Vad säger vi nu när vi inte längre gör Honom till Gud men till någon vars ord kan bytas ut mot människors ord och vars gärningar kan bytas ut mot människohänders verk?
Den Gode Herden, som lade ner sitt liv för fåren behövs inte längre, för människan tar hand om sitt eget och andras liv genom att följa sitt samvete, och vad det gäller den Gode Herdens barmhärtighet ger man det nu helt enkelt till sig själv -och till andra, för först kommer individen, sedan Gud. 
Vi har glömt Källan, vi har glömt hur dyra våra liv är och hur dyrt barmhärtigheten har kostat Honom som är den ende som kan ge den enda barmhärtighet som finns -Den Gode Herdens.

                                    ”…Min fader har gett mig…”