Matteus 11:2–11
 Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar för att fråga honom: »Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?« Jesus svarade dem: »Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. Salig är den som inte kommer på fall för min skull.«
När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: »Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han.«

                                         Betraktelse
Johannes satt i fängelse.
Där väntade han, inte på att komma ut, men på Messias.
Det var Johannes mörka natt. Förut hade han inte tvivlat på att Jesus var Messias. Han hade sett den Helge Ande vila över Honom, han hade inte tvivlat att Han är Guds Lamm, att Han är Lammet som borttager världens synder. 

Johannes hade lekt med Jesus som liten, han hade hoppat till av glädje vid ljudet av Jungfruns röst när han och Messias låg i deras mödrars sköten - och vid ljudet av samma röst blev hans mor Elisabeth, fylld av Helig Ande. 

Varför frågar Johannes då om Jesus är den som ska komma? 

I fängelsehålan lade sig mörkret över honom, tvivel klamrar sig fast vid väggarna av hans rena hjärta, tvivel och mörker i hans tankar; hade han arbetat för Guds sak, till Guds ära, hade han gjort allt för frambringandet av Messias, det var ju vad han varit sänd för?  Hade han förberett vägen såsom Gud skulle ha det, kanske han gjort fel, han satt ju i fängelse… 

Är du han? 

Herre, det är väl din väg jag banat? För det är för dig jag kallat kungahuset tillbaka till tro och kärlek i rena hjärtan, det är för dig jag klär mig i fattigdom och för dig som jag har äter av den torftiga mat, vildmarken ger.

”Säg till Johannes….”

Jesus, vår sanna Glädje, ger Johannes tröst, ro, hopp och frid.
Friden som världen inte ger, den frid som är oskiljbar från glädje fyllde honom igen. Brudgummens ord bär Brudgummen, också de är oskiljaktiga; för Brudgummen ger sig i vart ord Han säger.
Blinda ser och lama går…
Johannes du har fullgjort ditt liv du har levt det väl, jag har glatt Mig i dig och du ska nu få glädja dig i Mig. 
Vi snart ska mötas i Mitt Rike. 
Böj ditt huvud inför avrättarna; gå i frid, gå Brudgummen till mötes!

Johannes var en profet, största bland profeterna, sa Jesus.
Inte en profet som förutser det som kommer men en profet som pekar på vad som redan är här, synligt för den som kan se, förklätt för den som inte ser.
Så den heliga Kristendom är här och den har varit bland oss i tvåtusen år, vi har sett Kristendomens skönhet och dess frukter...hur skulle Europa se ut om inte den hade kristnats?

Han som var sänd förkunnar fortfarande ett nåde år och ett glädjens år då vi kan vandra tillbaka till Flockens Herde, 
där de blindas ögon ska öppnas så att sanningen lyser klar för dem,
de dövas öron ska öppnas på dem som inte förmår urskilja Guds ord och Guds röst i deras liv,
de lama ska hoppa av glädje när Guds kärlek porlar in i deras hjärtan,  
de som inte kan förkunna Guds ord ska sjunga det i de allra vackraste återklingande tonarter, 
de spetälska blir renade från synden som klistrar sig fast vid deras själ och kropp
- och de som Herren friköpt, vänder åter till Kyrkan.

”Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer”…. 
Och se, han har redan kommit.


                            ”…bereda vägen för dig…”

.