Treenighets Söndagen

Mässan vi läser idag till ära av Den Heliga Treenigheten komponerades på 600-talet och firades, som nu, första söndagen efter pingst. 

Omedelbart efter Den Helige Andes nedstigning börjar tro på Kristus att tas emot och spridas, människor låter sig döpas och Den Heliga Treenigheten bekänns; Fadern, Sonen och den Helige Ande.

 Det är i Faderns, Sonens och den Helige Andes Namn som Mässan börjar och slutar, Sakramenten delas ut i Treenighetens namn, i Officiet (Tidegärden) avslutas alla psalmer med ”Gloria Patri”, och böner sammanfattas i de tre Gudomliga Personernas ära.  Två gånger i Mässan påminns vi om att det är till Den Heliga Treenigheten som det Heliga Offret offras. Treenighetens dogm har alltid våra kyrkor (i de tidiga och äldre kyrkorna) starkt manifesterats genom konst och musik.

Fader, Son, Helig Ande, talar om förhållande.
 Gud Är innan Han gör.
 Också vi, eftersom vi är skapade i Hans avbild, är vi, innan vi gör. 

Vi förhåller oss till Gud, och till varandra; till hela skapelsen.

Vad är det Gud gör?



Han älskar därför att Han Är Kärlek,

Han skapar därför att Han Är Skapare, 

Han frälser därför att Han Är Frälsaren, 

Han dömer därför att Han Är Domaren, 

Han talar och göra det som är sant för Han ÄR sanningen

Han gör det Han Är.


Även om vårat varande kommer före görandet så är det bara därför att vi har fått ta emot det vi är, till skillnad mot Gud som ÄR ”Rent Vara".

Vi kan inte som Gud, vara kärlek, vara godhet, vara sanning… Istället så har vi kärlek, godhet, sanning....


VI ser då att vårt varande alltid är i förhållande till Gud. 

Utanför Honom har vi inget, utanför Honom är vi inget, för det är 

”i Honom vi lever och rör oss och har vår tillvaro” (Apg. 17:28).



Vi definierar Gud enligt Den Han är, inte enligt det Han gör.

Om Gud inte skulle vara tre skulle Johannes inte kunna ha sagt att Gud är kärlek.
I kärlek finns den som älskar, den som är älskad och förhållandet mellan dem.



Fadern älskar Sonen, Sonen älskar Fadern och den Helige Anden är kärleken emellan dem.
 Därför är Gud kärlek, för Han inte bara älskar eller är älskad, men är också bandet mellan den älskade och den som älskar.



Detta öppnar för oss Guds eviga Mysterium, även om det fortfarande är svårt att förstå att Gud är tre samtidigt som Han är ett.
 Men om man betänker ordet ”kärlek” så blir det lättare att förstå Guds treenighet; för, vad kan förena mer än kärlek?


 Den helige Augustinus säger att: 

”kärlek binder samman älskaren med den som är älskad.


Johannes Evangelisten talar ofta om att Gud är kärlek och att man finner Gud där man finner kärlek.
 Finner vi en människa som älskar Gud så har vi på ett sätt funnit Gud.
 Därför är det bra att älska Guds vänner. En människa som har förälskat sig i Gud och är helt given åt Gud - är en förmedlare av Guds kärlek.

Det finns alltför många som älskar familjen, vänner, djur och natur, men inte älskar Gud. Det är då inte rättvist mot Gud att säga: 

"att älska dem är att älska Gud"!


Kärlek är inte vänskapsband och familjeband, kärlek är inte känslor.
"Om ni älskar dem som älskar er, vad har ni då? Även syndarna älskar dem av vilka de älskas" (Lukas 6:32).



 Istället så är Guds kärlek är en uppoffrande kärlek; Agape. 

Gud är älskad i Jesus Kristus i vilken kärlek innebär att följa Hans lagar och att göra Hans vilja.
 Det är ”de goda nyheterna! Att vi kan älska med en övernaturlig kärlek, en andlig kärlek, en kärlek som har sin källa i Guds Kärlek.

 Kristus gör detta möjligt för oss.

 Och, javisst, det kan också hända att vi älskar någon i vår familj med en övernaturlig kärlek, med Jesu uppoffrande kärlek.

Vi ser att kärlek till ens familj, till vänner, till sin hund, till glass, till att simma i havet och att klättra i bergen är något gott.


Men det är inte den kärlek som är

”utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som har blivit oss given”(Rom.5:5).

Den kärleken är den Heliga Treenighetens kärlek.



Det är Kärleken som vill den andres bästa; den andres frälsning.



I det Gamla Testamentet sa Gud att Han skulle skicka sin Älskade Tjänare.
 Den älskade tjänaren är Faderns älskade Son i vilken Han finner allt sitt behag: Den lidande tjänaren.