Fr. Fogelqvists predikan 3:e Söndagen i Advent

Vägröjare genom lydnad för buden 

Förra söndagen talade jag om att vara vägröjare för Vår Herre och Frälsare, ett typiskt adventstema. Ett sätt att bereda väg för Herren, som jag nämnde då, är att tro på honom och bekänna honom. Ett annat sätt att förbereda för Herrens ankomst är att uppfylla hans bud.  

Propositio  

Hur ofta uppmanar inte aposteln Paulus sina församlingar till ett hederligt och attraktivt lefvnadssätt. Till exempel, säger han: “Låtom oss föra en höfvisk vandel såsom om dagen, icke med vildt lefverne och dryckenskap, icke i otukt och lösaktighet, icke i kif och avund” (Rom 13:13). “Vi förmana eder i Kristus Jesus att lefva ett gudfruktigt lif, alldeles som ni lärdt af mig” (1 Tess 4:1). Att uppfylla Guds vilja är just beviset på vår tro. Johannes säger: “Däraf veta vi att vi ha lärdt känna honom, att vi hålla hans bud” (1 Joh 2:3). De kristnas villiga lydnad mot Guds bud utan att klaga, får en del människor att tänka till. De kanske inse hur ädelt och sublimt lifvet enligt Guds vilja verkligen är. Genom att uppfylla buden kunna vi blifva Guds vägröjare.  

Den helige biskopen Cyprianus ställde frågan i en af sina skrifter: “att antaga det kristna namnet utan att vandra på Kristi vägar, hvad är det annat än bedrägeri mot det gudomliga namnet, ett afvikande från frälsningens vägar?” I den tidiga kyrkan lefde också den andlige skriftställaren Theophilus. I ett af sina bref gifver han oss en bild af de tidiga kristnas beteende: “Bland oss”, skrifver han, “råder måttfullhet, afhållsamhetpraktiseras, monogami iakttages, kyskhet bevaras, all slags orättvisa förvisas, synd utrotas vid roten, lagen åtlyds, gudsfruktan praktiseras och Gud erkänns i ord och handling”. Så skrifver Theophilus. Ändå fram till ekumenikens utbrott skilde sig katolska, äkta katolska, kristna märkbart och synligt från andra medborgare. De odlade offentlig och gemensam gudsdyrkan genom regelbunden närvaro i söndagsmässan. En katolik som inte gick i mässan hvarje söndag var helt enkelt ingen katolik. Katoliker på den tiden voro också mer förtjusta i barn: de hade fler barn än andra familjer.  

I Holland, innan den ekumeniska rörelsen fick fotfäste, talade man om en biologisk motreformation, hvilket innebar att katolska familjer fick så många barn, att Holland gradvist var på väg att bli helt katolskt, om nu trenden hade fortsatt, hvilket den ju inte gjorde, som vi veta.  Katoliker producerade också ett proportionellt högre antal solida handtverkare och yrkesutöfvare inom vård och omsorg än icke-katoliker, och detta är ett tecken på deras dygd. Men det bör också sägas, att inte allt, som tidigare generationer hade byggt upp i termer af disciplin och ordning, goda seder och dygder, bland den katolska befolkningen, har gått förloradt. Än idag sticker goda katolska kristna ut från sin omgifning. 

 Peroratio  

Hos folk i allmänhet kan katoliker, med alla sina regler, kanske förefalla dummare än andra. Men nej, katoliker äro inte dummare, de äro merblygsamma, de äro mer godmodiga, de äro med tillmötesgående, de äro lättare att behaga, de äro mer generösa och mer villiga att offra sig. Ja, det är verkligen hvad de äro. När människor lägga märke till detta, blir det något som hos en del blir anledning till funderingar öfver konversion. Amen.