3:e Söndagen efter Trettondagen

Att spetälska var hemsk, obotlig och smittsam framgår tydligt av, att de som drabbades av spetälska, både enligt forntida lagar och sedvänjor i alla nationer, blev helt utestängda från samhället. Spetälska är smittsamt och sprids genom kontakt. Infektionen vanställer ansiktet, håret faller av, näsborrarna förstoras, benen äts bort, och tungan svullnar. 

Förkastad av alla.

Denne spetälske man tillbad Jesus; han föll på knä med ansiktet mot marken. Han gjorde det inte med syftet att ära Honom som "Mästare" men den spetälske gav Kristus den Tillbedjan man endast ger Gud. Detta framgår av hans ödmjuka och trogna bön. För han sa inte till Kristus att be Gud, som Mose gjorde, utan; om du vill, kan du göra mig ren. Mannen visste att Guds kraft fanns i Jesus och likaså makten att befalla över allt ont, däribland sjukdomar. Den spetälske mannen ber med glödande tro och hopp i Jesus. Vad Jesus vill, det kan han också utföra. 

Och Jesus sträckte ut sin hand, rörde vid honom. Det kan sägas om Jesus att Han i detta fall inte lydde lagen vilken förbjöd att vidröra spetälske drabbade. Men Jesus står över lagen. Lagen förbjöd denna beröring av en spetälsk för att beskydda de friska. Men det fanns ingen fara för sådan smitta i Kristi fall. När Kristus rörde vid den spetälske uppfyllde Han den första och viktigaste av alla lagar: att göra gott. Jesus rörde vid den spetälske för att visa sin kärlek till honom och därför att Jesus ville hela mannen genom beröring och inte endast genom ord.

"Han rörde vid honom", säger S:t Cyrilles, "för att Kristi kötts frälsande kraft skulle uppenbaras".

Beda Venerabilis skriver om detta mirakel: 

”Gud sträckte ut sin hand och rörde vid den mänskliga naturen genom sin inkarnation och förde tillbaka till templet dem som hade förkastats från Guds folks läger (de spetälska), för att de skulle kunna offra sina kroppar som ett levande offer till Kristus själv, om vilken det står skrivet: ’Du är präst för evigt enligt Melkisedek ordning.’”

”Jag vill, bli ren”. 

Det fanns ingen väntetid mellan Kristi befallning och dess uppfyllelse. Jesus beordrade - och det hände. Därför är detta också ett av kraven för att Kyrkan ska kunna acceptera att ett påstått mirakel verkligen är sant: helandet måste vara totalt och omedelbart. 

Gud talade och allt blev till. (1 Mos. 1) Allt blev till genom Kristus. Genom sina många underverk visar Jesus också att Han kom till världen som Läkare för att bota alla sjukdomar och rena oss från andlig orenhet.

Spetälska ses ofta som en symbol för dödssynd. En själs andliga skönhet förvrids och blir alltmer vanställd genom synd. Den Helige Augustinus talar om kätterier som något smittsamt och som något extremt fult. Reningen från spetälska är symbolen för botens sakrament: den sakramentala bikten, varigenom synder förlåts och själen undan för undan återställs i sin skönhet. 

Kristus i sitt lidande antog en spetälsk mans skepnad, Han tog på sig våra synder för att hela våra själars spetälska (vilket inte betyder att Han var syndare!).

”Sannerligen, han bar våra sjukdomar och våra plågor, och vi höll honom för en spetälsk man, slagen av Gud och förödmjukad. Men han blev sårad för våra missgärningar, han blev krossad för vår ondskas skull.” ( Jesaja, 53:4: Vulg.)

Den spetälske mannen bar inom sig en stor gåva; trons övertygelse. Han visste att Jesus kunde, om Han ville, hela honom, befria honom, ge honom ett nytt liv i Kristus så att han därefter skulle kunna följa Honom i tro. Hoppet är lika stort som tron, de lever och går tillsammans.

Inom ett ögonblick efter denna händelse kommer hövitsmannen fram till Jesus. Han själv var inte sjuk men hans älskade och trogne tjänare var allvarligt sjuk. Här igen är det trons övertygelse som leder; hövitsmannen vet att Jesus kan, om Han vill, rädda livet på tjänaren som plötsligt blivit lam, ja, hans tro är så stark att han ber Jesus hela tjänaren utan att ens gå hem till honom, och dessutom, han har tron att en lam skulle kunna gå igen!

Jesus gläder sig i hövitsmannens tro och belönar honom med att omedelbart få tillbaka sin tjänare, nu frisk och sund.

Hövitsmannens tro har berört Kyrkan så till den grad att Hon använder hövitsmannens ord i själva liturgin: ” Herre, jag är inte värdig att du går in under mitt tak, men säg blott ett ord så blir jag helad”.

"Blott ett ord", vilket ord? 

Herre Jesus, är själv Ordet. Han gör det Han säger. Det Han säger blir kött. Det Han säger lever. Han lever i Hans ord. Hans ord lever.

Vi ser både i den spetälske mannen, jude, såväl som i hövitsmannen, hedning, att människans lidande och hennes behov är underlag för tro - i ödmjuka hjärtan.