Vita Söndagen

”Med utstrålande godhet i sitt anlete, såg Jesus på sin sårade sida, han beskådade det med glädje och visade i såret en plats som var så stor att hela den frälsta mänskligheten kunde få plats att där finna sin vila i frid och kärlek". ( Julian av Norwich)

(Johannes XX: 19-31) Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. E
n kylig och misstänksam värld ligger utanför. J
esus är borta. A
llt det som så nyligen hänt är överväldigande och förvirrande. P

lötsligt står Jesus framför dem!
 Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro.
 Människosonen i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet! Han som är den Förste och Siste och Den som lever, står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till döden och till dödsriket!
    ( jfr Upp.1:9-19)

Han visade dem sina händer och sin sida, genomborrade av Guds kärlek, även om det var människors hat... 

Jesaja profeterade om Lammet som skulle bota oss genom sina sår och Sakarja förutsåg att vi skulle ”skåda Honom som vi har genomborrat”. Såren blev källan till vår Påsk glädje! De skiner och gnistrar i omätbart värde, de talar ständigt till Fadern om vad Hans älskade Son gjort för människans frälsning. Halleluja!

Allt Gud gör eller tillåter är förseglat av Hans kärlek. Han använder sig av människors helighet för att berika, befästa, uppmuntra, lära, upplysa, glädja och vägleda. Men Gud använder sig också av fiender när Han vill rena, pröva eller straffa oss. 

På denna kväll fick Apostlarna ett ödmjukt och kraftfullt möte med Herren!
 Rädsla omvänds till glädje, oro förvandlas till frid, flykt och gömmande blir mod. 
Mission!

Denna nya tid, för Apostlarna och för världen, blir en tid av återskapande i Kristi Påskmysterium.
 Jesus fortsätter sin livräddande Mission genom Apostlarna ända tills världens ände och till tidens slut. Men hur många tror än idag, att Kyrkans Mission är livräddande? Eller, att den livräddande missionen endast finns i den heliga katolska Kyrkan? Eller, att det endast är Jesus som är livräddande?

Apostlarna är sköra, bräckliga, fattiga små fiskare. Men den orena och förhatliga synden har de lämnat bakom dem. Guds Kärlek och Ljus har genomträngt deras hjärtan och sinnen. De bär på guld i lerkärl till Guds ära och de ger vidare vad de tagit emot.

 Glädjen och friden bedyrar Andens genomträngande närvaro i Jesus, och det spills över till  Apostlarna.
 Den Helige Anden och Hans gåvor omvandlar dem till allt det som Jesus liknar himmelriket med:


pärlor, frön, vete, senapskorn, jäst, vatten, eld, bröd, liv, nät, skatt...
sådan är den Heliga Andens kraft!


Jesus upprepar ordet frid tre gånger i denna korta text.
 Det är uppenbart att frid och tro har med frånvaro av synd att göra för Jesus sammanflätar synd, frid och tro om vartannat i det Han talar till Apostlarna denna afton. 

Den frid som Kristus ger är mycket mer än en lugn tillvaro.
 Friden som Jesus ger är Hans egen frid; frid kommer just från det: att kunna ta del av Kristi egen frid!


 Och Kristi egen frid är ”att göra Faderns vilja”.
 Faderns vilja var att Sonen genom Hans lidande och Påskmysterium skulle vinna människors frälsning genom Kyrkan. 
Kyrkan är en förlängning av Kristi liv och arbete på jorden - tills tidens ände.

I Kristi sår kontemplerar vi Kristus. I Kristi sår möter vi oss själva för vi själva har åstadkommit de såren. Men såren är förvandlade till Barmhärtighetens källor och nåd! Utan Guds Barmhärtighet - som är given i Kyrkan - finns ingen förlåtelse och utan förlåtelse finns ingen förvandling, inget gudomlighets-görande.

 ”Det är i den Heliga Kyrkan som denne Helige Ande bor. Han kom ner till Henne  som en vind och uppenbarade sig i uttrycksfulla symboler av eldstungor. 
Ända sedan den dagen; Pingstdagen, har Han bebott denna utvalda Brud. Han är principen av allt som är i Henne. Det är Han som driver fram Hennes böner, önskningar, lovsånger, entusiasm och även hennes sörjande". (Dom Prosper Gueranger)