Tredje Söndagen i Fastan

(Lukas 11:14-28) Ur Fr. Francis Xavier Weninger.

”Som Jakob påpekar i hans epistel, och som vi lär oss av erfarenhet, så utövar Satan stor makt över människans tunga. Det finns faktiskt ingenting genom vilket människan syndar mer än genom tungan, från syndigt skvaller, till att bryta budet om kärlek till vår nästa, och till slut, hädelse. Svordomar och hädelser är djävulens språk, och de stämplar människor här på jorden som den ondes barn. Satan vet också hur man förolämpar Gud och leder människan till fördärv genom att påverka tungan i motsatt riktning, nämligen genom att förmå henne att hålla en syndig tystnad. Låt oss idag överväga på hur många sätt detta kan göras. Om ändå varje själ som är besatt av en stum demon kunde befrias! Antalet av sådana människor är fler än vi tror. O Maria, du som så kraftfullt höjde din röst i "Magnificat" för att förhärliga Gud, och som, efter att ha sagt: "Låt det ske med mig enligt Ditt ord", blev det människoblivna Ordets moder. Be för oss, att vi må få nåden att förhärliga Gud med varje ord som vår tunga uttalar! Jag talar i Jesu heliga namn, till Guds större ära!

Det finns en tystnad som är syndig, och som, med evangeliets ord, kan kallas en stum demon. 

Större delen av människorna begår varje morgon synd genom tystnad, genom att inte öppna sina läppar för att ära Gud genom bön. De reser sig ur sin säng som stumma djur. Det är en synd att inte tacka Gud för natten som har gått, att inte tillbe Honom med våra första tankar som är vår Skapare, vår Fader, vårt slutgiltiga Mål, att inte be Honom att skänka oss nåden att förhärliga Honom under dagen. Morgongryningen, de första strålarna från den uppgående solen, borde påminna människan om denna heliga plikt, liksom fåglarnas glada sånger, särskilt lärkans, som, när de stiger högt på himlen tidigt varje morgon, visar människan att det är hennes plikt att prisa Herren med sin tunga, att tacka Honom, att be till Honom så snart hon vaknar. Men för att tjäna Honom väl bör vi, inte bara på morgonen utan även under dagen, lyfta våra hjärtan till Gud genom korta, fromma böner och utrop. Vi måste också utnyttja varje tillfälle att påminna andra, genom ord och handling, att tjäna och förhärliga Gud; och vi måste förmana syndare och undervisa dem i deras vacklande och ofta missriktade tro. 

Hur många tillfällen har vi inte att göra detta under dagen, om vi bara hade viljan! Sådana uppmaningar, hur korta de än är, faller som frö i hjärtats jord och bär med tiden frukt. Låt oss komma ihåg St. Ignatius uppmaning till St. Franciskus Xavier:

"Vän, vad gagnar det en människa att vinna hela världen och förlora sin själ: Xavier, besegra dig själv!” 

Dessa korta uppmaningar var för Xavier de frön från vilka hela hans livs helighet utgick!

Varför är vi tysta när vi i umgänge med vår nästa, skulle rikta hennes uppmärksamhet till hennes själs frälsning, det enda verkligt nödvändiga arbetet i en människas liv; att tala med henne om sanningen i vår tro – varna henne för syndens ondska, påpeka för henne de korrupta principerna hos kyrkans fiender? Varför är det så att vi är tysta och inte talar om dessa saker närhelst en möjlighet uppstår? Anledningen är att vi själva inte är tillräckligt nitiska i Guds tjänst och för lite undervisade i vår tro. Vi talar till andra om så många meningslösa saker, varför inte om detta ytterst viktiga ämne!? 

Människofruktan är det som mest hindrar oss. Vi har inte modet att tala, och vi tiger även när kyrkan offentligt angrips. Allt detta är syndig tystnad”.

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++

Ja, dessa är viktiga ord som påminner oss om att vi ständigt måste vara vaksamma. Djävulen stryker omkring oss likt ett rytande, hungrande lejon, redo att sluka upp våra andliga själar. Men våra själar är inte skapade för honom (!) de är skapade för att i all evighet leva med Gud!

Jesus berättar om vad som kan hända en människa som just blivit befriad från en demon och ett syndfullt liv. Möjligheten att demonen ska komma tillbaka är mycket stor. Djävulen är tålmodig, han har ju hela evigheten på sig, han är smart och känner till våra svagheter, han vet hur och när han och hans demoner ska passa på att tränga sig in i en själ igen – utan att själen ens märker det! När det väl märks är det för sent. Därför säger Jesus på ett annat ställe i Evangeliet, "om husägaren visste när tjuven skulle ta sig in i huset skulle han vaka och bevaka huset så att tjuvven inte ska kunna ta sig in.

Vi är husägaren och huset är vår själ.

Låt oss vara vakna och övertygade om att djävulen inte ger upp kampen om vår själ så länge vi lever! Be och vaka, och ge ditt hjärta till Maria, ge hela ditt liv och alla dina förmågor till Henne.

Vi står med Maria, utan Henne faller vi.  Kampen vi befinner oss i är

kampen mellan Hennes säd och Ormens säd.