2018 > 04

Johannes 15:1–8
 
Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.«

                                            Betraktelse
"Jag är...",
i den försäkran Han ger sina apostlar uppenbarar Jesus också sig själv. Hans ord erinrar lärjungarna om det heliga Namnet ”Jag Är”, som Moses fick höra när han närmade sig den brinnande busken.
”Jag Är”, är namnet på Gud.

Jesus uppenbarar sig för oss genom att använda liknelsen om den sanna vinstocken. Han är förenad med lärjungarna som grenarna till vinstocken. Om Apostlarna inte förblir förenade med Honom kan de inte bära frukt.
Kan de inte göra någonting!

Lärjungarna, och alla de som följer Jesus, är kallade att hålla sig intill Honom, att bli kvar i Hans Kärlek.
Hur kan förbli i Honom?

Vinrankan påminner oss om brödet och vinet;
”den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom ...

Jesus säger också att Han kommer till oss med sin Fader och förblir i den som bevarar Hans ord.

Den som äter Hans kött och dricker Hans blod bevarar Hans ord.

Fadern ansar oss genom att skära bort, bränna bort och klippa bort allt det som hindrar gudomliggörandet i oss.
Det är genom vår fria vilja i våra dagliga val som gudomliggörandet händer eller inte händer.
Gud är den som förenar oss med Honom, men vi ger Honom friheten att göra det beroende på hur vi låter Hans vilja ske i oss.

Gud drar oss till sig, Han ansar oss genom att visa oss vem vi är i förhållande till Honom; Han älskar oss outsägligt mycket, men i ljuset av den kärleken ser vi också vår"ingentinghet".
Genom Hans oändliga tålamod, genom det Han ger oss eller tillåter hända i våra liv: svårigheter, sjukdom, brister, egna begränsningar, andra människors begränsningar..så gör Han det till redskap för vår förening med Honom. Om vi medarbetar.
Hur mycket Han ansar var och en av oss är i förhållande till hur vi vill besvara kallet till helighet, och Hans plan för oss.

Den Helige Anden bär frukt i oss, Han är i oss livgivande sav, livs saften som cirkulerar i våra andliga ådror förutan vilka det är omöjligt för oss att någonsin förenas med Fadern. Fadern har sitt enda behag i Sonen som föds till liv och växer i oss genom Andens verkan.

En gren som inte är förenad med Kristus, som inte liknar Kristus på något sätt, blir till fnöske, Jesus säger att de inte längre duger någonting till mer än att bli kastade på elden.

En gren som är avskuren från trädet och ligger bortkastad på gatan eller marken, bär inte någon frukt ej heller någon fruktbarhet.

Fruktbarhet är inte samma sak som effektivitet och produktivitet. 
Fruktbarhet, lär oss Jesus, är att förhärliga Fadern!

                                 
”...När ni bär rik frukt...”

 

Johannes 10:11–18
Vid den tiden sade Jesus: »Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren. Den som är lejd och inte är herde och inte äger fåren, han överger fåren och flyr när han ser vargen komma, och vargen river dem och skingrar hjorden. Han är ju lejd och bryr sig inte om fåren. Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och de känner mig, liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och jag ger mitt liv för fåren. Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Också dem måste jag leda, och de skall lyssna till min röst, och det skall bli en hjord och en herde. Fadern älskar mig därför att jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka. Ingen har tagit det ifrån mig, jag ger det av fri vilja. Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka. Detta har min fader bestämt för mig.«
                                         Betraktelse

Profetian om Guds egen herde var uppfylld i Jesus. Gud själv gav den Gode Herden till Israel och genom dem till oss alla.
Israels herdar var själviska och såg bara efter sitt eget, de intresserade sig inte i något annat än sig själva, skriver profeten Hesekiel.
Flocken som Gud anförtrott dem med, fick lida i fattigdom medans ledarna tog frukten av deras jord. Gud lovade att skicka en herde av Davids ätt: Jesus, Davids son.
Han är den sanne Herden, den Gode, den nobla, den vackra Herden, medlidande och ömsint.

Den Gode Herden vittnar om att vår tro är först och främst en Person.
Han är, i sin egen Person, Vägen, Sanningen och Livet.
Han är Gud-Man som har Gudomlig och mänsklig tillgivenhet till oss.
Han älskar oss med ett genomborrat hjärta av kött och blod, för oss gav Han sitt liv.

Vårt liv med Jesus är inte byggt på känslor, men på en tro som växer ut ur den Gode Herdens lära.
Ur trons fruktsamma jord blommar också en allt renare kärlek och tillgivenhet till denne Herde.

Den Gode Herdesöndagen är också dagen för de Prästvigda och Gudsvigda. De är kallade till att vara ledare i Kyrkan, att vittna om Guds närvaro mitt i bland oss, kallade till att vittna om det eviga livet som väntar oss, men som samtidigt är här och nu.
Kallade till att vara profeter, att tala för Gud,att vara redskap för Jesu ord och röst.
Därför låter de den Helige Ande gå igenom dem, som vinden genom ett ihåligt strå, så att inte deras egna röster överröstar Jesu röst , så att inte deras ord förvränger Jesu ord.
Deras gärningar är menade att förhärliga Fadern.

Frestelsen att förkunna det som låter enklare och bättre, ”mer passande för folk av idag”, är förstås stor.
”De andra fåren som inte tillhör den här fållan”, vill inte höra det som är alltför krävande, de blir inte hjälpta av en sträng lära, säger man.

Så blir Guds ord och Kyrkans lära utspätt tills det blir mer som ljummet vatten än det vin det är menat att vara.

Men den Gode Herden sjunger sin herdes sång från korset och de får som hör Hans röst samlas kring Honom. De som inte vill komma nära korset hör inte rösten som bär Ordet.

Allt fler lyssnar istället till militärmarschens starka framskridande som tar sin plats i själar och förvirrar världen med relativisering, sekularisering, låt-alla- få- följa-sitt-samvete-, abort, sex i alla varianter, pornografi, eutanasi...
detta är rösten av världens ”gode herde” som är en tjuv, hoppar över staketet och springer ifrån fåren när vargen kommer.

Om vi vill älska Herden som Han bör älskas -så kan vi göra det genom att, som Han säger: ”hålla Mina ord”. Orden kommer ner till oss i Skrifterna, i Kyrkans tradition och läroämbete.
Jesus leder de som känner igen Hans röst till bördiga betesmarker.
Han är den sanne Herden som inte hoppar över staketet för att kunna nå sin fålla. Han själv, säger Han, är grinden till fållan.

Jesu lamm och får, har en inre mottaglighet för Hans röst och för Hans ord.
Herdens ord ger återklang i fårens hjärtan och i deras förstånd.
Den Gode Herdens ord och röst är annorlunda från alla andra ord och röster.
Även om Hans ord sliter itu något inom oss och vi vill skrika: Skandal! så kan Hans röst kännas igen - och valet att tro eller inte - måste göras av var och en.
Där kommer vår fria vilja in. Därför måste herdarna delge fåren och lammen, Kristi ord, Kyrkans tradition och lära för att de över huvud taget ska kunna använda sin fria vilja till att välja. De har rätt till att bli informerade om sanningen, - och Kyrkan äger både rätt och skyldighet att delge hennes lära till alla.
Kyrkan är inte bara Mater, men också Magistra.

Men vad händer om Kyrkan inte längre tror sig ha sanningen?

Man kunde ju göra om samma misstag som man tidigare gjort, och göra som husbyggarna som föraktade stenen - även då det var hörnstenen - och säga att det finns fler än den Gode Herden under himmelens valv, som kan rädda oss!

Jesus, den Gode Herden, är en stötesten och vi kan lätt falla över Honom.
Det är svårt att ta emot ”hela” Jesus med allt vad Han säger och det ligger förstås i växandets process att vi mer och mer utmanas till att ta emot tron i dess helhet – eller inte.

                           ”…lyssna till min röst…”

Lukas 24:35–48
 
Vid den tiden berättade de två lärjungarna vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet. Medan de ännu talade stod han plötsligt mitt ibland dem och hälsade dem: »Frid över er!« De blev rädda, och i sin förskräckelse trodde de att det var en ande de såg. Då sade han: »Varför blir ni skrämda, varför fylls ni av tvivel? Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan. Känn på mig och se på mig, en ande har inte kött och ben, och det kan ni se att jag har.« Och han visade dem sina händer och fötter. Då de av idel glädje och förvåning ännu inte kunde tro, frågade han dem: »Finns det något att äta här?« De räckte honom en bit stekt fisk, och de såg hur han tog den och åt. Han sade till dem: »Detta är vad jag sade till er när jag ännu var hos er, att allt måste uppfyllas som står skrivet om mig i Moses lag, hos profeterna och i psalmerna.« Sedan öppnade han deras sinnen så att de kunde förstå skrifterna. Och han sade till dem: »Detta är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen, och syndernas förlåtelse genom omvändelse skall förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. Ni skall vittna om allt detta.
                                               Betraktelse

Kom Herre det är sent, så stanna hos oss.
Giv oss att äta, Du som är ICHTHYS; Jesus Kristus, Guds Son, Frälsare. Ditt Kött och Ditt Blod är Din Uppståndne kropp, inte av denna världen, men manna från himlen.

Genom Moses, en profet i öknen, hade Gud lovat att Du skulle komma.
Du visade Dig vara en profet som han, fast ur Dig kom levande vatten -  som ur Klippan Moses slog på.

Giv oss Din Frid så att vi kan glädja oss i Dig där Du står, mitt ibland oss! Vi läser om Dig i Skrifterna som Du lämnade oss, vittnen skrev i Ditt Namn.

Det var ju för länge sedan som Du funnit värdiga verktyg genom vilka Du talade orden Du fortfarande, i dessa tider, vill tala till oss.
De lyhörda profeterna talade i Ditt Namn, och sedan, Evangelisterna och Dina vittnen. Deras hjärtan fann ingen ro förrän de fått skriva och tala om Dig, för de hade ju låtit sig bli märkta av den heliga Påskelden.
Och deras hjärtan blev en förtärande eld.

Så de skrev, fast de visste, att alla böcker i världen inte kunde rymma allt det Du sagt och gjort!
Vad var det som de skulle vittna om?
- Om det som de hade hört, som de hade sett med egna ögon, som de hade berört med deras händer.

För Du hade bett dem: ”se på Mig, känn på Mig och ta på Mig”,
så att de själva skulle tro det som de skulle förkunna i Ditt Namn, med början från Jerusalem och sedan vittna om till jordens ände.

Vittna om att inte vara likt lögnarna som säger Halleluja! men inte håller Dina bud.
Nej!
Du är Sanningen och Du sätter oss fria från lögnen.
Förnyade i Dig ska vi inte synda, men om vi ändå gör det, så för Du vår talan inför Din Fader och vår Fader, inför Din Gud och vår Gud.
För Du och endast Du, är den Rättfärdige och i Dig har vi vår rättfärdighet; försoningen för våra synder, Påskalammet i vars blod vi har blivit tvättade och i vars tecken, döden ska hoppa över oss!

Och såsom de bevarar Dina bud, så har också kärleken nått sin fullhet i dem som får heta Guds barn, fast det ännu inte blivit uppenbart vad de kommer att bli, mer än att de kommer att bli lik Dig, den Uppståndne.

Du är ingen ande. Du är den sanne Guden och sanna Människan som Skrifterna har talat om från allra första början, genom hela frälsningshistorien och fram till Din Uppståndelse.
Skrifterna hade ju klart och tydligt sagt att Du skulle lida och dö och på tredje dagen uppstå och be Maria av Magdala att säga till bröderna att det sannerligen var så.

Öppna våra sinnen! Så att vi förstår Dig, så att vi förstår Dina ord som aldrig ska försvinna, även om himmel och jord förgår.
Även om templet med sina fina stenar och praktgåvor ska brytas ner.

Men ändå, en evig vår ska spira för den som med Dig lider och uppstår från det döda. Detta är ju vad Du sa, att: Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, är de levandes Gud, för om vår Gud vore de dödas Gud, ja, då vore vårt vittne tomt och tom vore också vår tro, och vi skulle då vara de mest ömkansvärda bland människor!

Istället är det ju just det som de vittnar om; att Gud uppväckte Dig från de döda.
Detta får ingen vara okunnig om.
Istället, vittna om det med era liv för då ska dagen gry och morgonstjärnan gå upp i era hjärtan.

                      
                    ”…sedan öppnade han deras sinnen…”

 
 
 

Johannes 20:19–31
 På kvällen den första dagen i veckan satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: »Frid åt er alla.« Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren. Jesus sade till dem igen: »Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.« Sedan andades han på dem och sade: »Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.« En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: »Vi har sett Herren«, men han sade: »Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte.« En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: »Frid åt er alla.« Därefter sade han till Tomas: »Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!« Då svarade Tomas: »Min Herre och min Gud.« Jesus sade till honom: »Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror.« Också många tecken som inte har tagits med i denna bok gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har upptecknats för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom att tro skall ha liv i hans namn.

                                           Betraktelse

Idag, på den åttonde dagen av Påsk högtiden, firar vi Guds Barmhärtighet.

På denna dag får vi den speciella gåvan att bli helt och hållet förlåtna våra synder, och straffet som medföljer synderna.
Kyrkan ger en fullständig avlat.
Det betyder att man får befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden
(Katolska Kyrkans Katekes #1471).
Villkoren är: mottagande av den heliga kommunionen, bikt
och bön för påven.
Detta enligt Jesu löfte till St. Faustina.

I andra fall, för att Kyrkan ska kunna ge en fullständig befrielse från allt straff anknutna till ens förlåtna synder, behövs obundenhet till synd.
Det kan vara mycket svårt att veta om man är helt obunden till någon synd.
I vilket fall som helst, Jesus nämner inte detta fjärde villkor till St.Faustina.

I Jubileum året 2000 etablerade Helige Johannes Paulus den Gudomliga Barmhärtighets festen.

Han sa att han med det hade gjort vad Jesus ville.

Johannes Paulus menade att Kyrkan behöver understryka och bestyrka den ofattbara gåva av Guds Barmhärtighet som Herren vill ösa ut över var och en av oss!

Alldeles innan Jesus dog instiftade Han Eukaristins Sakrament och alldeles efter uppståndelsen gav Han till sina Apostlar Guds kraft att förlåta synder genom biktens sakrament.

Dessa två Sakrament innesluter källan till den Gudomliga Barmhärtighetens Högtid.

Jesus kommer till oss med Barmhärtighet, Han vill att vi ska förtrösta på Honom. Vi går till Honom i biktens Sakrament och får där våra synder förlåtna för att vi ska kunna ta emot Honom i den heliga kommunionen.

Den heliga kommunionen får inte tas emot i dödlig synd, gör man det innebär det att man tar på sig ännu en dödlig synd!
Ofta lär man felaktigt ut att den heliga kommunionen tar bort dödlig synd. Nej!
För dödlig synd har Jesus givit oss biktens sakrament.

Det betyder inte att den heliga Kommunionen inte är för syndare!

Den är naturligtvis för syndare, eftersom Jesus kom för syndare, för de sjuka, men för syndare som vill lämna synden, som avsäger sig allt det som hindrar ett levande förhållande till Kristus. Faller man i synd, ja, då finns bikten. Bikten är en frukt av Jesus lidande - som ju har ett oändligt värde för oss och som vi tar till oss i bikten - död och uppståndelse.
Vi vill akta oss för att ta emot Herren ovärdigt och totalt ofruktsamt....

Men bikten är en enorm gåva, inte bara för de som är i dödlig synd utan för alla Katoliker som vill försöka leva i Jesu efterföljelse.

Kommunionen ger oss kraft och nåd att hålla oss borta från synd, den ger oss kraft och nåd att växa i dygd; att bli mer lik Kristus.
”Den är motgiftet som befriar oss från våra dagliga fel och bevarar oss för dödssynd”.
(KKK 1436)

Biktens sakrament pekar till Kommunionen.

För att den Heliga kommunionen ska ha den verkan den är menad att ha i våra själar och i våra liv, måste vi bl.a. vara fria från dödlig (i svenska
KKK har man valt att översätta ”mortale” till ” svår” istället för dödlig…) synd och fri från viljan att fortsätta att synda.

Jesus sa till St. Faustina att det är:
"Jag som lyssnar till bikten och avlöser.
Det är Jag själv som väntar på er där, gömd i prästen".

Gömd i prästen som har tagit emot prästvigningens sakrament och genom det ämbetet kan förlåta synder.

Jesus säger också till St. Faustina:
” Min dotter, säg till alla människor att Jag är Kärleken och Barmhärtigheten. När en själ kommer till Mig med förtröstan, fyller jag den med ett sånt överflöd av nåder att själen inte längre kan behålla dem för sig själv, men utstrålar dem till andra själar”.

(Guds Barmhärtighet dagbok #1074)

Kristi sår, källa av nåd!
Där finns vår trygghet, vårt gömställe och frälsning.
Där kan vi äta och dricka, älska, förlåta och bli förlåtna..
I Hans sår kan vi ana Guds ansikte, vi beskådar den Gudomliga kärleken som flödar över och blir för oss barmhärtighet!

I Kristi sår kontemplerar vi Kristus.
I Kristi sår möter vi oss själva i vårt eget syndfulla elände, för vi har åstadkommit de såren!
Men såren är förvandlade till Barmhärtighetens källor och nåd!
Utan Guds Barmhärtighet finns ingen förlåtelse utan förlåtelse finns ingen förvandling.

Guds Barmhärtighet måste tas emot för att den ska kunna aktiveras i oss. Kan vi böja oss inför Guds Barmhärtighet?
Då måste vi faktiskt först erkänna vår synd.
Det är mycket viktigt är att jag erkänner och bekänner min skuld, min bristande kärlek och lydnad till Gud och till Hans ord.
Lika mycket som det är viktigt att ständigt tacka Honom för Hans outgrundliga godhet!

Barmhärtighet är att jag får ta emot från Gud vad jag verkligen inte är värd. Om jag var värd det så vore det inte längre barmhärtighet!

Lansen som genomborrade Hans sida öppnade ett evigt djupt sår som inpräglades i lärjungarna minne, det blev faktiskt kännetecknet för Apostlarna att det var Kristus som nu levde och stod framför dem!

Tomas hade inte ens varit vid korsfästelsen, så han kunde inte ha sett genomborrandet!
Ändå vet han att det är såret i Kristi sida som ska låta tvekan ge vika för tro.
Märkligt.

 

”Med utstrålande godhet i sitt anlete,
såg Jesus på sin sårade sida,
han beskådade det med glädje och visade
i såret en plats som var så stor att
hela den frälsta mänskligheten kunde få plats
att där finna sin vila i frid och kärlek".


Kristus sa:

”Se hur Jag älskar dig,
som om Han sagt: min käraste, skåda och se din Herre, din Gud, som är din Skapare och din eviga glädje; se din egen Bror, din Frälsare;
mitt barn skåda och se en sån glädje och salighet jag finner i din frälsning.
Av kärlek till Mig – gläd dig med Mig!”
                                                                    
( Julian av Norwich)

Jesaja profeterade om Lammet som botade oss genom sina sår och Sakarja förutsåg att vi skulle ”skåda Honom som vi har genomborrat”.

Såren blev källan till vår Påsk glädje!
De skiner och gnistrar i omätbart värde, de talar ständigt till Fadern om vad Hans älskade Son gjort för människans frälsning.
Halleluja!


                               "...räck ut din hand..."