4:e Söndagen efter Pingst

(Lukas v: 1-11)


När folk samlades omkring Jesus undervisade Han dem. 

Han lärde också Apostlarna; att Gud är Treenighet, att Gud är Kärlek och att de ska älska varandra - och de allra minsta.
 Han undervisade dem om Sakramenten, om Evangelisk moral och Han lärde dem att be.



Hans lära ”kom till dem, inte bara som ord, utan med kraft och Helig Ande, i fullt mått” ( jfr 1 Thess1:5).

 De lyssnade till Hans ord
, och tog emot det, inte som ett människo ord utan som det verkligen var: Guds ord” (jfr 1 Thess. 2:13).



Jesus utmanade sina lyssnare att omvända sig, att förnya deras hjärtan och att forma deras liv med Guds rike som dess mittpunkt.
 Apostlarna och deras efterträdare fick uppdraget att lära hela världen vad Jesus lärt dem.

 Han använde sig av liknelser, tagna ur det dagliga livet; jordbruk, hushåll, fiske, vänskap...för att fånga lyssnarnas intresse och för att de på ett enkelt sätt skulle förstå buskapet om Guds kärlek, om Hans barmhärtighet, om gott och ont, himmel och helvete, belöning, straff, frälsning…



Jesus satte sig i båten för att Hans röst skulle, genom vattnets effekt, förstärkas och dåna ut över sjö och land. Så han bad Petrus att ro ut lite från strandkanten. 
Det var stora skaror folk vid stranden och Jesus ville nå dem med sitt budskap.
Han har just helat sjuka och besatta människor runtomkring i Galileen, men nu är det dags att undervisa folket som tränger omkring Honom för att höra Guds ord.

 Det är lätt att förstå att de ville ”hålla sig nära Jesus , se Hans fagra ansikte och höra Hans ljuva stämma”, säger den helige Chrysostomos.



Dagens text handlar också om kallelser.

Att vara kallad.


Kallad till det som ligger i Kyrkans innersta natur; Missionen!
 Jesus själv har givit Kyrkan uppdraget att Evangelisera och bära Kristi återlösande Mission framåt och ut på djupet; 
Duc in Altum (5:4), "Lägg ut på djupet, och kasta ut era nät till fångst”. 

När Petrus och de andra Apostlarna halade in en enormt stor fiskfångst, blev Petrus djupt medveten om Guds storhet och hans egen ovärdighet. Petrus föll ner på sina knän och bad Jesus att lämna honom, men istället fick Petrus uppdraget att fr.o.m. nu "fånga människor” istället för fisk!

Jesus ger denna mission till alla Apostlarna, och sedan genom alla tider, till deras efterföljare.
 Men det var inte bara till dem gav Han sådana uppdrag. Maria Magdalena fick uppdraget att gå till Apostlarna för att vittna om Jesu uppståndelse.
 Alla Kyrkans medlemmar är kallade att, till tidens ände, förkunna Evangeliet, ro ut på djupet för att ”fånga in” män och kvinnor till Kristi Kyrka som i sin tur är kallade att kasta ut nät och fånga in...



Den stora fångsten av fisk öppnade  Petrus ögon. Det var en mirakulös och obeskrivlig händelse då han i ett enda ögonblick upplevde i hela sin kropp och själ att denne Lärare som stod framför honom var ”Annan”; var Helig!


Så Petrus ber Jesus att lämna honom.


Profeten Jesaja blir kallad av den tre gånger Heliga Guden att förkunna Hans ord (Jesaja 6:1-13). Jesajas första reaktion liknar Petrus som greps av bävan. Jesaja säger:
” Ve mig! Jag är förlorad, ty jag har orena läppar”. 
I närhet av det Gudomliga blev Jesaja övertygad om att han är ovärdig och syndfull. 
Profeten visar oss varför: 
Gud sitter Majestätiskt på sin tron, Hans mantel är inte bara en mantel, men ett Mantelsläp som täcker hela templet! Gud är "Annan", Majestätisk,
Han är Helig, Helig, Helig!



Det finns inget helgon som inte erkänt sin orenhet och syndfullhet inför Gud.
 Helgonen, likt profeten Jesaja, tar upp en heroisk kamp mot den Onde och därmed mot allt ont i dem själva såväl som det onda i världen.

 De är kallade att tala för Gud.
 Att tala för Gud, att förkunna Guds sanning är i sig renande eftersom det är ett förkunnande som väldigt få vill höra!

 Jesaja upplever att han inte är värdig att prisa och tillbe Herren, som t.ex. Seraferna, som ständigt tillber och lovsjunger Gud, men nu när Jesaja fick sina läppar renade (av en Seraf), blir han sänd till sitt eget folk; "ett folk med orena läppar”, för att tala ordet till dem, ordet som de inte ville höra!



För dessa två, Petrus och Jesaja, som på djupet blev berörda av Guds Helighet, väntade många svårigheter och stora lidanden.

Gud hade kallat dem till att bli Hans budbärare, Han sände dem till att förkunna Guds Helighet och Hans ord.
 Gud själv fullbordar ett sånt kall förutsatt att Hans vilja görs, att Hans ord förkunnas och att den kallade faller ner på sina knän i bön och i totalt överlämnande till Gud.


Vi måste be att Herren inte upphör med sitt verk! 
Att Han fortsätter att kalla många lika villiga budbärare som Jesaja och Apostlarna, som i alla situationer, i lidanden och i ensamhet, fortsätter att prisa Hans Namn, Hans Godhet och Hans trofasthet.
 Fortsätter att sprida sanningen, fortsätter att hala in själar till Kyrkan, fortsätter att sprida Guds ord så som det är, inte som man vill göra det till.

"Duc in altum","kasta ut på djupet för fångst"!