Fr. Fogelqvists predikan Sjunde Söndagen efter Pingst

“Akta eder för de falska profeterna!” 

Ett allvarligt varningsrop når vårt öra denna söndag, då Vår Herre säger i dagens evangelium: “Akten eder för de falska profeterna!” Dessa personer se ut som om de vore goda kristna, ty deras “fårakläder” gör det möjligt för dem att blanda sig med andra i Herrens hjord. Inte desto mindre kan utseendet vara bedrägligt, ty i verkligheten äro de vargar, rofdjur, på jakt efter byte. De falska profeterna göra anspråk på att tala i Guds namn, men deras lära stämma dåligt öfverens med evangeliet. Det finns förstås äkta profeter och lärare. Men Vår Herre varnar för att falska profeter träda fram, också inom kyrkan. Kyrkans historia har visadt hur berättigadt Herrens varning har varit. Det finns ingen tid i kyrkohistorien som inte har haft sina falska profeter. Ständigt på nytt ha de smugit sig in i de kristna församlingarna och försökt förföra de troende. Det finns ingen enskild kristen lära som inte under historiens lopp har förvrängts eller förnekats. 

 Propositio  

Och hur är det idag? Finns det falska profeter också idag? De flesta falska profeter i vår tid finns bland teologerna. De träda fram under sken af att ha kunskap; folk litar på dem på grund af deras fina titlar som ingifver förtroende. Som exempel på bibliska irrläror som dessa teologer för fram kan nämnas att Jesus inte föddes i Betlehem, att Jesus var gift, att Jesus inte uppväckte Lasarus från de döda, Lasarus har aldrig ens funnits; vidare säger man att Jesus aldrig har grundadt någon kyrka, och inte heller någon Eukaristi. Jesu sista sju ord på korset har evangelisterna uppfunnit, och så vidare.  

 Allt förmedlas sedan vidare till våra ungdomar, genom våra blifvande religionslärare och präster som taga till sig teologernas budskap. Många falska profeter är knutna till tidningsredaktioner och medieinstitut. De göra stora nyheter och skandaler af människors svaghet, förstöra för de troende deras glädje öfver kyrkan och tron, och bereder så vägen för affall och att folk lämnar kyrkan. Tyvärr finns det falska profeter också bland kyrkans herdar. De ha alla det gemensamt att de med sina läror inte vill vara Gud till lags utan människor. De för fram det som slår an, det som vinner bifall, det som gör att man blir erkänd, lofordad, inbjuden, befordrad. Kort sagt, de falska profeterna lära ut det som människor kortsiktigt önska, inte det som de behöfva.  

 De falska profeterna säga: de olika kyrkorna är skilja sig knappt alls från hvarandra; det gör därför detsamma hvilken konfession man tillhör, om man är katolik eller protestant. Men aposteln Paulus har en annan uppfattning när han till exempel säger: “om någon förkunna ett annat evangelium för eder än det ni mottagit, så vare han förbannad” (2 Kor 11:4). Falska profeter äro teologer och biskopar, som kräfva vigning af kvinnor till diakoner eller präster. Falska profeter äro de i kyrkan som vill gifva Heliga Kommunionen åt dem som inte få taga emot den, till exempel, skilda och omgifta. Falska profeter äro biskopar som förkunna att kyrkan måste göra bot för att hon förkunnat helvetet och skärselden och därmed gjort människor rädda för döden. Men det är ju syftet med dessa sanningar om de yttersta tingen! Om inte kärleken kan drifva oss till ånger och bot, då får åtminstone fruktan göra det. Fruktan kan afhålla oss från att synda. De falska profeterna säga: hvad jag gör med min sexualitet angår ingen annan! Verkligen? Angår sexualiteten inte heller Gud som skapadt den, som utrustadt den med oföränderliga lagar? Kyrkan uppfinner inte dessa lagar, hon förkunnar dem. De falska profeterna säga: den homosexuella handlingen är en fullt legitim form af sexuell kärlek. Men den eviga sanningen lär som bekant att den sterila homosexuella handlingen är emot naturen, och därför en diabolisk förvillelse och himmelsskriande synd.  

 Aposteln Johannes säger: “Tron icke hvar och en ande, utan pröfven andarna, huruvida de äro af Gud” (1 Joh 4:1). Vi hafva en måttstock, en säker måttstock, för att pröfva andarna. “En är eder lärare: Kristus” (Matt 23:8); och Kristus säger själf: “den som inte vill lyssna till kyrkan, betrakta då honom som en hedning” (Matt 18:17). De falska profeternas läror skola alltså pröfvas i ljuset af kyrkans lära. I dagens evangelium visar Kristus på ett dubbelt kännetecken på falska profeter. Det första är frukten: “af deras frukt skolen I känna dem”. Vilken är då de falska profeternas frukt? I många Västländer se vi de mer eller mindre tomma prästseminarierna, den dramatiska nedgången för ordenslifvet och klostren, församlingar som slås samman af brist på troende, kyrkor som säljs, och så ha vi de miljontals skilsmässorna, för att nu bara taga några exempel. Denna utveckling har pågått alltsedan Andra Vatikankonciliets kyrkoreform, som ju präglades af en progressistisk eller liberal tendens. Det är alltså dess reformförsök som på flera sätt ledt till en dålig frukt i kyrkan, till nedgång och förfall. Men de flesta falska profeter i vår tid vill, som vi hörde, ha mer af samma recept och kompromissa ännu mer med tidsandan.  

 Peroratio  

Det andra tecknet på falska profeter som Vår Herre nämner är det öde som drabbar dem och deras lära, när han säger: “”Hvart träd som icke bär god frukt skall afhuggas och kastas i elden.” De falska profeternas öde är alltså att utlämnas åt glömskans afgrund. Alla religionsgemenskaper som skilt sig från den romerska Kyrkan ha antingen helt förstelnats eller också ha de upplösts som vågorna på sjön. Religionshistorien är en enda stor ruinhög med större och mindre byggnader, som människan upprättadt. Amen.