Fr. Fogelqvists predikan: Heliga Korsets Upphöjelse

In hoc signo vinces 

 Som vi känna till, var korset i forntiden ett tortyrinstrument. Det var vanärande för hvem som helst att bli korsfäst. Det var vanhedrande för personen som korsfästes, såväl som för hans familj. När Vår Herre korsfästes led han därför en fruktansvärd förödmjukelse. Den skammen var afsedd att visa att han var en kriminell, en bandit af samma slag som de två röfvarna, som hängde bredvid honom. Vi veta att judarna tillfogade hvarje slags förödmjukelse de kunde på Vår Herre under hans jordelif. Detta motsvarade deras ökade hat mot det goda som han representerade. Tillslut sågo de till att han fick den högsta möjliga förödmjukelsen, som var korsets offer. 

 Propositio  

Människornas önskan att förödmjuka Vår Herre så mycket de förmådde blef tydlig under hans lidande, till exempel: törnekronan, den röda manteln, stafven som de satte i hans hand. Personerna som hånade honom och spottade på honom, allt uttryckte en önskan att inte bara plåga hans heliga kropp utan också hans heliga själ. 

Vår Herres kors blef startpunkten för alla de förödmjukelser som katoliker skulle få uthärda ända till världens slut på grund af Vår Herres Jesu Kristi lidande. Gudlöshetens krafter lägger aldrig ned sina vapen mot det goda. De söka alltid förödmjuka och bryta ned de godas moral. Ingen af eder, kära vänner, ha varit fria från dessa förödmjukelser på grund af er trohet mot Vår Herre. Att bli förföljda för Jesu Kristi kärlek är en punkterna i saligprisningarna. Vi ha alla lidit dessa förödmjukelser och kommer att få lida dem till historiens slut på grund af de ständiga öfvergrepp som de ogudaktiga göra mot Gud. 

 Men parallellt med detta, försvaras Guds ära, Jesu Kristi ära, af kyrkan. Katoliker ser korset som en äresymbol, som det heligaste vi äga, som symbolen för vår Återlösning. Därför placeras ofta ett kors på toppen af våra kyrkobyggnader. Vår svenska flagga pryds af ett kors liksom äfven många länders dekorationer och utmärkelser, som belönar heroiska gärningar af olika slag. Allt detta är manifestationer af den katolska andan, som försvarar korsets förödmjukelse. Man försvarar den med ridderlig bravur, med övernaturlig bravur. Det är med detta slags kärlekens manifestation som Katolska kyrkan idag firar Heliga Korsets upphöjelse. 

 Att upphöja det heliga Korset är att förhärliga det. Den första händelsen där detta skedde var väl uppenbarelsen af korset på himlen för Konstantin och hans armé, som på marsch i Gallien år 312, fingo se ett kors på himlen framför solen tillsammans med orden: in hoc signo vinces, “i detta tecken skall du segra”, hvarpå Konstantin befallde att ett gyllene kors skulle tillverkas som banér för sin armé. Konstantin segrade, och det blef inledningen till kristnandet af det romerska riket. Det kors som då för första gången visade sig i himmelsk triumf skulle bli kvar hos mänskligheten genom historien, och förödmjuka de onda och demonerna. 

 Korset är också tecknet på vår ära. Vår ära ligger inte i att undvika förödmjukelser, eller att passivt bara uthärda dem, utan i att möta dem med bravur och i en anda af utmaning. Till dem som utmana oss, böra vi svara som riddare och än mer förhärliga Vår Herres kors. Det är hvad upphöjelse betyder: att proklamera Guds ära inför hans fienders försök att förödmjuka honom. Vår attityd skall vara att krossa fiendens försök att förödmjuka Vår Herre. I våra böner böra vi bedja om våra fienders förödmjukelse. Genom att göra detta, rädda vi Korset som ligger föraktadt i stoftet och reser upp det till den högsta platsen. Vi förhärligar det som hade förnedrats. Detta är det väsentliga i Heliga Korsets upphöjelse.  

 Det finns en falsk och sentimental fromhet som intager en motsatt hållning när det gäller korset. Den tänker aldrig på den motattack som katoliker skola göra för att upphöja korset. En person med denna sentimentala mentalitet odlar gärna godhet, medlidande, mildhet, eftergifvenhet, förlåtelse. Denna sentimentala mentalitet kan ha en ekumenisk inriktning, att bedja kyrkans fiender om förlåtelse för påstådda öfvergrepp. Eller man flyr hellre från dessa fiender under förevändning att man förlåter dem. Men med den mentaliteten kommer kyrkan aldrig att uppnå den sanna upphöjelsen af det heliga Korset.  Tvärtom, när någon försöker förödmjuka Korset, måste vi svara med en ännu starkare motattack. Inte för att försvara vår egen ära, utan för att försvara vår Herres Jesu Kristi ära.  

Kära vänner, korsets tecken är det mest fruktansvärda vapen vi ha emot djäfvulen. Därför visar kyrkan bilder af korset så att vi kontinuerligt kunna ha dem inför oss och hålla i minnet hur mycket våra själar äro värda och hvad de kostade Vår Herre. Idag få vi glädjen att inviga ett vägkors här i Imbramåla för att hjälpa oss och människor som passerar klostret, att komma ihåg Korsets tecken och dess oerhörda innebörd. Af samma skäl vill kyrkan att vi göra Korsets tecken på oss själfva under dagens lopp: när vi går till nattens hvila, när vi vakna under natten, när vi stiga upp, när vi börja en syssla, och framför allt när vi frestas. 

 Peroratio  

Fyll dig med den djupaste respekt för Korset, och ha alltid ett välsignadt kors på dig. Respekten för korset skall beskydda dig mot djäfvulen och mot alla faror. Genom denna upphöjelse af det heliga för Korset krossa vi fiendens försök att förnedra Vår Herre. Amen.