3:e Söndagen efter Pingst
(Johannes xvi:13-19) I år faller Petrus och Paulus högtid på den 3:e Söndagen i Pingst.
Redan så tidigt som år 258 firade Kyrkan Petrus och Paulus Martyrium den 29:e Juni. Festen är ett av de äldsta exemplen på hur Kristendom förvandlade hedniska fester till kristna fester.
Rom, enligt mytologin, var grundad av tvillingbröderna Remus och Romulus, och man firade deras fest den 29:e Juni. De kristna i Rom beslöt att istället hedra Petrus och Paulus som Grundare av de "nya Rom"; den Romerska Katolska Kyrkan, på samma datum. Petrus är klippan på vilken Kristus byggde sin kyrka, och Paulus; ”kallad till Apostel för hedningarna, och avskild för Guds evangelium”. I Paulus ser vi förkroppsligandet av den unga Kyrkans totala hängivelse till Missionen.
Benediktus xvi kommenterade att ”Kristen tradition har alltid ansett de heliga Petrus och Paulus vara oskiljaktiga: tillsammans representerar de faktiskt hela Kristi evangelium.”
Bägge två kom till Rom för att med deras liv förkunna Kristi Evangelium. Petrus och Paulus dödades vid olika tillfällen och på olika sätt: Petrus, likt sin Herre, korsfästes. Då han ansåg sig ovärdig att dö på samma sätt som Kristus, sin Herre, bad han att bli korsfäst upp och ner. Han var korsfäst på en av Roms sju kullar; Vatikan kullen. Det är på den kullen som St.Peters kyrkan är byggd på relikerna av den helige Petrus.
Den helige Paulus fängslades och bands sedan vid en pelare utanför Roms murar för att där halshuggas. Hans huvud studsade tre gånger och vid varje studs sprang en fontän mirakulöst upp. Källorna kallas "Aquae Salviae". På 400-talet byggdes en kyrka just på de fontänerna: "San Paolo alle Tre Fontane". Över den helige Paulus grav byggdes den påvliga basilikan "San Paolo fuori le Mura".
Petrus var den utvalde, bland de 12 Apostlarna, att tala i Kyrkans namn, att vara ledaren för gruppen. Petrus grät ”bittert” efter sitt förnekande av Jesus. I Guds barmhärtighet får Petrus ett helt nytt ansvar, han får ännu en bekräftelse av Jesu kärlek och trofasta vänskap!
I Johannes xxi lovas Petrus Martyriets krona. Johannes Chrysostomos säger om detta: ”Petrus hade sagt ett antal gånger att han skulle lägga ner sitt liv för Jesus. Nu besvarade Jesus honom - därför att det var Petrus ärliga önskan”.
Men även om det var Petri önskan så var det först och främst en gåva från Jesus. Det är Jesus som ger Petrus nåden att vilja ge sitt liv för sin Herre. Gud hör och besvarar de böner som är enligt Hans vilja. Våra liv borde vara i lydnad till Jesus och till Hans ord, för först då, ber vi om det som behagar Gud, och då får vi också ta del av Guds Frälsningsplan.
Jesus ber Petrus: ”för Mina får på bete” och, ”var en herde för Mina får”. Därmed anförtror Jesus hela sin flock till Petrus. 1:a Vatican konciliet angav att Jesus i just denna text, utsåg Petrus till det ”synliga huvudet” och primat av den Universella Kyrkan.
Auktoriteten att valla Jesu lamm, att Petrus skulle vara ”Klippan som "Jag bygger min Kyrka på”, att ”allt du binder på jorden ska vara bundet i himlen”, att ”dödsrikets portar aldrig ska få makt över Kyrkan”, kan inte ha menats enbart för Petrus! Varför skulle dödsrikets portar bara var beskyddade under Petrus liv? Alla löften som Jesus gav Petrus kommer helt enkelt att bestå genom tiderna och inte försvinna med Petrus! Kristus har givit löftet till sin Kyrka och inte till en enstaka person.
"Att Paulus och det Nya Testamentet inte talar om den Petrinska successionen måste ”betraktas som ett tecken på Evangeliernas trovärdighet som förmedlare av en autentisk tradition". I Rom från första början utgick man ifrån att den rad av biskopar som där fanns förtecknade också varit efterträdare till Petrus. Dessutom så framträder det klart att platsen för Petrus Martyrium är huvudinnehavare av den Petrinska fullmakten och spelar en framträdande roll för Tradition och de Nytestamentliga Skrifternas utveckling till Bibeln". Det romerska primatet är inte en uppfinning av påvarna, utan ett väsentligt element i kyrklig enhet som går tillbaka till Herren och utvecklades troget i den gryende kyrkan". (Joseph Cardinal Ratzinger).
I frågan som Jesus ställer Petrus: ”älskar du mig mer än dessa”, vill Jesus veta om Petrus älskar Honom mer än de andra lärjungarna älskar Honom. Innan Jesus ger över sin flock som Han givit sitt liv för, måste Petrus förstå, att bara om han har en mycket stor kärlek till Jesus kan han också älska Kyrkan; Kristi flock, Kristi kropp. Petrus måste älska Jesus mer än allt annat han älskar här på jorden; ja, mer än sitt eget liv.
Att Petrus höll Herren kär visade han i det att han ledde Kyrkan i trofasthet, lämnade Jerusalem för att följa Honom till Rom, och där överlämna sin kropp och sitt liv som ett väldoftande offer för Jesus och Hans Kyrka.
Han som kallas "klippan" lägger Peterskyrkans hörnsten med sitt blod i det att han ber för sina bröder att de inte ska falla bort från tron.
Må det så vara, Amen.
