Den enda "hållbara utvecklingen”, är ett Katolskt samhälle

Vem behöver inte oroa sig?
 
Att skriva kritiskt om det som händer i vår tid i världen och i Kyrkan, kommer inte från lusten att kritisera, hitta fel eller för att man inte kan tala om det goda som händer.
 
Istället kommer det från ens förkrosselse över det osunda som alltmer breder ut sig och in sig i världen och i Kyrkan. En sån situation gör att man vill be mer , tänka mer, urskilja mer; sant från falskt, bra från dåligt och gott från ont.
Det blir allt klarare hur sökandet efter sanning, efter att tänka som Jesus, blir nästan det enda konkreta att göra.
 
Det går upp för en vad som händer och hur vi har, mitt framför våra ögon, blivit fråntagna tro på Kristus, och verkligheten som en objektiv sanning.
De första dygder en människa är kallad att utöva är kärlek; kärlek till Gud, vilket också är ett bud, det första budet.
Vi ser hur i det avkristnade samhället kärlek till människan tar absolut första plats.
En ny humanistisk världssyn som endast den, menar man, kan frälsa världen.
 
Många av oss, i Kyrkan, har låtit oss luras in i dessa ickekristna, för att inte säga, demoniska tankebanor.
 
Vi ser ögonblick för ögonblick hur världsliga och humanistiska ideologier erbjuder världen lösningar på det som dessa ideologier anser viktigast, mest ifråga om hälsa och världens ekologiska välbefinnande.
Detta påverkar radikalt människors själsliga och andliga liv, därför att det ena ingår i det andra.

 .

Den sociala läran
Man talar och skriver mer och mer om Kyrkans Sociala lära, speciellt när det gäller de fattiga och orättvisor i världen. Det arbetas för, säger man, ett jämlikt samhälle. Kyrkans första sociala lära är att respektera liv.
Enligt statistik aborteras 40-50 miljoner barn varje år. Det blir omkring 125.000 aborter varje dag. Ändå talar man i den universella Kyrkan mer om utrotningshotade djur och klimatförändringar. Om Kyrkan, med samma vigör och energi, förkunnar för världen och gör verklig för människor hur absolut vilseledande och destruktiv abort är, så kan man efter det, också ta itu med andra problem. Abort och miljöförstöring kommer inte på samma plats, det är inte ett och samma problem.
Abort har oändligt mycket mer med människans ohälsa att göra än hur mycket fossila bränslen som helst.
Påvar och kyrkliga ledare har, i alla tider sedan Kyrkan grundats, uttalat sig i den sociala debatten och engagerat sig i dem som lider av träldom, fattigdom, sjukdom, ålderdom, i barn som lider, de har från Kyrkans början uppmuntrat och beordrat medlidande, allmosor och givmildhet.
 
Den sociala läran, som man säger ständigt utvecklas eftersom nya sociala problem uppstår genom tiderna, kan ändå inte ändras i dess etiska principer.
Kyrkans ständiga lära, kan inte ändras därför att en sanning inte kan bli en osanning, den naturliga lagen förändras inte.
 
Man kanske tror att den sociala läran inte behöver ha så mycket med etik att göra. Men etiken är till fullo förknippad med människan och hennes liv, man kan säga att det är det mest väsentliga eftersom det påverkar hennes liv i samhället - för bättre eller för sämre. Det liv vi lever i familjen och i samhället beror på vårt förhållande och lydnad till Gud och till Guds lag.

Kristus Konungen
För 2000 år sedan grundade Kristus den Katolska Kyrkan och gav Henne uppdraget och Missionen att vara ljus för människor på frälsningens väg och Han gav Henne säkra hjälpmedel att uppnå den.
 
Utan tvekan så är det den Katolska Kyrkan som innehar de verkliga och tillbörliga medlen för själars frälsning. 
Men faktum är att de flesta av Kyrkans ledare verkar förlamade när det gäller att tala om det, därför att de inser, korrekt, att de som skulle vara troende inte längre anser moralläran  ”begriplig”!
 
Vi behöver en Katolsk kultur, en Katolsk civilisation. 
 
Den katolska tron måste få tillbaka sin plats, sitt liv, sitt ljus, sin mission att; förkunna, att lära, att tala, att visa vägen till Gud genom Jesus Kristus och Hans Kyrka. 
Vi måste få tillbaka vår Kyrka.
 
Thomas av Aquino angreppssätt och förhållningssätt till moral har övergivits sedan mer eller mindre fem decennier. Konsekvensen är att Kyrkans etik blir oklar och rent av förvirrande att lyssna till. Det låter ofta som dess ledare är inkapabla att besvara och bemöta etiska frågor, utan att samtidigt gå in på samma väg som världen.
 
För även om man talar och skriver om Kyrkans sociala lära förbises det allra viktigaste, det primära och mest grundläggande;
Kristus Konungens sociala rättigheter.
 
”Statens välbefinnande kommer från exakt samma källa som individens välbefinnande eftersom Staten inte är något annat än ett flertal individer som lever tillsammmans i harmoni”
                                                      
(St. Augustinus, Ep. Ad Macedonium).
 
Kyrkans ständiga doktrin, förkunnad genom Tradition, Skrifterna och Läroämbetet är att endast Kristus Konungen regerar över människors hjärtan och kan därför vara den enda väg till upprättandet av verklig rättvisa.
Synd orsakar orättvisa, det onda kan övervinnas genom ett liv i Kristus, såsom Kyrkan alltid har lärt.
Ett sakramentalt liv; Kristi Kropp och Blod, Kristi Sakramentala förlåtelse, dopets vatten, smörjelsens olja, prästvigningens nådefyllda balsam.
Världen utan Kristus är förlorad. Världen utan Hans Kyrka, är förlorad.
 
Kyrkans liturgiska och sakramentala plats är absolut avgörande; det är den enda möjligheten för världens frälsning, för det är den främsta platsen för Kristi handling på jorden.
Om det inte finns någon Mässa finns det inget hopp för världen.
Om vi ​​inte tar den Heliga Mässan på allvar, eller tycker att det bara tillhör ett personligt fritt val och istället anser att det "riktiga arbetet” dvs. det sociala humanistiska kollektiva näringslivet utgör världens och människans räddning, så misstar vi oss grundligt.
 

Kristus som säger "utan mig kan du inte göra någonting”, menar vad Han säger. Att inget kan göras utan Honom är lika sant för samhället och för hela världens uppbyggnad som det är för enskilda personer;
 
               ”Nisi Dominus aedificaverit domum….”
”Om Herren inte bygger huset, förgäves arbetar byggarna.”
                                                                                 
(Ps. 127)
 
”Gå och lär alla länder…och se Jag är med er till världens slut”.
Dessa ord förklarar Herrens intention. Han vill och Han menar att Hans Kyrka ska vara frälsningens väg.
Det är till Hans Kyrka som Gud givit medlen för själar att nå De Saliga Skådandet.
 
En sann social rättvisa måste vara Eukaristisk i dess kärna.
Inom den katolska kyrkan kan "social rättvisa" inte förstås i sin fullhet om man inte samtidigt ser det i ljuset av Eukaristin och liturgin.
Rättvisa kräver att människor har tillräckligt med att äta av daglig föda för att de ska kunna äta av en övernaturlig föda.
 
Ser vi inte att det inte finns tro? Även i Kyrkan.
 
Är kyrkan bara en humanistisk institution eller är Hon det Hon säger att hon är - Frälsningens Sakrament?
Katoliker verkar inte längre tro så och får inte heller säga så.
Vi får hålla tron till oss själva, vi blir uppmanade till att inte förkunna den,  -dels för att världen tycker att vår tro inte alls stämmer med dess nya ideologier, som inte är så värst nya men som nu har nått en höjdpunkt och har lyckats ta överhanden, - och dels för att högt uppsatta  ledare i Kyrkan menar att konverteringar inte är glädjande nyheter!
 
Vi får vara katoliker…bara vi inte tror att vi är på något sätt särskilda.
Men sanningen är att vi är särskilda, och att alla kan ta del av den ”särskildheten”; den Katolska tron.
 
”Katolicism befriar oss från det förnedrande slaveriet att vara barn av vår tid,
Katolicism är det enda som förhindrar synden från att vara hemlig”-
                                                                                    (G.K. Chesterton)
 
Det är inte katolikerna som är speciella med den Katolska Kyrkan,
därför att Jesus Kristus grundade den.
Kyrkan är Hans, det är Hans brud som Han gav sitt liv för.
 
Katoliker skulle nu förenas och tillsammans förkunna sin tro med övertygelse. Den ekumeniska, interreligiösa och sekulära inblandningen har torkat ut och vattnat ur den katolska tron bland de troende.
 
Man undrar varför så få egentligen, bland icke katoliker, inte framstår som mer chockerade över Kyrkans skandaler och korruption.
Svaret kan bl.a. vara att Kyrkans ledare nu går med på och tar del av världsideologiernas framfart - och är tysta i väsentliga frågor, Kyrkan lär inte, eller rättare sagt, lär nya läror som t.ex. globalism och humansim.
 
Om Kyrkan förblir tyst, inte lär ut - vilket Hon har både skyldighet och rättighet att göra, genom förkunnelse och vittne - hennes tro och tradition, men istället går med på världens agendor, så är också världen och samfunden tysta om Kyrkans skandaler.
Många hoppas på Kyrkans fall d.v.s. Hennes förenande med ”alla andra”, att Hon hoppar av rollen som Mater et Magistra, tron att Hon är särskild, och istället går med i den allt mäktigare humanistiska världsorienteringen och förenar sig med FN.
 
Men det är viktigt att se att det inte är Kyrkan i sig själv som gör detta, utan många av Kyrkans (de flesta?) ledare som vill göra det.
 
Man hör inte längre någon av Kyrkans ledare, förutom några få, som säger och som tror att Kyrkan och att den Katolska läran är helt enkelt ”annan”, är speciell, är livgivande, livsviktig, är frälsningens enda Källa,
Ett av kravet för ekumenik, är att inte upphöja sin egen tro men att tala om vad man har gemensamt.
 
Ändå är det vår nobla och vackra, sanna och eviga tro som borde skrikas ut från hustaken!
 
Kyrkans totala demontering är många människors önskan, individer och organisationer, samfund och rörelser, de som tidigare inte varit förenade kan nu förenas över den gemensamma nämnaren att den Katolska Kyrkan måste utjämnas med marken, bli lika vanlig som vilken annan organisation eller samfund som helst.
Hennes lära måste uppdateras och smälta in i mönstret annars förblir Hon vad Hon alltid varit; alltför störande.
 
 
Om det, uttryckte sig Pius X så:
 
”Det är varken lojalt eller värdigt att undangömma något av det katolska ställningstagandet, förkläda det med nåt tvetydigt eller otydligt banér, som om det Katolska ställningstagandet skulle ha förstörts eller ha smugglats in”.
                                                                                                   
Världen och Kyrkan lever inte i en trolovning med varandra men tvärtom, är de efterföljare av två helt olika Herrar.
 
När Kristus är Konung i ett land är det samarbete mellan Kyrka och stat även då Kyrkan är skild från staten.
Staten tjänar Kyrkan genom att låta landet leva den Katolska tron och förkunna den.
Det finns två makter som styr mänskligheten; den tidsmässiga, som en stat representerar, och den andliga, som Kyrkan representerar.
Människans tidsmässiga mål är underkastad hennes eviga mål.
På samma vis måste den statliga makten vara underkastad den andliga d.v.s. Kyrkan. Det moraliska, kulturella och politiska måste, åter igen, få bli organiserad runtom och integrerad i Kyrkans lära.
 
Den Katolska Kyrkan är den enda instans som kan förse världen med grunden för ett väl ordnat samhälle. Därför att Kristus är Konung, inte bara över individer men Han är alltings Konung.
Varför skulle Han då inte vara Konung över en nation?
 
Teologen Thomas Pink skriver att” medans staten förblir den högsta makten över civila frågor så har Kyrkan den enda makten över religionen. Eftersom det övernaturligt Goda i religion är högre än det naturligt goda, så skulle staten hänskjuta sin auktoritet till Kyrkan i frågor om religion”.
Hur kan en stat någonsin leda människor till klarhet i frågor som hjälper eller har att göra med människans andliga själ och eviga liv att göra?
 
Kyrkan vet med sig att Hon är bärare av en uppenbarelse som gäller alla folkslag och nationer, och den uppenbarelsen har implikationer för människans liv, även i den politiska sfären. Det betyder att Kyrkans slutgiltiga mål måste vara en evangelisering av det allmänna, sociala livet.
 
Man söker att få fram, tvinga fram, inte bara en världs religion och en enda världs politik, men också en enda värld regering som skulle bestämma över alla länder.
Varje land skulle då förlora sin suveränitet.
Det är den nya Marxism som är här för att råda och välta omkull Kyrkan, och istället ger den människor ett hopp på vad som i grund och botten är falska illusioner; en dödens avgrund.
 
Katolsk tro, och Hennes nobla och alltigenom vackra ceremonier kallas vidskeplighet.
Jesus Kristus är ”ute”, marginaliserad som den fattigaste av de fattiga. Han får anpassa sig, eller anpassas till ett system som passar idag, ett socialistiskt eko-system där Han får dela plats med Humanism och andra viktiga religioner.
 
Olika uppfattningar om Gud, om vem Kristus är och vad Hans lära är, förenas till en humanistisk tro.
En världs religion.
 
Detta följer naturligt från ekumeniken; att också bli ett med andra religioner; ”en och samma Gud har vi”.
En biskop i Polen sa nyligen att vi är ”en kropp” med de icke kristna.
Kristi Mystiska kropp har således vuxit oerhört; från att ha varit Katolsk, har den blivit en kropp med alla samfund och nu har den utökats till att bli en kropp med alla monoteistiska och polyteistiska.
Så man kan be till och tro på Asa gudarna och samtidigt tillhöra Kristi mystiska kropp enligt vad denne Kyrkans ledare säger.
 
Den nya världsordningen; humanism
Detta är den nya världsreligionen.
Humansim.
 
I humanism är människan källan till godhet och till sin egen glädje.
Humanism är en progressiv filosofi som strävar efter mänsklighetens bästa, inte genom tro, mer än att den tror på människan, och att hon kan skapa sin
etik och disciplin och följa den utan tanke på en framtida belöning eller straff.
Det existerar ingen övernaturlig förklaring till verkligheten.
Människan är sin egen gud och hellre än dogm och ”andra vidskepelser” tror hon på vetenskap, utforskandet av biosfärer och miljöer. Den humanistiska grundtanken är att människan är en upphöjd varelse i sig själv,
 
Den kristna läran lärs inte längre därför att den inte längre tros, därför att den, sedan ett bra tag, inte förkunnas.
Hur kommer det sig att ingen försöker spjärna emot när den Katolska tron, som byggt Europa, smulas sönder?
Hur kommer det sig att så få bland Kyrkans ledare talar och vittnar om Kyrkans etik-lära i en sån dekadens som nu råder?
 
Faktum är att många är sårade och besvikna över andra Vatican konciliets ”politik” och anser att den förvirring vi idag ser knyter helt enkelt an till det konciliet.
Därför kan man ännu tydligare se, att en traditionell katolsk lära och liv är den enda vägen fram, inte bara för Kyrkan men också för världen. 
 
Vår Påve försäkrade FN:generalsekreterare att ”förtroende för dialog mellan människor och mellan nationer, multilateralism, rollen som internationella organisationer har, diplomati som ett verktyg för att förstå, är nödvändigt för att bygga en fredlig värld”.
Har Kristus ingenting med världens fred att göra? Han är väl ändå Freds Fursten?Eller Maria?; som själv sagt, i Fatima, att fred på jorden kommer genom henne…
 
 
Att vår påve också sa ”klimatförändringar är bland det mest allvarliga och oroande fenomen i våra tider” är svårt att förstå, och lika förvånande är det att höra det ”nya budet”, att ”göra en ny humanistisk värld”. Ett nytt humanistiskt världsvälde där huvudpunkterna är ärlighet, ansvar och mod”.
                                        
 (Pope Francis Video Message to UN  Climate Action Summit 2019).
                                                                                                         
Vi är också tillsagda att ”lyda FN”.                                                 
                                       
 (Påvens uttal på flyget från Antananarivo till Rom 10 Sept 2019)
 
FN’s rättigheter innebär bl.a. kvinnans rättigheter, rättigheter till abort, rättigheter till preventivmedel, hbtq rättigheter, rättigheter till jämlikhet..och de måste bli respekterade överallt av alla människor, säger FN.
 
Vår påve håller med.
2015 gick Vatikanen med på FN’s hållbara utveckling, som bl.a. innebär preventivmedel till alla kvinnor innan 2030, fri abort för alla kvinnor innan 2030, och rätt till dödshjälp.
 
För Moder Jords skull och för Fredens skulle; en ny humanism.
Är det så?
Det liberala målet är att avverka den traditionella familjen, den traditionella kvinnan, den traditionella mannen. Den traditionella tron.
Är det inte så?
 
"Människor har låtit sig dras in i en mentalitet där man oinskränkt älskar det nutida, tillber framtiden och villkorslöst fördömer, hånar och förringar det som varit".
                                                                                       (Plinio Correa de Oliveira)
Hedendomen                         
I den alltmer sekulära utvecklingen är det inte underligt att hedendomen får sin come-back;
 
när Kristus, i världens ögon, blir reducerad till ett minne blott, 
 
när Jesus, för de flesta av Kyrkans ledare, inte framstår som mer än ett val bland andra val,
 
när Han har blivit Mannen som ackompanjerar oss på den humanistiska vägen
 
- då är det också dags att se pachamamas framfart.
 
Kristus är Segraren över hedendomens mörker, men när man systematiskt har valt bort Honom kan vi inte förvänta oss annat än att magi och natur religioner kommer att fylla upp tomrummet som utan tvekan uppstår.
 
Men i Vatikanen?!
 
”Pachamama chocken” var fortfarande igång när på Amazonas synodens  avslutnings Mässa, en urfolks kvinna kom i processionen och överlämnade till påven en kruka med olika plantor och röda blommor i.
Påven lät ställa den på Altaret.
En sån typ av gåva är vad man ger till Pachamama vid ceremonier och ritualer.
(https://insidethevatican.com/news/newsflash/letter-59-2019-in-plain-sight/)
 
Några veckor senare höll Vatikanen en Jul konsert där man mitt i underhållnings programmet presenterade en ung spansk talande urbefolknings kvinna för publiken i vilken också fanns präster, biskopar och prefekter från olika kongregationer i Vatikanen.
En präst frågade vad kvinnans förhållande till Moder Jord var. Kvinnan bad då publiken att ”be” med henne, lägga armarna i kors över bröstet och komma i kontakt med Moder Jord, att uppleva vibrationerna från Moder Jord. Alla gjorde som hon sa, även biskoparna och prästen som intervjuade den unga kvinnan.

https://www.youtube.com/watch?v=4FY0ZnBHGCo&feature=youtu.be&t=6283

Det är med hög sannolikhet att många, inte bara från publiken, men också av dem som såg detta på tv, nån morgon eller kväll där hemma, prövar på det här med  att få kontakt med pachamama - på riktigt.
Vi måste förstå och inse att detta kan ha vidriga konsekvenser för den som gör det.
Vem är ansvarig för det?
 
Man undrar varför de inte, enligt Katolsk tradition, talade om Gud, som så älskade Amazonas och hela världen att Han gav oss sin enfödde Son, Jesus Kristus för att de som tror på Honom skulle få evigt liv?
Det var ju en julkonsert!
 
Från mörkrets avgrund, där Satan för evigt befinner sig, attraherar han dem som har förnekat Kristus och Hans Kyrka.
Dessa förnekare finns inte bara ”där ute i världen”, men inne i Kyrkan.
 
Vi behöver få tillbaka vår Kyrka, vår tro, vårt samhälle, våra män, våra kvinnor - och barn.
 
 
                                                                     Ω