St. Matteus, Apostel och Evangelist (Femtonde Söndagen efter pingst)

(Matteus ix:9-13)

Vi läser i Evangeliet, Matteus egen beskrivning av hans omvändelse. Episteln, som är från profeten Hesekiel, beskriver den berömda synen där profeten såg fyra symboliska djur, i vilka de fyra evangelisterna kändes igen från de tidigaste århundradena e.Kr.  Matteus representeras av djuret med ett mänskligt ansikte, eftersom han inleder sitt evangelium med förfädernas linje från vilka Jesus härstammar som människa.

Hans syfte med att skriva sitt Evangelium, som präglas av Gudomlig visdom, var att bevisa att Jesus förverkligade profetiorna om Israels befriare och att han därför är Messias.

 Aposteln Matteus förkunnade tron i Palestina och i Etiopien, där han led martyrdöden.

 Jesus hade just gjort ett fysiskt helande av en lam man. Nu helar han en man från girighet, från bundenhet till pengar. Ett själsligt helande.

Matteus levde på ocker, han utnyttjade människors trångmål, oförstånd och framförallt beroendeställning. Själv ville han leva mer än väl.

Det är värt att veta att kyrkans fördömande av ocker, trots att det nu är en försummad undervisning, lärs fortfarande ut på ett oföränderligt sätt och på största allvar. Det första, tionde, elfte, fjortonde, femtonde och artonde ekumeniska konciliet utfärdade dekret om ocker, men det ekumeniska konciliet i Wien är mer kärnfullt och mest koncist:

”Om någon verkligen har begått felet att envist hävda att utövandet av ocker inte är syndigt, förordnar vi att han ska straffas som kättare, och vi ålägger strängt biskopar och kätteriförhörare att föregripa dem som de finner misstänkta för ocker, liksom de skulle göra mot dem som misstänks för kätteri” (Tanner, ”Decrees”).

Kyrkan har från början lärt att det inte är en liten synd att ockra.

Pengar i sig är sterilt, att skaffa dem på ett felaktigt sätt eller att vara betagen av att ha mer och mer pengar är sterilt; det bär ingen frukt. Vad som däremot är fruktsamt är ”Guds pengar”: Hans nåd i våra liv.  Där väller fruktsamheten över i rikliga mått! 

 ”Vi kan inte tjäna både Gud och Mammon”. 

Meningen med våra liv är lära känna, älska och tjäna Gud, ingenting annat. Mer och mer måste vi söka att tjäna Gud. Kanske det vi gör inte direkt tjänar Gud, men gör vi någonting för att ära Honom?

”Sök först Guds Rike och Hans rättfärdighet och allting annat ska bli givet dig”.

Matteus var kallad att ge upp sitt sätt att leva - för Jesu skull. För sin egen skull blev han befriad från Mammon och fick istället tjäna Kristi Rike. Han blev en av de tolv heliga apostlarna.

 Låt oss rikta in oss på att vara fruktsamma. Ett gott träd är fruktbärande, en sann profet bär god frukt; hon blir ett gott fruktträd! Lyssna till Guds röst inom dig, lyssna till vad Gud ber dig om genom nåden Han ger.

Matteus svarar omedelbart på Jesu kallelse: "han reste sig och följde honom". Det visar tydligt Matteus beredskap att svara på kallelsen. För honom innebar det att lämna allt, särskilt det som garanterade honom en pålitlig inkomstkälla, även om den var orättvis och vanärande. Uppenbarligen förstod Matteus att kännedom om Jesus inte tillät honom att bedriva aktiviteter som Gud ogillade. Det är inte heller idag tillåtet att vara fäst vid sådant som är oförenligt med Jesu efterföljande, som är fallet med t.ex. oärligt uppnådda rikedomar, eller otillåtna förhållanden.

Fariséerna dömde Jesus i deras hjärtan därför att Han nu åt med Matteus och hans vänner som hade samma illa beryktade yrke som Matteus själv hade. Jesus som visste vad de tänkte, sa att Han inte kommit för att kalla de rättfärdiga men syndarna. De som anser sig rättfärdiga och helgade kan inte vända sig ifrån synden eftersom de, i deras ögon, inte har någon synd att vända sig ifrån. 

Att omvända sig behöver inte betyda att man ska omvända sig till Herren som man gör när man tidigare inte trott på Honom men nu gör det. Att ha tro på Herren, är att veta, att det fortfarande finns plats för omvändelse i ens liv.

Vi ser i Matteus ett exempel på hur god Jesus är! Han gör syndare till Hans vänner, ingen är utesluten från att komma in i Hans vänskap, tvärtom, det är den enda möjligheten vi har till frälsning: att säga ja till Hans vänskap.

Vi är inte födda helgon. Helgon blir man med mycket, mycket, mycket arbete. Och nåd, på nåd, på…!

Men vill vi ha Gud, och vill vi ha evigt liv med Honom så måste vi jobba, det finns inget annat val än att likt den helige Matteus, ”resa oss upp och följa Jesus”!

"Herre, vem får bo på Ditt heliga berg? Den som inte ger lån mot ränta och inte kan mutas att fälla en oskyldig". /Psalm 14/