3:e Veckan i Advent

(Johannes I:19,28)

Hela denna 3:e Söndags Advent-Mässa är fylld av glädjekänslor med vilka Kyrkan ber att våra själar ska fyllas vid tanken på att vår Frälsare snart kommer!

"Herren är nära", "gläd er i Herren; åter säger jag, gläd er." 

I Evangeliet möter vi Johannes, förelöparen som förkunnar Kristi ankomst. Han berättar om Kristi storhet medan han ser på sig själv som ovärdig missionen att förbereda vägen för Messias. Johannes är inte ljuset, men han vittnar om det sanna Ljuset: Jesus Kristus. 

Jesus Kristus är det Sanna Ljuset, ingen annan religion kan tros vara frälsande - hur många ”element av sanning” de än må ha!

Johannes är sänd av Gud, han är den sista Martyren i det Gamla Testamentet, han dödades för att han tillrättavisade Tetrarken vilken inte uppehöll Guds lag. Johannes är det Gamla Testamentets sista profet. Han är Brudgummens vän och han vittnar till Ljuset:

Johannes ropar: se, där är Han!

Vem, idag, ropar och pekar: ”Han är här”!?

Gud gav människorna Kyrkan för att den skulle verka och tala i Hans Namn.

Före Andra Vatikankonciliet presenterades Kristendomen som den Sanna tron, med rättigheter och skyldigheter att lära ut den tron, även till politiker och ledare av nationer eftersom också de måste lyda det första budordet. Innan 2:a Vatikankonciliet ledde påvarna kyrkans mission att omvända, inte bara enskilda människor, utan också samhällen.

Kyrkan har alltid vetat att hedningar kan göra gott, man har då också förstått att ”element” av Kyrkans sanning existerar utanför Hennes synliga gränser, och att Guds Försyn kan använda ofullkomliga redskap. Vad Kyrkan inte sa var att varje religion är sann, är kallad till att göra en bättre och förenad jord, ja, att tillsammans göra ett enda "Broderskap” (vilket inte är något annat än ett globalt humanitärt projekt) för en ny världsordning.

Katolska Kyrkan, före Andra Vatikankonciliet, varken trodde, tänkte eller talade på det sättet eftersom Hon inte såg på avgudadyrkan som något acceptabelt! Hon lärde inte ut att "vi är förenade i en Gud", och att skillnaderna mellan andra religioner och trossamfunden, och den katolska Kyrkans Gud, bara handlar om språk, kultur och olika traditioner. Snarare såg Kyrkan behovet av andra religioners - och trossamfunds - omvändelse. Det första och viktigaste var inte ett jordiskt paradis men själars frälsning!

Låt oss inse att det blir ingen fred på jorden utan Jungfrun Marias ingrepp, det är till Henne Kyrkan och världen måste vända sig; det är helt enkelt Guds plan.

Före Kristi ankomst kallade profeterna ständigt deras landsfolk att öppna ögonen till nödvändig självrannsakan. I urkyrkan fanns många profeter som gjorde likadant och blev martyrer. 

Johannes kom för att vittna om Ljuset. Vittne – Det etymologiska ursprunget av det grekiska ordet martyr/vittne är: ”den som lägger ned sitt liv”. Så ordet "vittne" i sitt ursprung betyder att dö för någonting. Vissa ville ha Johannes Döparen till att vara Messias; han var helig, speciell, och han var en andlig ledare för många. Men för andra var det svårt att erkänna att Johannes blivit sänd av Gud, de kallade honom ”besatt”(Matteus,11:18), och upplevde honom som en obekväm närvaro.

Johannes Döparen visste vem han var- därför var han fri. Han var en röst i ödemarken. Han bar ordet dit det skulle, han sa endast de ord han själv tagit emot. Han är rösten som, så fort orden blivit uttalade, dör bort. Rösten har stor betydelse, fast bara i förhållande till Ordet som den bär. Utanför det, blir rösten en tomt ekande cymbal.

Kristus är nära.

Johannes döpte i vatten. 

Jesus döper i eld. Hans kropp och blod; Den Heliga Eukaristin, vilket ger vår själ Gudomligt liv.

Rösten i ödemarken bereder väg för denna eld, detta Bröd, som kommer ner från himlen: Guds Lamm, och Marias son.

Idag måste den rösten vara Kyrkan!

Jesus, enligt profeten Jesaja, var skickad att frambära glädjebud till de betryckta, bota de förkrossade, förkunna frihet till de fångna och befrielse för de fjättrade! Endast sanningen kan befria.

Ropa! Vad ska jag ropa?

Omvänd er!

Tiden har kommit för att besvara Johannes rop:

-Hit …eller dit?!