Söndag 23 Juni

Lukas 9:11b–17
 Vid den tiden talade Jesus till folket om Guds rike, och han botade alla som behövde hjälp. När det led mot kvällen vände sig de tolv till honom och sade: »Låt folket ge sig av, så att de kan gå till byarna och gårdarna här omkring och skaffa sig tak över huvudet och få något att äta. Här är vi ju ute i ödemarken.« Han svarade: »Ge dem något att äta, ni själva.« De sade: »Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar — om vi nu inte skall gå och köpa mat åt alla de här människorna.« Det var omkring fem tusen män. Men han sade till lärjungarna: »Låt dem slå sig ner i grupper om femtio.« De gjorde som han sade och lät alla slå sig ner. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen över dem. Sedan bröt han dem och gav till lärjungarna för att de skulle dela ut till folket. Alla åt och blev mätta, och de överblivna bitarna samlades ihop; det blev tolv korgar.
                                              Betraktelse

Vad gick ni ut i vildmarken för att se?

Ett strå som vajar för vinden?..en man i fina kläder?..
En profet?
Ja, folk hade gått ut i vildmarken för att möta Johannes Döparen, en som de ansåg vara en profet, en Guds man.
Det var en mager man i tarvliga kläder, men det var inte därför som mängder med människor drogs ut till vildmarken, nej, de drogs till Guds ord och Guds kraft, som flödade, för dem som kunde se, ur Johannes ögon, ur hans ord 
och ur hans tystnad. 
Hur det kunde vara så kom i sin tur från faktumet att Johannes älskade Gud, inte i mysig kontemplation och vegetarisk kost - men i en tillbedjan som behagade Gud, i ett förkunnande av ordet som behagade Gud, i ett liv som behagade Gud - i ett sant själv-uttömmande som behagade Gud, i en tystnad och fattigdom som behagade Gud och som förenade Johannes med Jesus Kristus.

Dessa människor som nu hade följt Jesus ut i ödemarken - vad kom de för att se?
En som kunde fylla deras magar? En som predikade ett nytt brödraskap?

De kom för att se honom som alldeles nyss hade helat de sjuka och befriat de besatta. 

Efter att ha givit apostlarna  makt att driva ut demoner och bota sjuka, instruerade Jesus dem att de skulle förkunna Guds rike, men de fick inte ha bröd, pengar, stav eller påse med sig. De skulle stanna i ett hus, och skaka av dammet från deras fötter om en by eller stad inte hade tagit emot deras ord.  

Men nu, efter att de kommit tillbaka till Herren så gav Jesus dem den allra viktigaste instruktionen; att vara Kyrka!
Att ge näring till själar, att vara näring för själar,  för världen är en öde trakt, där människor söker, hungrar och törstar! För sann mat.

Folkmassorna går ut i ödemarken för att se sin Herde och Mästare, för att få ta del av Hans Bröd och Vatten, för att höra rösten av Lammet som ropar;
”Är någon törstig så kom till mig och drick”. 

Han visade apostlarna hur de skulle vara herdar och tjäna lammen och fåren och hålla sig vakna för att ”ge dem mat i rätt tid”.
                                                                  


Gud har dukat ett bord i ödemarken för alla som törstar och hungrar.
Han släcker törsten och mättar ”alla de här människorna” så rikligt att tolv korgar blir över. 
Ett sånt tecken och under borde räcka för att tro för all tid att Jesu Kropp och Blod är ett samma slags underverk - om än så mycket större - som Gud gjort när Han gav människorna manna i vildmarken och vatten ur klippan.

Hur kan vi tro annat än att det faktiskt sårar Gud om vi äter någon annan mat eller dricker något annat vatten än det Han själv ger oss?

Gud uppenbarar för oss hur Han vill att vi ska offra till Honom.
Människan har en inklination till att be, tillbe, offra, och tacka Gud.
Gud visar henne hur hon ska göra det.
I det gamla Testamentet visade Gud med detaljerad precision hur Han ville bli tillbedd.
I det Nya Testamentet säger Han ”..gör detta…”  
Jesus har givit den heliga Eukaristin till den Katolska Kyrkan. 
Behagar det Gud om Eukaristin är offrad utanför Kyrkan? 
Om den är offrad på andra sätt än hur Han menat?

Synd, som t.ex. lathet gör att vi inte följer den inre lag som Gud lagt i våra hjärtan utan istället går emot den. 
Vi är skyldiga att följa den inre lag Gud har designat för oss. 
Ofta förnimmer människor den inre lagen men finner egna sätt att utöva sitt offrande och sina böner. Eller tar för sig av hedniska sätt att offra och tillbe. 

Det blir tolv korgar kvar av överblivna bröd och fiskar, Jesus ber lärjungarna att samla in det som blivit över för att inget ska gå till spillo.
Det kan ges till andra som ännu inte fått Hans Bröd att äta och som letar efter bönen som når in i Guds Hjärta!
De kan få av det här Brödet, de som söker vägen att gå, som söker att få näring för själen. 
Jesus ger i överväldigande mängder…ändå når det inte fram till alla.
Alla blev mätta som åt av brödet Jesus gav...ändå går människor omkring hungrande.
Vi är det folk som blir givet vatten och manna, bröd och fisk i en vildmark som förtär oss om inte för Kristi överväldigande givmildhet och kärlek.

                             
  ”…Ge dem något att äta…”!