Söndagen Sexagesima

(Lukas viii:4-15)

Varje Evangelium som Kyrkan läser och lägger ut för oss under kyrkoåret pekar på en dogm eller en plikt som är intimt förknippad med våra liv som troende. Så är det också i dagens Evangelium.

Jesu ord jämförs med ett litet frö som efter att ha fallit ner i jorden börjar spira och växa och därigenom göra vad den är skapad för. Ett frö är väldigt litet men har en stor potential. Den som sår är Jesus, Han sår sitt ord i våra själar.

Ordet , när vi lyssnar på det, kan plötsligt gå rakt in i hjärtat; man förstår det, ser det, hör det...hjärtat gör ett glädjeskutt; ordet har blivit blir kött, det har givit liv till ens sinne och själ!

Guds ord är enkla, de liknar orden som människor talar, skillnaden är att Gud är i det Han säger.

Hans ord blir kött.

Välsignad är hon i vilkens själ Kristi ord blir "gjort", i vilken Guds ord blir förverkligat! Gud har velat oss, Han har ”talat” oss till liv. Varje människa är menad att bli ett unikt Guds ord, talad av Gud. Gud säger genom profeten Jesaja att precis som vattnet kommer ned från himlen för att befrukta jorden och inte återvänder till himlen förrän den har uppfyllt vad det har blivit sänt att göra, ska inte heller Guds verk återvända till Honom förrän Hans ord blivit gjort enligt Hans vilja. 

Kristus ger en förmaning: hör Gud i Ordet! Han uppmärksammar oss på att vi är menade att ta emot Guds ord och låta det bära frukt i våra liv. Kristus förklarar olika skäl och omständigheter vilka hindrar Guds ord från att göra just det.

Den första orsaken som Kristus anger till varför Guds ord inte bär frukt, finns i orden: "Några frön föll vid vägen." Den vägen symboliserar de hjärtan som i förakt för trons sanningar och lagar, söker att göra det så lätt för sig som möjligt. Det är inte baras icketroende som lever så - många av de troende skiljer sig inte mycket från dem.

Våra val och vanor blir med tiden en andra natur i oss.

Jesus söker fruktsamma medarbetare. Han förväntar sig av oss att vi ska ta emot Hans ord med tro och med ett förstånd vilket är tillräckligt klart (fritt från syndens och likgiltighetens töcken) för att kunna "få grepp" om ordet. Jesus är Ordet som utgår ur Guds mun, levande och verksamt, skarpt och genomträngande.

”Jesu röst, som talar i Skrifterna, är samma röst som är gömd i Guds tystnad. Men om vi inte hör den ena kommer vi förmodligen inte heller att kunna höra den andra”. (Fr. Donald Haggerty)

Om ordet, för oss, är dött, kan det inte ge oss liv! Det är det levande ordet vi vill lära oss att lyssna till, för bara då kan det genomföra vad det är menat att göra. Guds ord är, i sig, alltid levande och aktivt, men ändå är det bara dem som har "öron som hör" - som kan ”aktivera” det. Vi måste alltså ha en viss disposition för att förstå det. Dispositionen är tro och ett klart tänkande. Ordet är menat att gå tillbaka till Gud från oss, bärandes frukt i våra och andras liv; trettiofallt, sextiofallt eller hundrafalt.

Guds ord är talat i kärlek, ordet är gott, det sätter oss på rätt väg, det får oss att tala rätta saker, göra rätta saker, älska rätta saker... fröna spirar, bär blommor och ger frukt. För Gud.

Lyssnar vi till den som förmedlar Guds ord därför att denne är vältalig? Den helige Paulus säger att han inte är tränad i att förkunna eller i att tala och framträda officiellt. Han jämför sig med Moses som var Israeliternas språkrör mellan dem och Gud. Moses brottades med sin oförmåga att kommunicera.  Paulus, precis som Moses, har ett budskap från Herren och kraften i det han säger ligger inte i hans vältalighet men i Guds nåd som verkar i Paulus. Den som förkunnar Guds ord måste först och främst säga sanningen vilket leder själar till helgelse och frälsning, ja, till att kunna leva i sann efterföljelse av Kristus.

Följer vi inte sanningen kommer vi att brista i nåd; ”för den som inte har, från honom skall tas också det han tror sig ha”. Men Guds vilja är att ge så vi har i överflöd! Såningsmannen sår rikligt! Han slänger frön här och där och överallt!

Om vi tillhör dem som inser att vi har förlorat många nåder i våra liv därför att vi inte har tagit hand om det som Gud har gett oss, är den insikten en nåd; för vi kan ”vända om”, och innerligt be att Gud ska hjälpa oss att omgöra vår hårda, taggiga, uttorkade, steniga jord till en frodig och bördig jord - för Herren.

Låt oss vända oss till Jungfrun Maria, i Henne blev Guds ord kött!  Hon hörde Guds Ord, alldeles utomordentligt väl, Hon bevarade det och begrundade det i sitt hjärta.

Den allra vackraste bild av liknelsen om såningsmannen är Jungfru Maria!

Vi kan kontemplera Hennes själs jord:

Hur Hon tar emot ordet med glädje…

hur Hon besvarar det…

hur Hon låter de sådda fröet växa inom henne i tystnad, i lyhördhet...

hur Hon bär frukt hundrafalt… 

hur ingenting går till spillo...

hur vacker Hon är i Hennes öppenhet till Gud...

”låt det ske med mig som Du har sagt ”

i Henne är allt för Gud, hon är helt för Gud,

Guds frön sjunker ner i hennes rika och goda jord…

Hon bär frukt i generation efter generation och vi fortsätter att kalla Henne Välsignad!