Söndag 11 Augusti

Lukas 12:32–48
 Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket. Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en penningpung som inte slits ut, en outtömlig skatt i himlen, dit ingen tjuv kan nå och där ingen mal förstör. Ty där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara.
                      Fäst upp era kläder och håll lamporna brinnande. Var som tjänare som väntar på att deras herre skall komma hem från ett bröllop, så att de genast kan öppna när han kommer och bultar på porten. Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem. Om han så kommer vid midnatt eller ännu senare — saliga är de tjänarna, när han finner dem beredda. Ni förstår väl att om husägaren visste när tjuven kom, skulle han hindra honom från att bryta sig in i huset. Var beredda, också ni, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.«
                      Petrus frågade: »Herre, gäller din liknelse oss eller alla?« Herren svarade: »Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger. Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa. Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.«

                                          Betraktelse
Människan är skapad för Gud. Skapad för evig kärlek.

Men hon föds in i en värld där hon kommer att möta, på mycket nära håll, åtråvärda lockelser som för henne bort från det hon är skapad för. 

Hjärtat söker ständigt att fyllas, den söker sin väg fram till målet av sin längtan vilket kan vara vad som helst, men enligt hjärtats egna värderingar, måste det vara något gott.
Vi klamrar oss fast vid det ”goda” och blir bundna till det.

Den helige Benediktus säger, vilket många helgon och munkar med honom, lär, att även om det vi håller fast vid verkar obetydligt litet eller kan tyckas vara något helt naturligt att vara bunden vid, så är vi ändock bundna.
En fågel som är bunden med en tråd kan flyga lika lite som en fågel bunden med ett rep. 

Gud agerar med behag och med frihet i en obunden själ.

Men  ”var inte rädd du lilla hjord”, er Fader har beslutat att ge er riket”.  
Vilken hjord gäller det? Är den hjorden alltid densamma eller förändras medlemskapet och medlemsavgiften?
Vilken är den lilla hjorden?
- De som har bestämt sig för att följa Kristus, Hans råd och Hans bud, de som inte tar Hans oändligt stora barmhärtighet för givet, de som hör Hans röst och urskiljer den från tusen andra, de som förnekar sig själva tar upp sitt kors och följer Honom ända till slutet. 

Därför är det en liten flock. 

Kyrkans många helgon och martyrer har givit sina liv, inte bara för att bibehålla den lilla flocken, men för att den ska bli allt större. 
Var och en av oss har skyldigheten och rättigheten att göra allt det vi kan för att allt fler ska tillhöra den lilla flocken som inte behöver rädas. 

Men något nytt har hänt; nya herdar och nya vägar växer fram - och flocken skingras.

Vår Fader ger oss allt -
bara vi följer på Hans Väg, håller vårt hjärta fritt från världens tunga kedjor och låter våra lampor brinna så att vi tydligt kan se sanning från lögn, ljus från mörker, falskt från genuint..
och bara vi fäster upp våra kläder för att kunna vara mer lättrörliga och snabbfotade, så att inga lager av synd och vanor som stoppar upp livsströmmens fram och uppgång, får ligga kvar..

Bundenhet till Kristus är vad Gud vill..för ”där vår skatt är kommer också vårt hjärta att vara”.
Valet är då att lämna den breda vägen av egenvilja och börja gå den smala vägen av Guds Vilja. Det innebär en ständig kamp inom oss men vägen till frälsning kan inte vara annat än smal. Dagens dilemma är att vi har vänt på det; Vägen är bredare än man tror, lättare än man tror, mer böjbar än man nånsin trott, vägen är mer lik dagens människa; synkretistisk.
Människan låter sig inte längre formas av Vägen, men det är nu hon som formar vägen, en väg mer lik henne själv. För det är hon som är alltings center.

Det är ofta konflikt mellan mitt ideal och den jag är:
”Jesus är mitt allt”,säger mitt ideal, men
”ta det lugnt, ät och må gott, var öppen för allt”, säger mitt jag. 

Vad är det då som leder mig framåt och uppåt?

Att t.ex läsa Guds ord varje dag, för Hans ord är ett tveeggat svärd som uppenbarar det som ligger gömt. Guds ord renar och förnyar så länge det tolkas enligt Kyrkans ram och inte enligt personligt önskemål.

Vårt sinne; måste ständigt vara under uppsyn så att vi inte halkar in i banor av vanetänkande, eller använder vårt huvud som en slags tillflyktsort. 
Rena sinnet från orena tankar och minnen som inte är bra eller uppbyggande. 

Ögonen är viktiga, de ska söka det som är vackert och rent, för allt som kommer in genom dessa fönster går rakt in i vårt minne och in i vår föreställningsförmåga och kan orsaka oändliga distraktioner -och även skador. 
Vig och överlämna ögonen, och hela din person, till Jesu Heliga Hjärta och Marias Obefläckade Hjärta!

Intentioner är så viktiga, också de tillhör ett rent hjärta och en ren själ.
Vad vi säger eller gör må verka bra men intentionen kan vara självisk, fåfäng, ärelysten och t.o.m. ond. 

Vi kan med urskiljning vända oss i tystnad inåt, till vårt samvete, och lyssna till vår inre röst, och utan ursäkt och bortförklaringar, få klarhet med vilken intention vi sa eller gjorde något.
Vårt mål är att göra allt av kärlek till Gud så att det vi gör eller säger behagar och ärar Honom!

Vår intelligens måste få söka och finna sanningen. Söka att bli fullvuxna i Kristus så att våra hjärtan inte är delade men snarare odelade i kärlek och vishet. 
Vi vill bli mogna efterföljare av Han som har all rätt att finna sina tjänare och tjänarinnor vakna när Han i ett oförväntat ögonblick vill möta oss.
Saliga de som väntar på Honom. Saliga de som förväntar sig att Han kommer, det är de som kan ta emot Honom.
Ofta, i de flestas liv, får Jesus och Hans rike, vänta - tills i morgon.

Jesus varnar oss för tjuven -
utan att vi vet om det, så är han plötsligt inne i huset! 
Mångt och mycket kan glida in i våra hjärtan och så i våra liv,
sånt som inte är bra för oss, eller t.o.m. är farligt för oss.
Sånt som gör att vi inte längre lever i frihet, i frid, i glädje, i renhet, eller med gott samvete.
Tjuvar är de som, oss oanat, lyckas förändra våra liv, lyckas förstöra vårt förhållande till Jesus och vägen till frälsning. Om vi hade vetat det innan, skulle vi inte ha låtit det hända, vi skulle ha sett till att tjuven aldrig kom in. Därför behöver vi fästa upp våra kläder, hålla lamporna brinnande, ständigt vara vakna och öppna dörren för vår Herre när Han knackar.
Han knackar för att ge oss sitt Hjärta, för att förverkliga sitt löfte i oss.. men om tjuven har tagit sig in - är vi inte beredda för Människosonen. 


                        ”…var inte rädd, du lilla hjord…”