Ljus av ljus

En sida med artiklar, reportage och olika tankar utifrån katolsk tro.





















”Herren fostrar var och en som han älskar, han tuktar varje son som han har kär”
                                                                                              /Hebreerbrevet 12:6/.

 
Kyrkan
Gud har givit oss allt vi behöver för att nå frälsning.
Tro, är den största gåvan vi kan få, men trons ögon måste vara fästa på Kristus och Hans Kyrka.
Vi älskar vår Herre som blev människa och som fortsätter sitt frälsningsarbete och  förblir hos oss till tidens ände i Kyrkan Han givit oss.
Kyrkan leder oss in i kunskap om Guds Mysteriet, om Guds Hemlighet; Jesus Kristus.
Kyrkan är vårt hem, här finner vi allt som är gott. Här finns skatter utan ände.
Hur skulle vi kunna gå nån annanstans?
Katoliker behöver kyrkan. Skrifterna räcker inte, familje kyrkan räcker inte, hur bra den än må vara, predikningar räcker inte, karismatiska bönemöten räcker inte…
 
Vi behöver kyrkan. Vi behöver den Heliga Mässan, i tider som nu med så många komplikationer så behöver vi inte till varje pris ta emot den heliga Kommunionen, vi kan säkert lära oss att göra en andlig kommunion, men vi behöver Mässan, se den vara med i den, be i den, gå till den, förena oss med Offret i den Heliga Mässan.
Vi måste få gå till Kyrkan!
 
Kyrkan är vårt hem. Kyrkan är vår Moder. Det är till kyrkan man går! Vi går ditt för att vi hör till den, älskar den, vi växer där och vi växer upp där. Det är ingen vanesak som gör att vi går till kyrkan, precis som man inte går hem till sin familj för att det blivit en vana, men man går hem till sin familj för att det är ens hem, för att de man älskar eller försöker älska, lever där och därför att de är ”de mina”.
 
Bön skulle börja i hemmet, hemmet är ju familjekyrkan, platsen där trons frö sås, men det är inte alltid så. Det kan vara mycket svårt för t.ex. ett ungt par, hemma, halvt förkylda, med ett eller två små barn, när de blir ombedda att be hemma, läsa Skrifterna och be rosenkransen.
Visst, tack Gode Gud att det finns andligt avancerade familjer och människor som kan göra det, men långt ifrån alla kan det, helt enkelt därför att vi inte har vuxit upp i en sådan kultur. 
Vi är inte ett ”tränat” folk när det gäller olika fromhets övningar och böner.
Vi behöver växa in i det, växa upp i det, omhöljas av det.
För någon tar det emot att be rosenkransen, de behöver hjälp från andra som ber den, och med dem kan denne svepas in i den enastående bönen som ju Rosenkransen är.
Likaså Novenor, korsets väg, uppoffringar, bön till Jungfrun Maria, litanior … detta tillhör en kultur som sedan länge blivit oss främmande.
 
Även nu, eller, särskilt nu, i pandemi tider, låt oss få bli uppmuntrade att gå till kyrkan, hon är vår tillflykt, Kristi kropp, frälsningens Ark..
 
Hur ska vi göra, vad kan vi göra, för att Kyrkorna ska få vara öppna, alltid och överallt?
Det är så väsentligt för de troende att kunna gå in i en kyrka och hälsa på Jesus, tänd ett ljus, be en rosenkrans…sitta tyst, lyssna, tala med Gud och med hela Hans hushåll.
Det är oerhört viktigt för bevarandet av en kultur.
 
Kan man inte markera platser i Kyrkorna med dess rekommenderade avstånd och låta dem stå öppna så att folk kommer in och ber?
 
Och framför allt uppmuntra människor att komma in och be!
 
Kunde man försöka, inte bara alltmer men också alltjämt, att inbjuda enskilda personer och grupper att ta tur för Sakramental Tillbedjan i kyrkorna.
Landet behöver bön. Kyrkan behöver bön. Sakramental bön.
I tider som nu, och i alla tider, finns det säkert många som kunde tänka sig att ge någon timma eller några timmar för att vara med Jesus i tystnad och bön för Kyrkan, för landet och för världen. Vi behöver be, och visst kan det göras med avstånd från varandra.
Ja, människor kan be hemma. Vi alla borde be hemma. Men Jesus har grundat Kyrkan och givit Henne till oss. Kyrkan är Hans föredragna plats.
Framför, i närheten och omkring det Allra Heligaste Sakramentet.
En Gåva utan like.
 
Tillbedjan av Jesus, den Gudomliga Läkaren, i det allra Heligaste Sakramentet.
 
 

Läs hela inlägget »