Fr. Fogelqvists predikan, andra Söndagen efter Pingst

”Gören detta till min åminnelse” 

I torsdags firade kyrkan Kristi Lekamens dag, den dag som särskildt ägnas den heliga Eukaristin. Vi behöfva Kristi Lekamens dag som kan inspirera vårt kristna lif i en tid då många katoliker är osäkra på hvad Eukaristin innebär. Också denna söndag har Kristi Lekamen som ett tema, eftersom vi befinna oss i Corpus Christi-festens oktaf, då vi under åtta dagar i rad fira festen liturgiskt och då kunna påminna oss olika aspekter af Eukaristin.  

 Propositio  

Låt oss taga fasta på en mening i Mässans förvandlingsord, som kan förklara för oss en viktig aspekt i Eukaristiska offret, nämligen orden: ”gör detta till min åminnelse”. Det vi minnas här är förstås korsets offer. Men vi kunna påminna oss detta på olika sätt. När vi gå korsvägen, tänka vi på Kristi lidande. Eller när vi lyssna till passionsberättelsen, tänka vi på Kristi lidande. De är alla giltiga sätt att minnas. Men tanken i det eukaristiska offret skiljer sig i grunden från de sätten att tänka. Själfklart draga vi oss också här till minnes korsoffrets händelse, men denna tanke blir inte ett subjektivt minne, utan blir ett objektivt skeende, en sakramental aktualisering. Konciliet i Trient använder sig af uttrycket repraesentatio, som betyder göra närvarande, återställa, aktualisera. Det är alltså mer än bara ett minne. Det eukaristiska offret är en verksam, lefvande och verklig aktualisering af det som skedde på korset. Han som förblödde på korset blir närvarande, och bärs fram genom prästens tjänst. Korsets offer blir närvarande, endast sättet att offra är olika. På korset var det blodigt, på altaret är det oblodigt. 

Det eukaristiska offret gör alltså Kristi korsoffer närvarande. Men det är ännu inte allt. Ett offer som blir närvarande måste inte utan vidare vara ett offer. Offret som blir närvarande måste vi göra till vårt och bära fram det inför Fadern i himlen. Korsets offer blir till Mässoffer, i det att vi låta hans närvaro bli anledning för oss att å vår sida bära fram detta offer inför Fadern i himlen. 

 Efter förvandlingen är Herren på altaret, men då inträffar det hvarigenom detta offer blir vårt offer, nämligen, då vi bära fram inför Fadern i himlen den offrade Kristus som är närvarande på altaret. Vi bära fram honom som vårt offer och ber om att vårt offer skall tagas emot, som det heter i Eukaristibönen: ”Vi bönfalla dig, allsmäktige Gud: Låt detta offer genom din helige ängels händer bäras fram till ditt altare i höjden, inför din gudomliga härlighets åsyn.” Vi bära fram honom som vårt offer och bedja att det skall tagas emot. Kristi offer kan vara säkert på att tagas emot, om det behöfva vi inte bedja. Men i den mån Kristi offer blir vårt offer, så är bön nödvändigt, så att det blir mottaget af Gud.  

 Föreställningen om offer finns också i andra religioner. Men endast den katolska religionen håller fast vid, att det här sker ett verkligt och äkta offer, att vi inte bara tänka på ett offer som skedde i det förgångna, utan att ett offer äger rum, som sker i denna nutid. Det finns en enhet mellan korsets offer och det eukaristiska offret. Det senare är inget nytt offer, utan det gamla offret på ett nytt sätt. Det eukaristiska offret lägger inte till något till korsoffret, i den meningen är det ett relativt offer och hänvisar till korsoffret. Men det förblir ett verkligt offer, eftersom Kristi offer frambärs till Fadern i himlen.  

 Peroratio  

Hur kan då vårt deltagande i detta offer konkret gå till? Till exempel, kunna vi tänka på att vi som skapade varelser har en särskild skyldighet att ära och tillbedja Gud. Människan är skapelsens krona, skapad till Guds afbild, i Dopet har han helgat oss åt Fadern, Sonen och den helige Ande genom att gifva oss ett outplånligt insegel. Därför ha vi den striktaste förpliktelse att ära Gud på det bästa möjliga sätt. Nu kunna vi inte hedra Gud bättre än genom att bära fram åt honom hans älskade Son, det offer där Kristi död aktualiseras och förnyas. Hvilken lycka för oss katoliker att kunna ära vår Gud och Skapare på ett värdigt sätt! Vi måste alltid ha i minnet att vi alla i Mässan ära Gud Fadern genom att offra åt honom Jesus Kristus, hans älskade Son. Amen.