2:a Söndagen efter Pingst

(Johannes vi:56-59, Lukas xiv: 16-24)

Efter den Heliga Treenighetens högtid följer Corpus Christi vilket är firandet av Inkarnationen; Jesu Kropp och Blod, det främsta och mest Nobla Sakramentet vilket sammanfattar vår Frälsares liv, ” ger Gud oändlig ära och genom tiderna tillämpar återlösningens förtjänster på själar” (Oratio).

Det var på korset som Jesus frälste oss. Den ”Heliga Kommunionen instiftades kvällen före hans död och förblir minnet av Hans lidande”. (Oratio). Altaret är förlängningen av Golgata. Jesus är Offret. Dubblel konsekration betyder att det är brödet som först förvandlas till Kristi kropp, och sedan vinet till Hans Blod, så att Jesus själv, i brödet och i vinet, offrar sig till sin Fader.

 ”Och eftersom det är genom att ”äta offren som man deltar i offret" instiftades Den Heliga Kommunionen i form av mat (från dagens Halleluja) så att vi kan ta emot Golgatas Offer i den Heliga Kommunionen.  Den heliga hostian "har blivit vete som ger näring åt våra själar" (Introit).   

 Människors besittning av Gudomligt liv här på jorden blir verklighet i Den Heliga Kommunionen. Det är verkligen en pant, och en början på det liv som vi fullt ut ska åtnjuta i himlen (från Postkommunionen). "Samma änglabröd som vi nu äter, beslöjad under bröd och vin", säger Trent konciliet, "ska vi äta i himlen, men då inte längre gömd, inte längre beslöjad”.

Den Heliga Mässan är centrum för Kyrkans Eukaristiska bön, och den Heliga Kommunionen ges till oss för att göra det möjligt för oss att delta mer fullständigt i detta Gudomliga Offer!  Om vi "tar in"detta så kommer vår hängivenhet till Kristi Kropp och Blod i en allt större del, ge frukterna av hans återlösning.

 Den Heliga Eukaristin som Offer är en ständig pågående uppenbarelse för oss, eftersom den påminner oss om att Jesus gav sitt liv för att frälsa oss (från Episteln). Vår närvaro vid Mässan, vilket är det levande minnet av Kristi lidande, måste leda oss till att offra oss själva för vår nästas frälsnings skull. Eukaristin, som sakrament, visar också hur mycket Gud älskar oss, eftersom Han inbjuder oss dagligen (!) till sitt bord. 

Det är upptakten till den himmelska Festmåltiden som patriarkerna, profeterna och evangeliet ofta talar till oss om.

Det handlar om vår frälsningshistoria.

Gud gjorde Israel till ett folk, de var de första att bli inbjudna till Bröllopsfesten.

Inte bara Israeliterna - var inte ett folk – hedningarna var inte heller något folk. Vi blev ett folk i Kristus (jfr 1Peter 2:10), när vi ingick i Hans eviga förbund som är förseglad i den Heliga Eukaristin! Genom att bli kvar i Guds eviga förbund, är vi på väg till den utlovade Festen som Kungen bjuder oss till - vi kan redan nu få en försmak av den Festen för den börjar här!

Bröllopsfesten är det glada mötet mellan mänsklighet och Gudomlighet!

Kungen gjorde sig många besvär för att förbereda sonens bröllop dit mängder av gäster var inbjudna. Men gästerna som var inbjudna såg åt det andra hållet. Viljan att följa deras egna världsliga planer gjorde dem inget gott! Vi kan så lätt ge ”bra” ursäkter till varför vi inte har tid med Gud, med Eukaristin; Hans Fest! Men låt oss veta och förstå att det har med tro att göra.

Kungen kräver att vi tar del i Hans förbund.

Åkrarna behövs tas om hand för att ge avkastning. Det är också Guds vilja att vi arbetar och bygger upp samhällen, det tillhör människans värdighet. Men det är inte först och främst uppbyggandet av samhället som ska prioriteras, utan var och ens liv i det förbund som Jesus Kristus skrivit i sitt Blod! Därför skulle vi bygga upp vår jord med Kristus Konungen som vår ende Kung och Hans lag som vår enda lag. Därifrån, och bara därifrån, kan ett samhälle byggas upp till det som vi alla önskar skulle vara grunden för ett liv på jorden: frid, fred, hänsyn till andra, sann respekt...

Att åsidosätta Gud och Hans ord i uppbyggandet av ett samhälle, är att bygga upp en anarki och promulgera en destruktiv förvirring över vad livet egentligen handlar om. Hur kan man å ena sidan vilja bygga upp ett kärleksfullt samhälle med respekt för de fattiga och marginaliserade, med miljövänliga bilar och mat, hälsosamma smoothies och ekologiskt gödsel, samtidigt som man påbjuder lagar att döda ofödda barn? Eller menar att barn med Downs syndrom är en slags kategori av människor man likaväl kan avskaffa!? Hur kan man någonsin tro att ett samhälle kan byggas upp -utan Gud? Utan Guds lagar?

Världen väljer bort Kristus och med det väljer vi också bort en sann etik och moral. Då väljer vi också bort liv, väljer vi bort liv väljer vi också bort Kristus och med Honom väljer vi också bort lidande.

Väljer vi bort lidande, väljer vi faktiskt också bort kärlek.

Väljer vi bort kärlek, väljer vi också bort de vackra bröllopskläderna som man måste bära för att komma in i den stora Bröllops Salen.

 Kungens Fest.

Kungen gifter ju bort sin enfödde Son. Och det speciella är att vi alla är brudar till Brudgummen! Det är det Kungen bjuder oss till att bli! 

Alltså inte bara gäster som tittar på, men gäster som blir brudar därför att Kungen ger dem Brudgummen!

Varför är vi då så förvånade att Kungen blir arg?!, arg på dem som hellre bryr sig om en världslig fred vilket ändå aldrig någonsin går att genomföra! För utan Kristus och Hans Heliga Moder uppnår vi ingen fred. Blomstrande åkrar, lönsamma affärer och en vacker kropp kan fås i den här världen och även göra en känd, rik och uppskattad - men inget av det ger ett tillstymmelse till evigt liv med Gud!

Till Bröllops Festen kan bara de som är iklädda Guds kärlek komma in. Och det är den kärlek som Jesus Kristus har fastställt som den enda kärlek himlen består av: korsets kärlek. Endast då kan vi tala om kärlek till nästan.

Jesus, Brudgummen, har själv visat oss, att vägen till Honom är den kärlek som tar sin näring från korset, från Hans sår och från Hans utspillda Blod och tårar. Därutöver finns ingen kärlek som räddar oss. 

Gud söker ett hjärta och en kärlek som är frukten av en sann och varaktig omvändelse till Jesus och till Hans ord, dvs. till Hans lag.

 Låt oss leva i innerlig tacksamhet och sann Tillbedjan av Konungen som bjuder oss in på denna Fest – och börja göra iordning våra bröllopskläder, för det tar tid!