Fr. Fogelqvists predikan 4:e Söndagen efter Påsk

Det finns synd, rättfärdighet och dom 

I evangeliet för denna söndag kungör Vår Herre parakletens ankomst, det vill säga, den helige Andes ankomst. Han beskrifver också hans verkan. Anden skall bevisa för världen att det finns synd, rättfärdighet och en dom. 

 Propositio  

Det första är alltså att bevisa att synd finns. Är det verkligen nödvändigt att bevisa att det finns synd?, kan man fråga Ja, det är nödvändigt, eftersom människor, många människor, mäktiga människor, förneka att det finns synd, att en bestämd handling är syndig. Högst upp ha vi lagstiftaren, som genom sina lagar försöka få synden att försvinna. Tag, till exempel, dödandet af värnlösa, oskyldiga människor. Det är en allvarlig synd. Men den synden bestrids och förnekas, när det handlar om skydd af det växande lifvet. Dödandet af barn i moderns kropp få ett allt starkare stöd hos våra politiker. Nu senast ha vi förslaget att skydda aborträtten i grundlagen. Enligt Sveriges Rikes lag från 1734, som är grunden för den nu gällande lagstiftningen, var det dödstraff som gällde för dem som gjorde abort. Sedan dess har lagen mildrats undan för undan tills vi nu ha en lag som är helt utan straffpåföljd beträffande abort till och med 18 graviditetsveckan. 

 Också den världsliga maktens inställning till sexualmoralen har ändrats betydligt under historiens lopp. Förr var det stränga straff i lagen för äktenskapsbrott. Men i synnerhet efter Andra Världskriget ha straffen för det mildrats eller afskaffats helt. Homosexuella relationer har med tiden också blfvit tillåtna. I många länder har till och med samkönade partnerskap eller äktenskap blifvit möjliga. Det har inte sällan blifvit ett mål för lagstiftaren att öfvervinna den traditionella kristna läran, att äktenskapet är den enda legitima platsen för sexuella handlingar. Enkelt uttryckt: lagstiftaren tager inte längre hänsyn till att Gud ogillar vissa handlingar. 

 Den helige Ande bevisar alltså att det finns synd. Han sörjer för att kunskapen om synd och skuld inte försvinner. Men den helige Ande bevisar också att Guds rättfärdighet finns, som kräfver, att människan inte förblir okunnig om hans heliga vilja. Han har skapadt en institution, som bär kunskapen om hans bud genom århundradena. Dess namn är den katolska kyrkan. Det finns alltså en rättfärdighet. Den återupprättar den förvridna, vilsegångna lagen. Rättfärdigheten värnar det som är tidlöst giltigt. Att göra lagen hörd mot den statliga lagstiftningens villfarelser är kyrkans tjänst för rättfärdigheten. Guds bud gäller för alla människor, men också för alla inrättningar som människan skapadt, alltså också för staten, regeringar och parlament. Kyrkan har alltid lärdt att de statliga lagarna måste öfverensstämma med morallagen. Saknas denna öfverensstämmelse kunna inte de utfärdade lagarna vara förpliktande för medborgarnas samveten. Den stat som skiljer lagen från moralen, tager ifrån lagen dess gudomliga sanktion. 

 Den helige Ande bevisar alltså genom kyrkans röst att synd och rättfärdighet finnas. Synden ligger i den ogudaktiga lagstiftningen om lif och sexualitet. Rättfärdigheten äger rum i den invändning som Guds kyrka reser mot kränkningen af Guds lag. Men Anden visar också, för det tredje, att det finns en dom öfver människans handlingar. Hvarje syndare skadar först och främst sig själf. I människans inre förmörkas hennes samvete, och äfven samhällets samvete, om man kan uttrycka det så. Samhället hamnar i förvirring, af att inte längre kunna skilja mellan godt och ondt. Redan detta är en dom. Enligt statistiken, utförs hvarje år cirka 35 000 aborter i Sverige. Vi få i vårt land räkna med miljoner kvinnor och andra ansvariga som åtminstone har dödandet af ett ofödt barn på sitt samvete. En abort skadar och sårar kvinnor, som gifvit sitt godkännande till det. Samtycket till denna gärning förblir inbrändt i många af gärningspersonernas själar. De kunna aldrig glömma hvad de gjort eller tillåtit. Om man frågar hvarifrån hatet mot Katolska kyrkan kommer hos millioner människor i Europa, måste man svara: i hufvudsak från hennes fasta hållning beträffande fosterfördrifningen. På ytan ropa de efter kyrkans modernisering. På ett djupare plan är det Guds bud, som döljer sig i uppmaningen till kyrkan att anpassa sig till tiden. Det är buden man vill ha bort. 

 Dåliga är också följderna för staten af massdödandet af ofödda. Staten förlorar i trovärdighet när den alltmer luckrar upp skyddet af det mänskliga lifvet. Hur kan man fortfarande tala om hvarje människas värde, när man tillåter dödandet af de svagaste och oskyldigaste människorna? Vårt folk tillfogas också allvarliga sår genom förintelsen af miljoner små människor. Det saknas i vårt land, människor som kan jobba i industrin, bygga hus, undervisa våra barn och kunna vårda de gamla och sjuka. Hvarför saknas de? Därför att de dödats i moderlifvet. Sverige är på väg att afskaffa sig själft. 

 [Kära vänner, världen förnekar synden, tänker inte på rättfärdigheten och bryr sig inte om domen. Världen dödar barn, legaliserar begärelsen och lasten, och oroar sig inte för sitt folks undergång. Den ursprungliga rätten till lif sätts ifråga eller förnekas genom parlamentarisk omröstning. Sexualitetens missbruk och den sexuella tygellösheten sanktioneras från högre ort. Själfvaste Statsministern dekorerar sin balkong med regnbågsflaggor! Staten, parlamentarismen, de som stifta lagar räkna inte längre med Gud och hans heliga vilja. Den förhärskande majoritetsprincipen sätter sig lättsinnigt öfver hans bud. Det finns inte längre någon absolut sanning som gäller för alla. Som en följd af detta, märka vi hur vårt samhälle börjar knaka i fogarna och tendensen till upplösning blir allt tydligare.] 

 Peroratio  

Men den helige Ande är idag lika lefvande som alltid. Han bevisar för världen att det finns synd, rättfärdighet och dom. Tron besitter också ett moraliskt innehåll. Den kräfver att man antar och håller Guds bud. De moraliska normerna ha inte skapats af kyrkan. Kyrkan taga emot dem från Gud, tolkar dem och lägger fram dem för människorna. De äro förpliktande för alla och alla tider och under alla omständigheter. De tillåta inga undantag. Det är uttryck för stor kärlek till de odödliga själarna att inte göra något afsteg från Kristi lära. När kyrkan envisas med att försvara de universella och oföränderliga moraliska normerna är det hvarken rigiditet eller förtryck. Hon garanterar människornas rättfärdiga och fredliga samlefnad. Amen.