7:e Söndagen efter Pingst

(Matteus vii: 15-21)

Jesus är Guds Visdom. Visdom gavs till Salomo efter att han givit Gud, vid templets tillägnande, ett generöst offer av 22 000 boskapsdjur och 120 000 lamm. Gudsfruktan är början till vishet, dessa bägge Gudagåvor; fruktan och vishet, fanns hos Solomon, och finns hos sanna profeter. 

Det gudomliga livet visar sig i handlingar. Augustinus säger att "händerna och tungan måste överensstämma, den ena förhärligar Gud och den andra handlar."

Och evangeliet förklarar att det inte är de som säger: "Herre, Herre, som skall komma in i himmelriket, utan de som gör Faderns vilja. "Ett träd bedöms efter sin frukt. Om goda arter ger "druvor och fikon" finns det också "törnen och tistlar" på vilka ingen frukt finns att få. Därför "skall de huggas ner och kastas i elden". Ingen frukt kan fås genom synden, oviljan att lyssna till Gud bär ingen frukt, tvärtom, det leder till synd, vilket leder till skam och evig död.

Däremot, att lyssna till Gud och att tjäna Honom ger helighetens frukter och vinner evigt liv. Guds ord och vishet, som ju är ett och samma - kommer till oss genom Kyrkan,
 det är också i Kyrkan som vi finner den sanna tron och det är i Kyrkan som vår tro bibehålls och kan frodas.
 Guds ord och vishet är inte min personliga uppfattning av saker och ting, inte heller det som jag "upplever" vara Jesus. 
Tro är inte först och främst min personliga upplevelse och subjektiva relation till Kristus, tro är inte min erfarenhet av Kristus, eller hur jag tänker att Han är. Istället så tar jag emot Hans lära, ovanifrån, från Guds uppenbarelse. 


Jag kan inte veta vad jag tror om jag inte vet vad Kyrkan lär.


Katekes är den pedagogiska vägen genom vilken Kyrkans lära kommer till mig där jag ger vika i mitt inre och låter korthusen som var byggda av mig och mina tankar av allt det "jag hört från min Jesus”, falla ner.


Det är svårt att tillåta att mitt verk ofta måste falla ihop för att Hans visdom ska verka i mig. Men det är bara då som våra ord blir ett eko av Guds ord. Det vi säger får inte bara låta vackert i andras öron men de måste vara ord som faller från Hans läppar!


”Mitt hjärta brusar av härliga ord, min tunga är en snabb skrivares  penna... Skönast är Du bland människor, ur Din mun flödar ljuvligt tal. Därför har Gud välsignat Dig för evigt”.
  (Psalm 45).



Endast vishet, vilket kommer uppifrån, kan hela människan och lyfta upp henne till de höjder hon är kallad att leva i.


Vem är en falsk profet?

Vem är en sann profet

 "Av deras frukter skall ni känna igen dem”. Jesus använder denna analogi från naturen; goda träd bär god frukt, dåliga träd bär dålig frukt. När Paulus reflekterade över detta nämnde han i Galaterbrevet, nio olika frukter av den Helige Ande: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning.  Det är med all säkerhet dessa dygder – Andens frukter – som Jesus pekar på som tecken för huruvida vi växer i nåd eller inte.  Vi ser på frukterna i människors liv eftersom det inte enbart handlar om vad en person säger, men också vad de gör, hur de lever och vad det är de åstadkommer i sina liv. 

En sann profet främjar andens frukter hos sig själva och hos andra.

 Det som kommer av ondo, av ett liv i själviskhet, synd, otro, anpassad tro, kan inte frambringa kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, mildhet, självbehärskning, kyskhet, ödmjukhet, generositet… 

Ofta lyssnar vi gärna till det som verkar intressant och som är utfört med vältalighet, men det behöver för den skull inte vara av Gud. Den h. Paulus skriver till Timoteus att ”den tiden ska komma då man inte längre föredrar den sunda läran, utan efter sina egna lustar ska samla åt sig mängder av lärare, allteftersom det kliar dem i öronen”.

 Paulus nämner i sitt brev till galaterna köttets frukter: otukt, orenhet, sinnlighet, avgudadyrkan, trolldom, fiendskap, kiv, svartsjuka, vredesutbrott, rivalitet, splittringar, avund, dryckenskap, orgier och liknande. Om dessa är synliga i våra eller andras liv spelar det ingen roll vad de eller vi säger, för på något sätt är dem/vi inte i förening med den Helige Ande. Dessa är kännetecken på att man växer i fel riktning och att visheten har sinat ut. ”Inte alla som ropar till mig: ’Herre! Herre!’ skall komma in i himmelriket, utan de som gör min himmelske Faders verk.”

Växer jag i Andens eller i köttets frukter? 

Vi behöver be, men bönen måste också slå rot i våra dagliga handlingar för att falla i fruktbar jord. Den h. Chrysostomos sammanfattar dagens text med orden: 

  ”Tro utan dygd frälser inte”.