6:e Söndagen efter Pingst

(Markus viii:1-9) Multiplikationen av bröden, som återges av Markus i dagens Evangelium, symboliserar och förkunnar sakramentet genom vilket trogna själar får näring. Eukaristin är födan för det gudomliga livet i oss

För det är inte mottagandet av den heliga kommunionen i sig som renar oss från synder, men det är i ångern av våra synder och i bikten, som vi får förlåtelse. Bikten går ihop med Eukaristin, den hjälper och förbereder våra själar att ta emot kommunionen värdigt så att vi inte råkar ut för det som den helige Paulus skriver om i 1:a Korintierbrevet: 

 ”Ty den som ovärdigt äter och dricker, han äter och dricker sig egen dom, emedan han icke urskiljer Herrens lekamen”.

 Jesus har medlidande med folkmassan och ger mat till fyra tusen män, som utan denna näring "skulle ha svimmat på vägen". Han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem till sina lärjungar att dela ut bland folket. Detta mirakel är uttryckligen förknippat till löftet om instiftandet av det heliga Eukaristins sakramentet. Därför, när Jesus uppfyllde det vid den sista måltiden, skriver Paulus att "Han tog bröd och tackade Gud, bröt det och sade: Ta emot och ät; detta är min kropp.'" Och genom att tillägga: ”Gör detta till minne av mig”, befallde han apostlarna och deras efterträdare att på samma sätt helga det övernaturliga brödet som ska uppehålla våra själar och fördela det över hela världen till tidens slut.

Episteln som vi läser idag talar om vår död till synden; i dopet dog vi med Kristus, den ”gamla människan” i oss blev korsfäst med Kristus för att vi skulle dö till synd, och som Kristus uppsteg ur graven, måste också vi börja ett nytt liv - ett liv för Gud, i Kristus. Den heliga kommunionen fullbordar dopets effekt i oss, att i Kristus dö till vår synd, dopets fullbordan sker också när vi identifierar oss med Offret på Golgata. Och vi finner i den heliga Eukaristin nåden vi behöver för att inte falla tillbaka i synden men istället allt stadigare gå framåt på helgelsens väg.

Som den helige Ambrosius säger: 

”först får vi medicinen som helar sår genom förlåtandet av synder, sedan blir vi närda av Altarets överflödiga föda”.

I Eukaristin är Jesus vår näring, där ger Han oss styrka, för Hans liv pulserar där.
I Eukaristin är Jesus Livets Bröd, Frälsningens Blod. Eukaristin är Påskalammet som slaktats för oss men som nu lever igen, lever i Brödet vi äter och lever i oss!
Eukaristin är mannat i öknen, stödet i prövningar, vin som ger glädje och värmer våra hjärtan.
 Eukaristin är för oss den allra värdefullaste frukten av Herrens vinranka.
I dess grenar rinner saften som är livgivande; Guds liv i oss som blommade genom Kristi lidande på korset.
 Det är enhetens tecken som ger gemenskap i en unik Kropp där vi tillsammans blir formade.
 Hans Blod är medicin för våra sjukdomar och Tecknet av evig kärlek.
 I Hans Blod finns Livet, där finns Andens eld som renar världen
 och vars låga får våra hjärtan att brinna.

Detta är det enda sätt som vi kan ha liv i oss; Jesus säger det rakt av; ”Mitt kött är verklig mat och Mitt blod är verklig dryck”.
Det finns ingen tvekan att brödet och vinet blir Kristi Kropp och Blod under den heliga Mässans gång. 
Eukaristin är Jesus Själv!

Om vi bara kunde sluta att törsta och hungra för allt det som inte är Han!

Eukaristin aktualiserar Kristi Offer på korset som i Jesu uppstigning till himlen blev förevigat.
Liturgin förenar jorden med himlen! Endast Eukaristin har den inneboende förmågan att ta oss till den Korsfäste - nu!!



Jesus är översteprästen som genom Hans Offer på korset ständigt, och till tidens ände, ber för oss till Fadern och försonar oss med Honom.


Vi går till Eukaristin i Kyrkan, Kristi Mystiska kropp, därför att vi är förenade i en tro och i ett Bröd. Och i en Kyrka. 
Mottagandet av Kristi Kropp och Blod i kommunionen är personligt, det är till mig Han kommer! men vårt personliga förhållande och intimitet med Jesus händer alltid i Kyrkan: i Kristi Mystiska Kropp.
Det personliga förhållandet till Kristus är aldrig isolerat från Kyrkan, det tar alltid del, utgör en del av, och lägger till sin del av Kyrkan: min helgelse helgar hela Kyrkan och min synd betungar hela Kyrkan.



Varje nytt Eukaristiskt möte med Jesus är ett förnyat och fördjupat möte där jag för var gång blir mer lik Honom och får ännu en möjlighet att ge mig till Honom såsom Han ger sig till mig. Tack och lov är Jesus tålmodig för det tar ändå lång tid att likna Honom.

Oberoende av hur jag lever kommer Jesus till mig i den heliga Eukaristin - men frukten av det mötet beror på mig.

Vi säger att i himlen behövs inte Eukaristin för där är vi inte längre pilgrimer långt ifrån vårt hemland. Där är vi hemma hos vår Fader och Gud. Där är vi evigt "ett-gjorda" med Kristus!
Det är visserligen sant men man kan ändå säga att i himlen blir vi ständigt givna Jesu kropp och blod!
För där när Han oss, för evigt, med sig själv! 
Den eviga Festen är Hans Måltid och Hans Måltid är Han själv.
Vi ska äta och dricka Honom för evigt!

Vi kan inte tala om Eukaristin utan att tala om Maria, hon är oskiljaktig från Eukaristin.
 Att se Marias plats i Kyrkan hjälper oss att komma fram till en djupare förståelse av Mysterierna.
 Det är lika omöjligt att tänka sig Maria utan Kyrkan som det är att tänka sig Kyrkan utan Maria!
 Vem kan lära oss att älska Eukaristin, att bättre förstå den och att bättre leva den, än Jesu Moder?


  Kom, ät mitt bröd och drick det vin jag har blandat”.


                   /Ordspråksboken 9:5/