KRISTI KONUNGADÖMES FEST

Påven Pius XI instiftade denna högtid 1925 för att hjälpa kyrkan att bemöta den växande sekulariseringen, antiklerikalism och ateism i världen. I sin påvliga encyklika, "Quas Primas", där påven Pius XI inviger Festen för Kristus Konung, skriver han: 

"Åh, vilken lycka det skulle vara om alla människor, individer, familjer och nationer, bara lät sig regeras av Kristus!" 

Vår Herres rike omfattar alla människor!

Påven Leo XIII:s skrev: ”Hans rike omfattar inte bara katolska nationer, inte bara döpta personer som, trots att de med rätt tillhör kyrkan, har blivit vilseledda av villfarelse eller avskurna från Henne genom schism, utan också alla de som står utanför den kristna tron; så att hela mänskligheten i sanning är underkastad Jesu Kristi Konungadöme.”

Vidare läser vi:

”Inte heller finns det någon skillnad i denna fråga mellan individen och familjen eller staten; ty alla människor, vare sig kollektivt eller individuellt, står under Kristi herravälde. I Honom finns individens frälsning, i Honom finns samhällets frälsning. Om därför nationernas härskare vill bevara sin auktoritet, främja och öka sina länders välstånd, skulle de inte försumma den offentliga plikten att vörda och lyda Kristi styre. När människorna väl inser, både i det privata och i det offentliga livet, att Kristus är Konung, kommer samhället äntligen att få de stora välsignelserna av verklig frihet, välordnad disciplin, fred och harmoni”. 

Det är värt att säga att i Europa var man medveten om att den sista Söndagen i oktober hade firats i århundraden som ”reformationssöndagen”, till minne av Martin Luthers trots. 

Alltså en katolsk ”mot fest” som påminner världen, inte bara om Jesu Kristi omfattande Kungadöme (som så ofta förnekas socialt och kulturellt av olika protestantiska läror) utan också om Hans Kyrkas världsomfattande Kungliga auktoritet.

Härlighetens tron är korset. 

Korsfästelsen är intimt förenat med att Kristus är Konung.

Sanningen som inte var acceptabel ledde till korset.

Det var Pilatus som frågade ”sanning, vad är det”? men hans rädsla för människors misstycke omgav honom likt ett töcken vilket gjorde att han inte snappade upp svaret: att Sanningen är en person.

För Pilatus var Konungen lika gömd som sanningen, inte bara bakom en människokropp men också, vid det här laget, i eländets förklädnad.

Jesus, världens Konung, kommer till oss, förklädd.

Inför Jesus, Guds Son, Evig Vishet, kan ingen - får ingen - vara likgiltig, det skulle vara lika med att döma Honom som oväsentlig. Pilatus tvådde sina händer och trodde att Han med det var fri från skuld.

 ”Han som inte är med Mig är emot Mig”, säger Jesus. Förr eller senare har vi alla fält domen över Jesus och Hans ord.  Är Hans ord sanna eller inte?  Är det Hans Kyrka eller inte? Vi tvår våra händer i ett ”jag vet inte”, men vi är skapade till att veta att Kristus är Konung och att Hans ord är Konungens ord och att det var för att vara Kung Han kom till världen.

Som vi just lärde oss från Pius XI:e, så är Kristus hela Universums Konung. Hedningarna, symboliserade i de tre kungarna som kom för att tillbe det nyfödda barnet i krubban, sa att de kommit för att ära Judarnas Konung.  Sedan blev Judarnas Konung också hedningarnas Konung. När vi förstår att Han är universums Konung kan Han också vara Konung i våra liv och av våra hjärtan. Kristus skulle vara varje samhälles Konung. Men Han har blivit avtagen Kronan.

Världen, tragiskt nog, tar inte emot dess Konung men tar desto hellre emot världens prins som är satan själv. Han lockar med frihet genom abort, eutanasi, homosexuella s.k. äktenskap, preventivmedel nya och gamla hedniska läror, han bedrar människor genom att göra Kristus till ”en bland många andra”.  Och världen hakar på, för att så mycket som möjligt undvika korset.

Men det finns ingen annan stans att stå, än vid korset. 

Många vill få det till att man inte ens behöver tro på Jesus, att man inte ens behöver tro på Gud, det räcker med, menar man, att hjälpa de fattiga för att bli räknad bland dem på Herrens högra sida,…för de som hade hjälpt de fattiga visste ju inte ens att de hade gjort något för Kristus!

Men Kristus lär de trofasta hur de ska leva. Om de hjälper de fattiga så gör de det till Kristus. Kärlek till de minsta har vi lärt oss av Kristus. Europa blev Katolskt, den kristna civilisationen växte; sjukstugor öppnades, fattigstugor erbjöds, barnhem börjades för föräldrarlösa, man delade med sig till de behövande, hjälpte änkor, klostren lärde människor att  be, man undervisade, och universitet skapades…Kristendomen spreds; att hjälpa de behövande var en del av det kristna livet. Missionärer reste över hela världen och gjorde samma sak till de icke - kristna bland vilka de bodde. Detta var det katolska Europa; den Västerländska Civilisationen.

Genom renässansen, den protestantiska revolutionen, sekulariseringen och den franska revolutionen, blev världen alltmer progressiv, humanistisk och socialantropologisk. Hjälpen till de fattiga blev ett socialt arbete där det inte längre handlade om tro. Inte ens om kärlek. I den progressiviteten har hjälpen till de fattiga blivit kall, steril, kalkylerande, statlig och t.o.m. skatteåterbärande. Den har blivit lönsam.

Vi måste komma ihåg att det var den Katolska Kyrkan som visste att det som görs för de allra minsta görs för vår Herre, någon sådan lag fanns inte bland hedningar, och bland Judar såg man bara på dem som var som en själv; dvs. jude, som sin näste. De fattiga räknades inte, inte heller barn. 

Så länge Kristendomen spred sig så var det de Kristna som var de allra minsta av Jesu bröder. När Kyrkan var förföljd sa Jesus till Paulus varför förföljer du Mig? Apostlar och missionärer som åkte över hela jorden för att förkunna Guds ord, var de minsta av Hans bröder.

Javisst, Jesus finns i alla människor, men för att se Jesus i de fattiga måste Jesus leva i den som beskådar den fattige!

Jesus är den fördömde, den utkastade, den korsfäste, den man går förbi, den bespottade. "Här är mannen"; Kristus Konungen.

Om det räcker med att hjälpa de behövande behövs inte tro på Kristus. Behövs de tio budorden? Är kyskhet viktigt, har sanningen någon betydelse...

Att trona Jesus i våra hjärtan och i våra liv, är att leva enligt Kristus Konungen. Kärlek och hängivelse till Kristi Hjärta är inte en pietistisk rit, men en jordnära och praktisk kärlek till Kristus och Hans Kyrka. I överlämnande av oss själva till Kristus Konungen – som är alla hjärtans Konung - formar Han våra liv. Ett liv efter Hans mått där också vi lär oss att identifiera oss med de allra minsta och där vi ser att Kristus Konungen är densamme som Den Gode Herden.

”Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

Leve Kristus Konungen!