PingstSöndagen

(Johannes xiv. 23-31)

Innan sin himmelsfärd befaller vår Herre sina apostlar att ”inte lämna Jerusalem utan vänta på Faderns löfte”, den Helige Andes utgjutelse. Från Olivberget återvände lärjungarna, till det övre rummet, där de alla ”höll fast vid bönen, tillsammans med kvinnorna och Maria, Jesu moder”.

Efter denna Novena, den högtidligaste som någonsin hållits, inträffade den Helige Andes mirakulösa nedstigning som genom Gudomlig försyn sammanföll med den judiska pingstfesten bland Israeliterna; åminnelsen av dagen då lagen utfärdades på berget Sinai. Följaktligen blev ett betydande antal icke Israeliter, som hade strömmat till Jerusalem från alla håll, vittnen till den Helige Andes ankomst.

 Utrustad med kraft från höjden började Kyrkan i Jerusalem Missionen  som anförtrotts Henne av Hennes Herre. Petrus, den främste av apostlarna, talade först till församlingen och blev på en gång "människofiskare" som Jesus hade förutsagt, och genom det första kastet av sitt nät drog han omkring tre tusen konvertiter till den nyfödda kyrkan! De följande dagarna möttes de tolv i templet och liksom sin Mästare predikade de Evangeliet och botade sjuka. ”Mängden av män och kvinnor som trodde på Herren ökade". Därefter spred sig apostlarna i alla riktningar utanför Judéen och gick ut för att förkunna Kristus och ge den Helige Ande till samariter och hedningarna överallt, ja, till världens ände!

Uppståndelsen, Jesu Himmelsfärd och Pingst är egentligen en och samma Fest. De hör ihop för tillsammans bildar de Påsk Mysteriet.

Kristi Himmelsfärd, säger Dom Gueranger, är det mellanliggande mysteriet mellan Påsk och Pingst. Pingst fullbordar Påsken genom att Kristus tar sin plats på Faderns högra sida som syndens och dödens erövrare, och Den Helige Ande gör det möjligt för Apostlarna att ta itu med missionen som Kristus givit dem. Kristi Himmelsfärd kröner Hans förlösnings arbete vilket är Källan till Kyrkans helighet och liv.

Kristus har fullbordat sin mission på jorden, Den Helige Ande ser inte bara till, men ger också Hans egen kraft och ljus, så att det som Kristus gjort och lärt nu levs ut i Kristi Kyrka. 

Det var Den Helige Ande som talade i profeterna -

innan Kristus steg upp till himmelen andades Han på Apostlarna och sa:” Tag emot Den Helige Ande, de synder ni förlåter är förlåtna…” -

det var Den Helige Ande som kom över Jungfrun Maria och gjorde Henne till Guds Moder, och det var på Pingst som Kyrkan döptes -

 I dopriten, före 1969, sa prästen: 

” Lämna honom/henne, orena ande och ge plats för Den Helige Ande, Försvararen”.

Genom Andens nåd helar Anden oss och upplyfter våra själar till ett övernaturligt tillstånd där Hans övernaturliga nåd berör oss och påskyndar våra tankar och ageranden enligt Hans vilja. Den Helige Ande räddar människan från den död vilken hon inte kan rädda sig själv ifrån. 

Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att Han har gett oss Den Helige Ande” (Rom:5:5). 

I världen råder egenkärlek; ”rätten till min kropp”, ”rätten till mitt liv””rätten till min död”, ”rätten till mitt barns död”, ”rätten till min egen tro, ”rätten till att göra vad jag vill”…

Påminn oss Herre, om Ditt ord, påminn oss om Din vilja för oss, påminn oss om allt Du gjort för oss, påminn oss om dina bud; säg oss åter igen:” de är Källan till liv!

Påminn oss om att vi fått liv från dig för att lära känna Dig, älska Dig och tjäna Dig i det här enda liv vi har.

Påminn oss om Sanningens Ande som Du ger utan gräns till de som gärna vill vara Din. 

Hur vet vi om vi älskar Honom?  Vi håller Hans bud. 

Vi håller Hans bud när vi gör Hans vilja. 

 Be om nåden att leva i sanningen.

 Jesus sa till Teresa av Avila att:  ”allt som människor gör, som inte behagar Mig; är en lögn”.

 Kristus som vill ha vår kärlek och som har rätt till vår kärlek, är inte behagad av att vi säger: ”Herre, Herre…”

Han ger oss sin Ande, den allra största Gåvan vi någonsin kan få, men om Gåvan Han ger oss inte används väl, blir den oss fråntagen. 

                                                                               (jmfr.Matteus: 13:12).

 Vi behöver den Helige Ande för att känna igen Kristus och Hans Kyrka. 

Ändå så hör vi allt mer och alltfler röster som påstår att ”Kristus endast är en priviligerad väg, men inte den enda vägen”, och att Hans ord kan klistras in i vilka religiösa sammanhang som helst, för Kristi Ande, säger man, kan inte bli inramad i en tro som utesluter andra, men kan återfinnas överallt och är återspeglad i allt…

Herre, förbarma Dig.

Påminn oss om att Dina ord är sanning så att vi inte beblandar dem med våra egna påhitt.

 Människor vill leva ”sitt eget liv”, men hur kan de göra det - mer än i en illusion - då något liv utanför Kristus inte finns ”för det är i Dig vi lever, rör oss och är till (jfr Apg. 17:28). 

 Den helige Augustinus säger att: 

”Det är bättre att gå fram haltande på Din Väg än att traska friskt och hurtigt på någon annan väg, för ju raskare någon går en annan väg, ju mer avviker Han från Dig, som är Vägen”.

 Hör Den Helige Ande:

"Här är Vägen, följ den, när ni vill vika av åt höger eller vänster” (Jesaja. 30:21).

Den Helige Ande vittnar om Kristus så att vi kan förnimma Honom och se Honom med trons ögon. 

 Vi behöver den Helige Ande för att Kristna vår själ! 

Amen.