2:a Söndagen av Advent

(Matteus xi:2-10)

Profeten Jesaja förutsade, sju århundraden innan Kristi födelse, att ”Jungfrun skulle bli havande och föda en son, Emmanuel, och att Gud skulle sända Hans ängel för att bereda vägen. Messias skulle komma iklädd Guds kraft och befria alla nationer från djävulens grepp. Ängeln är Johannes Döparen och Messias är vår Herre Jesus Kristus, som är kommen ur Davids stam. Från Davids stam ”ska en rot uppstå" till frälsning för judar och för hedningar.

Johannes Döparen, som sändes för att bereda vägen för Messias, skickar sina lärjungar att fråga Jesus: "Är du Den som skulle komma?" Kristus utförde många underverk och pekade på dem som svar till Johannes. Och så förverkligades Jesajas profetia, som förutsade att Messias skulle bli igenkänd genom dessa tecken. De vittnar därför om Jesu Gudomliga Mission och visar vilken verkan Hans nåd har på våra själar.

Johannes satt i fängelse, det var hans mörka natt. Han tvivlade inte på att Jesus var Messias. Han hade sett den Helge Ande vila över Honom. Johannes hade inte tvivlat på att Kristus var Guds Lamm, Lammet som borttager världens synder. Johannes hade lekt med Jesus som liten, och han hade hoppat till av glädje vid ljudet av Jungfrun Marias röst när Johannes och Messias låg i deras mödrars sköten - och vid ljudet av samma röst blev Johannes mor, Elisabeth, fylld av Helig Ande! Varför frågar Johannes då om Jesus är Den som ska komma? 



I fängelsehålan lade sig mörkret över honom, tvivel klamrar sig fast vid väggarna av hans rena hjärta, tvivel och mörker i hans tankar; hade han inte arbetat för Guds sak, till Guds ära? Hade han inte gjort allt för frambringandet av Messias, vilket han var sänd för?!  Hade han förberett vägen såsom Gud ville ha det - hade han ändå gjort fel? Kunde han göra någonting för Messias här i fängelset? Var hans mission nu slut? 



Herre, det är väl Din väg jag banat? Det är för Dig jag kallat kungahuset tillbaka till tro och kärlek i rena hjärtan, det är för Dig jag klär mig i fattigdom och det är för Dig som jag har äter av den torftiga mat vildmarken ger.



Är du Han?! 



”Säg till Johannes…”

Jesus ger Johannes tröst och ro.


Friden som världen inte ger, den frid som är oskiljbar från sann glädje - fyllde honom igen. Brudgummens ord bär Brudgummen, också de är oskiljaktiga, för Brudgummen ger sig i vart ord Han säger.


Blinda ser och lama går…
Johannes, du har fullgjort ditt liv du har levt det väl, jag har glatt Mig i dig och du ska nu få glädja dig i Mig! 


Vi snart ska mötas i Mitt Rike, men innan det sker, 


böj ditt huvud inför av rättarna. Gå i frid, gå din Brudgum till mötes!



Att sprida Guds ljuva och levande ord är något alla i Kyrkan är kallade att göra. Gregorius den store säger;

” Den som predikar sann tro och goda gärningar, vad gör han annat än att bereda vägen för Herren, som kommer in i sina åhörares hjärtan? Allsmäktig nåd kommer att kunna tränga in i dessa lyssnande hjärtan, och sanningens ljus kommer att upplysa dem …"

Johannes var en profet, största bland profeterna, sa Jesus.
 En profet talar om det som kommer och pekar på vad som är här för att det ska bli synligt för den som kan se, men förklätt för den som inte ser.


Så den heliga Kristendomen tog rot i Europa och har varit vår i tvåtusen år; vi har sett Kristendomens skönhet och dess frukter! Men den tiden är över. Nu påtvingas vi istället ett multikulturellt liv, ett pluralistiskt tänkande, och en soppa av förenade religioner där "ingen har monopol på sanningen",

-för att Kristus och allt som har med Honom att göra, ska bort.

Men, ingen, ingenting ska lyckas tillintetgöra Kristi Kyrka. För en tid ska det se ut som att man har lyckats att krossa Henne, men Kyrkan fortsätter att leva och bära frukt. De som hungrar och törstar ska finna Henne.

Han som var sänd förkunnar fortfarande ett nåde-år och ett glädjens år då vi kan vandra tillbaka till Flockens Herde, där de blindas ögon ska öppnas så att sanningen lyser klar för dem, de dövas öron ska öppnas så att de förmår urskilja Guds ord och Guds röst i deras liv,
de lama ska hoppa av glädje när Guds kärlek porlar in i deras hjärtan och befriar dem från synden, de spetälska blir renade från själviskheten som klistrar sig fast i själ och kropp
, de som inte har förmått att förkunna Sanningen ska nu sjunga den i de allra vackraste återklingande tonarter - och dem som Herren friköpt, vänder åter till den enda Kyrka Han grundat.



”Se, jag sänder profeten Elia till er innan Herrens stora och fruktansvärda dag kommer”. 


 Och se, han har redan kommit.