Fr. Fogelqvists predikan för Sista Söndagen efter Pingst

Kasta alla våra bekymmer på Gud 

Äfven om vi böra vara verksamma, så bör vi aldrig vara helt och hållet upptagna. Vi böra göra det vi kunna och lämna resten åt Guds Försyn. Att vara helt upptagen är ofruktbart, till och med skadligt, ty det frambringar oro och ängslan. Mycket ofta hindrar det vårt arbete, eftersom det förstör vår sinnesfrid. Vi böra därför göra allt som vi kapabla till och lämna resten åt Gud att göra, om Han tror att det är till vårt andliga bästa. Om han inte tror att det skulle vara till vår fördel, skall Han lämna det ogjordt och vi skola vara de som tjäna på det. 

Propositio  

Att vara helt och hållet upptagen har sitt ursprung i bristande tro och bristande underkastelse under Guds vilja. Vi kunna i detta sammanhang påminna oss en berättelse om den helige Sankt Johannes Bosco. Han väntade en gång på en audiens med en högt uppsatt politiker, med hvilken kan skulle diskutera viktiga problem. Det fanns flera andra i väntrummet, många af dem gick otåligt upp och ner, medan de tänkte öfver det som de skulle säga till ministern. Men Don Bosco förblef lugn, så lugn, att han somnade till, eftersom han också var mycket trött. Till slut visade sig ministern i dörröppningen och skrattade till när han såg prästen sofvande. Don Bosco vaknade när hans namn ropades upp och han började lugnt förklara sin ståndpunkt för ministern. Han talade på det sätt som han var van vid då han talade med Gud, och han fick utan vidare gehör för sina synpunkter. 

Kära vänner, vi borde försöka uppträda med liknande fridfullhet. Vi borde hålla oss nära Gud och lefva helt i öfverensstämmelse med hans vilja. Vi borde utföra våra plikter uppmärksamt och helhjärtadt, men vi borde aldrig oroa oss öfver dem. Som resultat komma vi att göra plikterna alltmer effektivt. Viktigast af allt, vi kommer att vara säkra på att Gud välsignar vårt arbete. 

I tider af svårigheter och pröfning, låt oss komma ihåg den helige Andes råd i Psaltaren: “Kasta din börda på Herren, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdiga vacklar” (55:23). Låt oss också meditera öfver de ord, som Om Kristi efterföljelse placerar på Guds läppar: “Min son, låt mig göra med dig, hvad jag vill. Jag vet, hvad som gagnar dig mest. Du tänker, som människor bruka. Du dömer i mycket som din mänskliga känsla inger dig.”  

Låt oss då svara med lärjungens ord: “Herre, det är sant, hvad du säger. Din omsorg om mig är större än all den omsorg som jag själf kan uppbringa. Ty den som inte kastar sina bekymmer på dig, Herre, står på osäker grund. Om bara min vilja står fast och är stadigt inriktad på dig, gör då med mig hvad du vill. Ty det som du gör med mig, kan inte vara annat än godt.  

Om du vill, att jag skall vistas i mörker, välsignad vare du. Om du vill att jag skall vistas i ljus, välsignad vare du åter. Om du värdigas trösta mig, välsignad vare du. Om vi vill, att jag skall ängslas, lika högt vare du välsignad i evighet” (III.17). 

Peroratio  

Om vi kunna uppnå en sådan rofylld anda af acceptans för den gudomliga viljan, skola vi aldrig bli upprörda eller helt upptagna. Vi skola alltid vara i frid både i glädje och i sorg, alldeles som martyrerna och helgonen voro det. Låt oss bedja Gud om nåden att kunna lefva och dö i öfverensstämmelse med hans heliga önskningar. Amen.