3:e Veckan i Advent

(Johannes I:19,28)

Hela denna 3:e Söndags Advent-Mässa är fylld av glädjekänslor med vilka Kyrkan ber att våra själar ska fyllas vid tanken på att vår Frälsare snart kommer!

"Herren är nära", "gläd er i Herren; åter säger jag, gläd er." 

I Evangeliet möter vi Johannes, förelöparen som förkunnar Kristi ankomst. Han berättar om Kristi storhet medan han ser på sig själv som ovärdig missionen att förbereda vägen för Messias. Johannes är inte ljuset, men han vittnar om det sanna Ljuset: Jesus Kristus. 

Jesus Kristus är det Sanna Ljuset, ingen annan religion kan tros vara frälsande - hur många ”element av sanning” de än må ha!

Johannes är sänd av Gud, han är den sista Martyren i det Gamla Testamentet, han dödades för att han tillrättavisade Tetrarken vilken inte uppehöll Guds lag. Johannes är det Gamla Testamentets sista profet. Han är Brudgummens vän och han vittnar till Ljuset:

Johannes ropar: se, där är Han!

Vem, idag, ropar och pekar: ”Han är här”!?

Gud gav människorna Kyrkan för att den skulle verka och tala i Hans Namn.

Före Andra Vatikankonciliet presenterades inte Kristendomen som ett välgörande samfund, upptagen inom en moralisk ram för en pluralistisk världsordning. Kyrkan presenterade Kristendomen som Den Sanna tron, med rättighet och skyldighet att göra offentliga anspråk. Kyrkan bedömde politiska ordningar utifrån huruvida de erkände just dessa anspråk, eftersom politiska ledare inte är undantagna att lyda det första budet. Innan 2:a Vatikankonciliet arbetade påvarna med att omvända, inte bara enskilda människor, utan också samhällen.

Kyrkan har alltid vetat att hedningar kan göra gott genom naturlig dygd, man har alltid vetat att ”element” av Kyrkans sanning existerar utanför Hennes synliga gränser, och att Guds Försyn kan använda ofullkomliga redskap. 

Vad Kyrkan inte lärde ut var att varje religion är kallad till samma uppdrag! Som om alla religioner är parallella andliga avdelningar vilka bidrar till ett enda ” "Broderskap” (vilket inte är något annat än ett globalt humanitärt projekt).

Katolska Kyrkan, före Andra Vatikankonciliet, varken trodde, tänkte eller talade på det sättet eftersom Hon inte såg på avgudadyrkan som en ofarlig kulturell variant av en och samma religion:"det finns bara en Gud", eller, "alla vägar bär till en Gud". Hon ville inte ge det falska intrycket att världens religiösa mångfald är en "Guds försyn som vi måste ta vara på". Snarare såg Kyrkan behovet av andra religioners - och trossamfunds - behov av omvändelse. Inget sant förenande kan göras genom att skapa en ny religion för att den moderna världen finner det trevligt och användbart som en väg för fred!

Det blir ingen fred på jorden utan Jungfrun Marias ingrepp, det är till Henne Kyrkan och världen måste vända sig; detta är helt enkelt Guds plan.

Före Kristi ankomst kallade profeterna ständigt deras landsfolk att öppna ögonen till nödvändig självrannsakan. I urkyrkan fanns många profeter som gjorde likadant och blev martyrer. 

Johannes kom för att vittna om Ljuset. Vittne – Det etymologiska ursprunget av det grekiska ordet martyr/vittne är: ”den som lägger ned sitt liv”. Så ordet "vittne" i sitt ursprung betyder att dö för någonting. Vissa ville ha Johannes Döparen till att vara Messias; han var helig, speciell, och han var en andlig ledare för många. Men för andra var det svårt att erkänna att Johannes blivit sänd av Gud, de kallade honom ”besatt”(Matteus,11:18), och upplevde honom som en obekväm närvaro.

Johannes Döparen visste vem han var- därför var han fri. Han var en röst i ödemarken. Han bar ordet dit det skulle, han sa endast de ord han själv tagit emot. Han är rösten som, så fort orden blivit uttalade, dör bort. Rösten har stor betydelse, fast bara i förhållande till Ordet som den bär. Utanför det, blir rösten en tomt ekande cymbal.

Kristus är nära.

Johannes döpte i vatten. 

Jesus döper i eld. Hans kropp och blod; Den Heliga Eukaristin, vilket ger vår själ Gudomligt liv.

Rösten i ödemarken bereder väg för denna eld, detta Bröd, som kommer ner från himlen: Guds Lamm, och Marias son.

Idag måste den rösten vara Kyrkan!

Jesus, enligt profeten Jesaja, var skickad att frambära glädjebud till de betryckta, bota de förkrossade, förkunna frihet för de fångna och befrielse för de fjättrade! Endast sanningen kan befria.

 Ropa! Vad ska jag ropa?

Omvänd er!

Tiden har kommit för att besvara Johannes rop:

-Hit …eller dit?!