2017 > 01

Matteus 5:1–12a
Vid den tiden, när Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget.
Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
»Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar
efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen.«

                                                   Betraktelse

”Antingen älskar vi Gud eller så älskar vi den jordiska staden där Gud är utesluten och egenkärleken råder”  
/ St. Augustinus /

Personer och nationer är kallade till ett liv i helighet.
Att förkasta ett sånt kall är att istället bygga upp ett välde av världens lera, ett smutsigt och oacceptabelt rike för Gud som är tre gånger helig!

Helighet är besittning av gudomlig nåd och utövandet av den nåden genom dygd:
vilket leder till gudomliggörande av den mänskliga själen!

Saligprisningarna sätter Kristus i centrum: Han är saligprisningarna,
Han lever saligprisningarna, Han är grunden och måttet för saligprisningarna.

Vi ser återglansen av Honom i helgonen som är totalt dragna till Kristus och bundna till Honom.
En själv-ut-tömmande och generös återspegling av Guds Ord lever i dem.
I helgonen kan vi läsa Guds ord, där kan vi se hur saligprisningarna ser ut på riktigt!

Ända sedan kristendomens begynnelse har människor sökt sig till Kristus på ett radikalt sätt och har genom Kyrkan överlämnat sina liv till Honom...för salighetens skull, inte bara för deras egen men också för andras, och för Kyrkans.

Om vi vill se hur en sund och frisk människa ser ut måste vi helt enkelt se på dem som lever saligprisningarna!
Detta tycks sjukt i världens ögon men för den Kristna är det en - och den enda – utvägen ur världsliga fällor av:
förgänglighet, tomhet, tävlingsstress, falsk omoralisk frihet, känslor som styr, själviskhet, självupptagenhet...
Uppväxta i världen, utbildade i sekulära skolor, indoktrinerade av massmedia vet vi inte hur vi ska leva.
Vi faller i fällor om hur vi måste vara och hur vi måste se ut och hur vi måste tänka och hur vi måste känna... vi sitter fast i osalighet!

Men, salig är du!..

Saligprisningarna är Kyrkans vägkarta; om vi följer den och lever efter den, blir vi lika Jesus, den enda meningen med vårt liv.

För att gå in på saligprisningarnas smala väg hjälper det att se på helgonens skinande förebild som väcker i oss en innerlig längtan att bli som dem! Saliga de som lever nära Gud, lever i Hans ljus, i Hans familj.
Saliga de som har rent hjärta..saligprisningarna införlivar en längtan till renhet....

Som ett vetekorn nergrävt i jorden låter den som älskar Jesus dö till sig själv så att kraften av Jesu liv och död och uppståndelse, spirar i honom. Den som vill finna sitt liv - i den här världen - förlorar det, eftersom världen söker ett liv utan Jesus.
Medans den som låter förlora sitt liv till den här världen finner det, i Jesus (jfr. Joh. 12:24-).

Lilla Therese och många andra helgon bad: ”låt världen inte vara någonting för mig, och jag ingenting för världen”.
De gick helt och hållet in i saligprisningarnas värld.

Saligprisningarna är svåra. Mycket svårare än de tio budorden.
Alla tycker om att läsa saligprisningarna, även de som inte är kristna.
Man tycker de är vackra, poetiska...så enkla!

Saligprisningarna berättar för oss om Guds hjärta.
De visar oss Kristi ansikte.
Saligprisningarna , om vi vill följa dem, leder oss bort från det världsliga för det finns ingenting världsligt i dem.
Det är svårt!

Saligprisningarna är receptet på ett liv i Gud, målet för vår omvändelse . Saligprisningarna är inte för fegisar, men för de som har
mod att dansa av glädje i förföljelse,
vara glada att de sörjer,
gå i ständig hunger och törst efter att kunna stå upprätta framför Gud,
tända ett ljus för de som skymfar och förtalar dem,
svara med en fridens kyss istället för att slå tillbaka,
vänta i tyst ödmjukhet tills Gud försvarar dem inför deras anklagare....

Helgelsen kräver tålmodigt arbete i tro. Det är möjligt för alla, därför att det är allas vårt kall. Jesus säger att vi måste bli fullkomliga som Fadern är fullkomlig!

”Saliga” de fattiga i anden: är de som prisar och tackar Gud för vart andetag de tar.., de blir upplyfta till den största glädje över det minsta blad som strålar i sin grönhet!

Den underliggande faktorn till att vilja leva saligförklaringarna är först och främst att ha smakat Guds kärlek till oss, förstå att Han visar oss barmhärtighet i varje ögonblick, att Han ledsagar oss och fortsätter att vara tålmodig med oss i vårt elände.
I bön visar den Helige Ande oss på vårt hjärttillstånd:
längtan efter renhet, bort med all smuts, orena tankar, fräcka skämt, spydighet och arrogans, falskhet ..
rena mig med eld, låt mig få spegla mig i Dig som
är Renheten,
i Dig som är Barmhärtigheten,
i Dig som är Enkelheten,
i Dig som är Friden,
förena mig med Dig som är förföljd och skymfad...
Du Jesus är den Salige!

"Salig och välsignad är Du Herre" ,
bubblar upp inom oss när vi ser hela skapelsen som ett enda Guds ord som säger ”Jag älskar dig”!

                 
   "...Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen..."








 

Matteus 4:12–23
När Jesus hörde att Johannes hade blivit fängslad vände han tillbaka till Galileen. Han lämnade Nasaret och slog sig ner i Kafarnaum, som ligger vid sjön, i Sebulons och Naftalis land, för att det som sagts genom profeten Jesaja skulle uppfyllas: Sebulons land och Naftalis land ner mot sjön, på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen — folket som bor i mörker har sett ett stort ljus, och för dem som bor i dödens land och skugga har ljuset gått upp. Från den tiden började Jesus förkunna: »Omvänd er. Himmelriket är nära.«
När han vandrade utmed Galileiska sjön fick han se två bröder, Simon som kallas Petrus och hans bror Andreas. De stod vid sjön och fiskade med kastnät, för de var fiskare. Han sade till dem: »Kom och följ mig. Jag skall göra er till människofiskare«, och de lämnade genast sina nät och följde honom. När han gick vidare fick han se två andra bröder, Jakob, Sebedaios son, och hans bror Johannes, sitta tillsammans med sin far Sebedaios i båten och göra i ordning sina nät. Jesus kallade på dem, och genast lämnade de båten och sin far och följde honom.
Han vandrade omkring i hela Galileen och undervisade i synagogorna, förkunnade budskapet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket.


                                                Betraktelse

På gränsen av Sebulon och Naftali hade Israeliterna blivit fängslade av Assyrierna ca. 800 år f.Kr. Det förde med sig att Israeliterna i det området började att tillbe en annan gud än Israels Gud vilket var en av anledningarna till att de levde i mörker.
Men profeten Jesaja förutsåg att ett stort ljus skulle skina där en dag.
Jesus uppfyllde den profetian genom att börja Hans mission i Kafernaum som ligger i landet av Sebulon och Naftali.

Det sanna ljuset kommer från Jesus och inget mörker kan övervinna det. Skrifterna talar inte om ett ljus som kommer från en vacker soluppgång, utan om det enda sanna verkliga Ljuset som skiner in i våra hjärtan och kastar ut de mörka avgudar som hindrar Kristi Ljus att stråla.

De som tar emot Kristi Ljus blir sändna för att ge Kristi ljus vidare till andra.
Kristendomens spreds genom personliga möten med de som hade mött Jesus eller så mötte de Honom genom någon annans tro på Jesus.
Allt fler fick den Kristna tron.

Apostlarnas omvändelse blev för dem en ny skapelse, ett helt nytt liv! Också för de som Apostlarna berörde, talade till,  de sa till andra vad Jesus hade sagt till dem:"Omvänd er"...
Dessa fiskemän kunde nu ge liv till människors själar!
Från det ögonblicket Jesus kallade dem, lämnade de aldrig Jesu sida, förutom vid mörkrets timma...men mörkrets timma blev en dörr till en allt djupare omvändelse för Apostlarna.
Omvändelse är pågående.

För att kunna ta del av Kristi Ljus kallar Jesus till omvändelse.

Johannes döparen som predikade omvändelse och gav omvändelsens dop, hade blivit fängslad och kunde inte längre förkunna ordet.
Men ordet kan inte bli fängslat.
Jesus tar vid där Johannes inte längre kunde fortsätta,
plus 12 Apostlar, som från att ha fiskat fisk nu ska fiska människor.

Det är Ordet som ger ljus.
Det går inte att hitta en ljusare tillvaro än i Guds ord som kommer till oss genom Kyrkan.
Guds ord är rent och Kyrkan beskyddar det.
Ordet får inte blandas med ord från andra gudar, då blir det lika mörkt i oss som det var i Sebulons och Naftalis land.

Vi har ett inre andligt organ genom vilket vi kan känna igen Guds röst och så göra Hans vilja.
För att kunna känna igen Hans röst behöver vi bli formade av Guds ord och av Kyrkans lära.
Jesus ber oss inte att omvända oss men Han beordrar oss, Han befaller:” Omvänd er!, himmelriket är nära”.
Himmelriket är nära därför att Jesus är här.

Genom dopet tar den Heliga Treenigheten sin boning i våra själar, Gud kommer nära oss, närmre oss än vi är oss själva.
Det är egentligen det ”andlighet” handlar om:
förening med den Heliga Treenigheten!
Gudomliggörandet.

Andlighetens mål är inte att bli ”stressfri”, ”problemfri”, och finna en ”lugn och skön tillvaro” ! 
Bara att göra Guds vilja kan ge oss inre frid och glädje, inre frihet, sinnesfrid, lugn...
Men detta är inte den Kristna aspirationen, utan förening med Gud är.

Gud Är.
Och vårt liv i Honom.

Jesus är här så himlen har öppnats och vi kan träda in med Honom men för att träda in med Honom måste mörkret bort. Det minsta mörker i oss skymmer sikte för den inneboende Treenigheten, och det minsta mörker håller himlens dörr stängd för oss. Mörkret puffar ut från synden:
synden att man inte tycker att Kristus räcker
för att finna glädje och frid.

Jesus uppmanar oss till omvändelse,
att följa Honom, bli Hans lärjunge och apostel.

Med omvändelse är resan inte slut, den har knappt börjat!


                    ”och de lämnade genast sina nät”









 

Johannes 1:29–34
Vid den tiden såg Johannes döparen Jesus komma, och han sade: »Där är Guds lamm som tar bort världens synd. Det är om honom jag har sagt: Efter mig kommer en som går före mig, ty han fanns före mig. Jag kände honom inte, men för att han skall bli sedd av Israel har jag kommit och döper med vatten.« Och Johannes vittnade och sade: »Jag har sett Anden komma ner från himlen som en duva och stanna över honom. Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa med vatten sade till mig: ’Den som du ser Anden komma ner och stanna över, han är den som döper med helig ande.’ Jag har sett det, och jag har vittnat om att han är Guds utvalde.«

                                                    Betraktelse

Ödmjukhet börjar inte med att beskåda sig själv men med att att beskåda Lammet (Benedikt XVI).

Vi vet vem Jesus är men känner Honom inte.

Johannes Döparen kände inte Jesus men känner Honom nu i Andens ljus som sprider sig över Jesus i ljudet och dånet av Faderns röst som skär genom ben och märg, själ och ande i skvalpet av Jordans helgade vågor, nu omvandlat till frälsningens vin.

Johannes Döparen bereder väg för Jesu uppenbarelse men han är inte den som uppenbarar Honom.
Det är Fadern och den Helige Ande som gör det.

Om Johannes Döparen inte kände Jesus kunde han aldrig ha sagt att Han är Guds Lamm. Men hur hade han lärt känna Jesus?

Bön.

Johannes hade ett nära och levande förhållande till Gud.
Han hade varit största delen av sitt liv i vildmarken.
Tystnad, ensamhet...bön.
Där, i ensamhet med Gud, i tystnad och självförsakelse, i fattigdom och renhet, hade han mött Brudgummen, Ordet, Ljuset, Livet, Lammet!
Johannes lärde sina lärjungar att be, han visade människor vägen till Jesus. Han vittnade till det han sett:
han hade sett Anden, hört Fadern, Sonen hade han redan känt igen innan han föddes! Guds nådegåvor och kärlek till Johannes gjorde honom ödmjuk och lågmäld, det gjorde honom så liten att han inte kunde påstå sig känna Herren. All uppmärksamhet måste gå till Källan, ingenting alls till honom.  "Lammet är Allt – jag, ingenting.
Han måste få bli större i mig – jag, mindre och mindre"....

I sin ödmjukhet säger Johannes att han inte kände Herren...
Lammet är Gud, högt ovan och långt bortom Johannes, hur kan han ha känt Honom...?!
I den ödmjukheten låter sig Lammet bli döpt av en som bara är en röst, en röst som dör bort fast ordet lever kvar.

Se, Guds Lamm som tar bort världens synd med sin kropp och sitt blod, han är den som profeten talade om:
"Han som ska ta upp lammen i sin famn och bära dem i sina armar, han som ska driva tackorna varligt...han som ska öppna de blindas ögon och befria de fångna ur fängelset, han som ska göra en väg genom öknen, stigar i ödemarken...
..Han som är föraktad, utan värde i våra ögon, Han som bar våra sjukdomar, led våra plågor, Han som blev pinad för våra brott, sargad för våra synder, han som tuktades för att vi skulle helas, han vars sår gav oss bot. Lammet öppnade inte sin mun när han leddes till slakt, Han var likt tackan som är tyst när hon klipps"...
                                                 (Jfr Jesaja: 53).

Se Lammet som tar bort världens synd; han öppnar inte sin mun, den Helige Anden är över Honom, Faderns röst omfamnar Honom, och barnet som skuttar till i Elisabeths sköte vittnar om allt detta för att vi ska tro.

Bön börjar inte med att beskåda sig själv men med att se på Lammet!

Se på Herren, se på Hans kärlek utspilld på korset, se på Lammets mildhet och mjukhet, godhet och försiktighet mot dig.
Se Johannes som visar dig Jesu ansikte strålande av ljus och liv,kärlek och lidande i ett enda målande drag för att du som han, ska vittna till att Lammet har besegrat världen!


          ”...Se Guds Lamm som tar bort världens synd...”










 

Matteus 3:13–17
                                            Herrens Dop
Vid den tiden kom Jesus från Galileen till Johannes vid Jordan för att döpas av honom. Men Johannes ville hindra honom och sade: »Det är jag som behöver döpas av dig, och nu kommer du till mig.« Jesus svarade: »Låt det ske. Det är så vi skall uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.« Då lät han det ske. När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över honom. Och en röst från himlen sade: »Detta är min älskade son, han är min utvalde.«

                                                   Betraktelse

Jesu dop. Ett mysterium !
Den Helige Ande kom över Honom för att visa oss att Jesus är Kristus:
den Smorde.

Gud som vill frälsa oss från den onde går ner i förödmjukelsens botten så att de som inte längre förnimmer himlen, kan om de vill, finna Guds hand, hålla fast i den, resa sig ur mörkret och se ljuset för vilket de har blivit skapade !

Profeten Jesaja ger oss en bild av Guds ansikte:
Han är tjänaren, mänsklighetens tjänare
Han är tjänaren som i sitt eget liv visar hur vi ska leva,
Han går inte omkring och skriker högljutt på gatorna men istället talar Han ömt i tystnaden av våra hjärtan.
Det knäckta strået bryter Han inte av men använder det för att bygga upp Hans Kyrka,
den tynande lågan släcker Han inte men renar istället oljan och fyller på droppe för droppe tills den tynande lågan blivit till en klar och fin flamma.

Jesu dop visar oss på den ödmjuka vägen, lågmäldhet är Guds Sons frivilliga val därför att det tillhör det vackra, det goda och det sanna.
Jesu dop visar oss bort från synden, för ju mer vi avstår från att synda
 ju sannare människor blir vi.
Allt vad tro, hopp och kärlek vill, gåvor som vi får vid dopet, är att forma oss i likhet till Kristus.

Jesus är sann människa. Han vill vara med människan för att befria henne. Han äter och dricker för syndare, låter sig döpas, lever och dör för syndare, allt under den Helige Andes ledning.

Vi, under Andens ledning blir lika Honom, i rent vatten och dyrbart blod.
För dopet måste levas om det ska bära frukt i våra liv - i Kyrkans liv.
I Dopet går vi genom trons dörr till Kyrkan, till ordet och till livet i Kristus.
En gång som vi gått igenom dopets dörr har vi inte kommit in i ett rum, men vi har börjat på en väg.

Jesus, i sitt dop, visar inte bara att Han är en av oss men att Han är mindre än oss,
för ingen kan, som Fr. de Foucault sa, ta "en mer sista plats" än Jesus. Ingen kan bli så liten som Han fastän vi alla är obetydligt små!
Om det inte var för Hans ömma och kärleksfulla blick med vilken Han oavbrutet ser på oss skulle vi i vår obetydlighet för evigt vara döda.

Men nu delar Han med oss av den Ande som vilar på Honom, Han delar med oss av Faderns ord och röst som säger att Han älskar oss, älskar oss i Sonen!
Precis som Han går ner och upp ur vattnet i Jordan så går vi ned och upp med Honom i vårat dop. Från död till liv, från kors till uppståndelse.

Jesus inte bara tvättade våra fötter,
Han lät sig döpas av Johannes.
Jesu dop och fottvagning är förträffligt lika.
I det ser vi Faderns ansikte, ser vi inte också korset?

”Se var du är döpt, varifrån dopet kommer-
inte från något annat än Kristi kors”
                                                              (St.Ambrosius)

Jesus gör sig så liten som ett lamm och lägger sig i Johannes Döparens händer därför att Johannes Döparen lever sin obetydlighet och är ödmjukt liten inför hans Herre.
Vi skulle be Johannes Döparen att visa oss hur vi bättre kan leva ut denna otroligt stora frälsningsgåva. Så att vi riktigt går ner i dödens djup med Kristus och att vi riktigt går upp ur den döden, i Kristus. En gång för alla!

Dopet är gjort en gång för alla men vi behöver leva de doplöften vi gjort och förnya dem om och om igen. För att förkasta satan och hans pompa och ståt och för att följa i Jesu spår, behöver vi bli ödmjukt små.
Det är egentligen vad vårt dagliga liv handlar om:
kampen om att leva våra doplöften!

Precis som med våra födelsedagar skulle vi komma ihåg vår dopdag och tacka Jesus för Hans gåva!

Dopets frukt är inte färdig, dopet bär istället inom sig frön att plantera som skjuter upp och växer i vår själ... som då blir mer och mer Kristusliknande.

                           
           
”...och han såg Guds Ande...”