1: a Söndagen i Advent

(Lukas: xxi:25-33)

Låt oss, i början av denna liturgiska cykel, tillsammans med Kyrkan, sätta all vår tillit till Jesus, som vid jul och vid världens slut kommer att belöna dem som längtar efter Honom och väntar på Honom. 

Vi såg i förra veckan att Jesus kommer vid jul som Barmhärtighetens Herre, och vid Hans andra ankomst kommer Han som Domare; Rättvisans Herre. Därför vill vi följa den helige Paulus ord att kasta av oss synden så att vi, redo för Kristi ankomst som vår Frälsare, också kan vara redo för Hans ankomst som vår Domare.

Vid Kristi andra ankomst - ska Han finna tro på jorden?

Även om vi inte vet när Hans ankomst blir så ska det ske plötsligt.


”Jag kommer snart”, säger Herren och ändå vet vi att Hans ”snart” kan vara hur långt som helst. Eller hur kort som helst.

 Hursomhelst, så kommer Kristi andra ankomst föregås av katastrofala skeenden och apokalyptiska tecken. Kyrkan katekes lär oss att:

”före Kristi ankomst, måste Kyrkan gå igenom en sista prövning som ska få många att vackla. En religiös villfarelse som erbjuder människor en skenbar lösning på deras problem till priset av avfall från sanningen”.
                                                                                                  

Advent är en tid med Maria. Hon har huvudrollen. För det är Hon som är havande, det är Hon som väntar. Och vi med Henne. På lördagen efter Jesu död, var tron levande i Marias Obefläckade hjärta. Det var hos Henne hoppet lyste och det var endast i Henne som Kyrkans tro levde.
 Det är därför klokt att hålla sig nära Henne, Hon som är helgonens, martyrernas, jordens och himmelens Drottning.
 Det är Hon som var välsignad därför att hon trodde.
 Med Henne kan vi med all säkerhet bevara vår tro,
 inte som i ett förvar men som i en spirande trädgård!



Maria kallas också ” Förstörare av alla kätterier”, uttrycket var taget ur Mässan för den saliga Jungfrun Maria och användes av påven Pius X
i hans encyklika ”Pascendi dominici gregis”.


De som mest och ivrigast beskyddat och försvarat Kyrkan har varit mycket hängivna den heliga Jungfrun. St. Irenaeus i det första århundradet hade en stor kärlek och hängivelse till Maria, vilket följdes av oräkneliga helgon, martyrer, bekännare och ”vanligt folk”.  Marias titel är också ”Du Mäktiga Jungfru”;  för i sig själv är Hon en fullkomlig återspegling av Gud, av Jesus Kristus som är Sanningen. 

Maria är den som; 

”kommer ur öknen i en pelare av rök,
omvärvd av myrra och rökelse och kryddhandlarens alla dofter” Hon strålar som morgonrodnaden,
är skön som den vita månen, fullkomlig som den heta solen,
och skrämmande som stjärnornas här”.

                                                                                (Höga Visan;3:6, 6:10)

Jesus varnar oss: ”Se till att ni inte blir vilseledda”.
 


Så vi måste hålla oss till Maria, men också till den Katolska Traditionen, till Kyrkans dogmer och till doktriner.  Håll också fast vid helgonen, de vittnar om Kristus i deras ord, med deras liv och i deras död. Helgonen lär oss att leva ett katolskt liv i den här världen, de lär oss att sanningen befriar oss från slaveriet till falska idéer och utopier!

Det finns ingen väg för människan utanför Kristus och Hans Kyrka.


Jesus talar om det fasansfulla som väntar världen i den sista tiden, men Han visar oss att det inte är lidandet som vi ska fästa oss vid, vi ska inte låta oss skrämmas utav det. Istället ska vi låta det onda ge oss tillfälle att vittna genom att hålla våra ögon på Kristus.

Allting på jorden ska förgås, även de allra vackraste kyrkor och Katedraler. Men ingenting är vackrare än en människas själ, utsmyckad med ädelstenar och praktgåvor utkomna ur tålamod, uthållighet, själsstyrka, Gudsfruktan, ödmjukhet, renhet och tro. Praktgåvorna i var själ är en evigt varierande intensitet av Guds Godhet, Sanning och Skönhet.  Detta är vad Herren söker i oss för att kunna finna oss upptända, levande, sanna vittnen till Hans ord och till Hans liv nu, i Hans Mystiska kropp.  



Vi måste hålla oss vakna därför att Jesus kommer. Han kommer inte bara när vi minst anar det, men också på det sätt vi minst anar. Herren söker och prövar oss. Han återspeglar våra inre gömmor där vi ännu inte är renade, befriade, och redo att ta emot Honom. Även då de skriftlärde och fariséerna var kunniga i Skrifterna och visste vad lagen krävde, kände de inte igen sin Herre när Han plötsligt stod mitt ibland dem.

Vaka!

Katarina av Siena säger att det:

”viktigaste i människans liv är längtan”. Utan längtan är vi döda. Bara de längtande lever, bara de levande längtar.

Längtan är en vaka.

Längtan är väntan. Ivrig väntan.

”Saliga de som hungrar och törstar...”

Längta efter Gud.

Hur viktigt det är att söka Honom, att längta efter Honom.

Vaka.

Världen lockar oss ifrån längtan till Gud genom att dra oss till lyckoillusioner vilket berövar oss av den sanna inneboende längan efter Gud.  I världsliga lockelser får vi mer och mer avsmak för det sanna, det heliga, och istället låter vi oss virvlas in i neonljusets skimmer som får oss att föredra det ständiga oljudet framför den Gudomliga tystnaden.

Advent är så tyst. Lika tyst som väntan.

Håll er vakna.

Han kommer om natten, så tyst, så liten

-också Han längtar. 

Jesus säger: "vaka", annars glömmer ni Mig.

Vi befinner oss i en vacklande tid då den Katolska tron tar olika relativistiska former och majoriteten av Kyrkans ledare visar att de inte har något emot att förena sig med hedendomen så väl som med världen.



Vaka! för annars vet ni snart inte varifrån ni har kommit eller vart ni är på väg.

Världen försöker lösa problemen...men det är som med kvicksand, ju mer man tror sig klara sig, ju mer dras man nedåt. Problemen blir större och svårare, synder blir hemskare. Vi är tillfångatagna och behöver ropa på Immanuel! Men istället ropar vi på det jordiska! Vi måste rädda jorden!  Inte människans eviga själ, nej, det är Jorden som i sin tur ska rädda henne...

Tillfångatagna i oss själva, tillfångatagna i vår relativistiska subjektivitet.

Tillfångatagna i tron att vi kan göra vad vi vill med vårt och andras liv.

Tillfångatagna i en falsk frihet och i en påhittad jämlikhet - utan Kristus!

Tillfångatagna, utan Gud i en ny världsordning som inte längre är kontrollerbar.

Kyrkans betrodda tar bort Maria genom att ge Henne allt mindre värdighet. I den takt man tar bort Maria kommer också Jesus att försvinna.

Kyrkans betrodda tar bort katolsk tro och skapar istället en gränslös ekumenik.

Kyrkans betrodda tar bort kristen moral och erbjuder istället den bredare vägen.

Kyrkans betrodda tar bort latinet och ger istället det Globala språket.

Gud kommer så oväntat tyst. Han kom så tyst i Maria, vem kunde ha anat det!?Hon lever så tyst för Honom bara dem som har ögon att se, kan se det.

Är det inte den allra heligaste Jungfru Maria som i sin längtan ber:

”O, att Du slet itu himlen och steg ner”...!?

Jesus säger inte den exakta dagen och timmen för sin andra ankomst. Han föredrar att vi är redo för den i varje ögonblick; detta är fikonträdets lärdom. Om vi ​​håller våra hjärtan vakna och motstår falskheten och lögnen så kommer vi att känna igen tecknen på Hans närmande.