Vita Söndagen

(Johannes xx:19-31) Jesaja profeterade om Lammet som botar oss genom sina sår, och Sakarja förutsåg att vi skulle ”skåda Honom som vi har genomborrat”.

Såren blev källan till vår Påsk glädje! De skiner och gnistrar i omätbart värde, de talar ständigt till Fadern om vad Hans älskade Son gjort för människans frälsning. Halleluja!

Apostlarna sitter rädda bakom reglade dörrar. En kylig och misstänksam värld ligger utanför. Jesus är borta.
 Allt det som hänt är överväldigande och förvirrande. Plötsligt står Jesus framför dem!
 Han har kommit in genom stängda dörrar, stängda hjärtan och vacklande tro.
 Människosonen står där i fotsid klädnad och med ett bälte av guld runt bröstet (jmfr.Uppenb. 1:13). Han som är den Förste och Siste står plötsligt framför dessa fiskare för att ge dem nycklarna till Himmelriket och Han säger åt dem att sprida till världens ände allt det Han sagt!
                           Jesus fortsätter sin livräddande mission genom Apostlarna ända tills tidernas slut.

Hur många tror idag att Kyrkans mission är livräddande?!



Apostlarna bär på guld i lerkärl. De ger vidare vad de fått ta emot.
 Glädjen och friden bedyrar Andens genomträngande närvaro i Jesus, och det spills över till Apostlarna: pärlor, frön, vete, senapskorn, jäst, vatten, eld, bröd, liv, nät, skatt - genom dessa jordiska och helt enkla ting, lyser Gud igenom för de som har ögon att se. 

Sådan är den Heliga Andens kraft!


Jesus upprepar ordet frid tre gånger i denna korta text.
 Det är uppenbart att frid och tro har med frånvaro av synd att göra för Jesus sammanflätar synd, frid och tro om vartannat i det Han talar till Apostlarna denna afton.

Den frid som Kristus ger är förstås mycket mer än en lugn tillvaro.


Friden som Jesus ger är Hans egen frid; frid kommer just från det; att kunna ta del av Kristi egen frid!




I dagens Evangelium säger Kristus till Tomas: "Saliga är de som inte har sett och ändå trott", medan Han vid ett annat tillfälle säger: "Saliga är de ögon som ser det ni ser." 

Är detta en motsägelse?  Var inte Marias och Josefs ögon saliga?  Var inte allas ögon som såg vår Frälsare i köttet saliga?  Jo, men bara i den mån de trodde på Honom och betraktade Honom med trons ögon, lyssnade till Hans Gudomliga lärdomar och efterliknade Hans heliga exempel. Jesus säger ju också:

"Saliga är de som hör Guds ord och bevarar det i sina hjärtan?" Vad tjänade det de skriftlärda och fariséerna till att se och höra vår Herre, när de ändå var förhärdade i sina hjärtan mot Honom? 

Precis som en levande människa andas så är själens andning en symbol, en bild av den heliggörande nådens inflytande vilken ger våra själar liv, och gör det möjligt att utföra gärningar som är förtjänstfulla i Guds ögon. Denna nådens handling i själen är det andliga livets andning och pulsering. Sinnet är dunkelt för den som inte tror, men för den troende lyser Gud igenom i allting.

Den levande människan kan se och höra och förstå det som sker omkring henne, hon kan dra slutsatser: Jesus säger t.ex: ”när himlen i öst är rödfärgad säger ni: det blir regn…”. Ju mer tro vi har ju klarare ser vi, hör vi och tänker vi också på det andliga planet. Gud lyser igenom denna världens dunkla skynke för dem som har ögon att se.

Jesu sår öppnar Thomas andliga ögon. Thomas behövde bevis för att tro - och bevis fick han.

Var letar vi efter bevisen?

Kontemplera krucifixet så får du bevis. Där ser du Hans sår; Hans kropp genomborrad för dig. Vi har bevis från Skrifterna och från människor som vittnar till att ha mött den uppståndne Kristus.  I Hans sår har vi - precis som Thomas - Liv!

Där, i Hans sår, kan vi äta och dricka, älska, förlåta och bli förlåtna. I Hans sår kan vi ana Guds ansikte, där beskådar vi Gudomligheten som flödar över och in i oss! I Kristi sår möter vi den uppståndne Kristus. Thomas mötte den uppståndne Kristus, han kände igen Honom på såren. I Kristi sår möter vi oss själva i vårt eget syndfulla elände, för vi har åstadkommit dem! Men såren är förvandlade till Barmhärtighetens källor och nåd. Utan Guds Godhet finns ingen förlåtelse, utan förlåtelse finns ingen förvandling. Guds Godhet måste tas emot för att den ska kunna aktiveras i oss. Kan vi böja oss inför Guds Godhet? För att kunna göra det måste vi känna igen skulden vi bär Honom, vår bristande kärlek, bångstyriga lydnad, och tafattheten som håller oss från att ge allt, ta emot allt!

Spjutet vilket genomborrade Kristi sida öppnade ett evigt sår, Detta sår inpräglades i lärjungarna minne och blev kännetecknet för Kristus; uppstånden från de döda och levande bland dem! Men Tomas var inte ens närvarande vid korsfästelsen, så han kunde inte ha sett genomborrandet. Ändå vet han att det är såret i Kristi sida som ska låta tvekan ge vika för tro. Märkligt.

 ”Med utstrålande godhet i sitt anlete, såg Jesus på sin sårade sida, Han beskådade det med glädje och visade i såret en plats som var så stor att hela den frälsta mänskligheten kunde få plats att där finna sin vila i frid och kärlek".

 Han sade:

”Se hur Jag älskar dig";

det var som om Han sagt:

"min käraste, skåda och se din Herre, din Gud, som är din Skapare och din eviga glädje; se din egen Bror, din Frälsare; Mitt barn, skåda och se en sån glädje och salighet Jag finner i din frälsning"! Av kärlek till Mig – gläd dig med Mig!”

( Julian av Norwich)