Fr. Fogelqvists predikan Julnattsmässan

“Jag bådar eder en stor glädje” 

“Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket. Ty idag har en frälsare blifvit född åt eder i Davids stad och han är Messias, Herren” (Luk 2:10-11). Detta är julens nyheter. Ängelns förkunnelse till herdarne innehåller hela Jesu Kristi evangelium. Hvarje ord i detta budskap har stor betydelse. “I dag”, säger han. Det ordet uttrycker att denna dag är unik, en enastående historisk dag i en specifik månad, ett specifikt år i vår kalender. Det var den tid då kejsar Augustus satt på tronen i Rom och då kung Herodes den store regerade i Palestina. Jesus föddes år 8 eller 7 före Kristus. Den kristna kalendern, skapad på 600-talet af munken Dionysius Exiguus, likställde felaktigt året för Kristi inkarnation med år 753 i den romerska tideräkningen. Jesu födelse placerades därmed sex år för sent. Detta förklarar den skenbara paradoxen att Jesus föddes “före Kristus”.  

Propositio  

Med Jesu födelse förhåller det sig annorlunda än de hedniska gudarnas påstådda födslar. Också om de berättas att de föddes, men inte på en bestämd dag eller en på en viss plats, ty de äro produkter af deras dyrkares vilda fantasier och framställer bilder af naturens växande och förgängelse. Deras tillbedjare voro medvetna om att denna så kallade gud inte var en person utan en bild af ett naturfenomen, där naturen dör efter hvarje sommar, efter skörden, och uppstår igen på våren. Jesu födelse är helt annorlunda; det är inte en myt, utan historia. Den är fixerad inte bara i tid utan också hvad gäller platsen. Han föddes på en specifik geografisk plats: Betlehem i Juda land, nio kilometer från hufvudstadenJerusalem. Platsen motsvarar därmed den gamla profetian, enligt hvilken Frälsaren skulle komma till världen i Betlehem. Så skedde också. Kristenheten har alltid bevaradt minnet af denna Jesu födelseplats. En af de tidigaste kristna kyrkorna byggdes där. Den nuvarande Födelsekyrkan dokumenteras redan i början af 100-talet. De hedniska gudarnas födelser däremot äro utan plats. Man kan inte angifva platsen där de skulle ha sett dagens ljus. Ty de äro mytiska figurer, påhitt af den mänskliga inbillningsförmågan. Från myten leder ingen bro till historien. 

En del moderna bibelteologer försöka bemöta berättelsen om Jesu födelse i Betlehem med invändningen att han har sin härkomst från Nasaret. De häfdar att Jesus i själfva verket föddes i Nasaret. Betlehem är bara den teologiska platsen för hans födelse och har sitt ursprung i en teologisk ideologi, enligt hvilken Messias måste komma från Betlehem. Det innebär att evangelisterna Matteus och Lukas skulle ha förfalskadt historien för att kunna anpassa efter ideologin. Mot detta fräcka påstående kan sägas, att de två texter af Matteus och Lukas som redogör för Jesu födelse äro oberoende af hvarandra och gå tillbaka till tillförlitlig tradition om Jesu födelse i Betlehem. Denna tradition undergräfs inte af grundlösa spekulationer. Det är ingen motsägelse att säga att Jesus föddes i Betlehem men växte upp i Nasaret och därför kallades för Nasarén. 

Änglarnas uppdrag är, få vi veta, att proklamera ett stort, glädjefylldt budskap för alla folk. Jesu födelse är glädjande nyheter, ty nu är han där, som profeterna utlofvadt. Nu sker tidens stora vändpunkt. Nu ser folket i dödsskuggans dal ett ljus. Denna glädje är inte jordisk, den kommer från himlen. Gud har blifvit en människa. En oerhörd, omskakande nyhet. Den Osynlige blir synlig. Inte i sin egen gestalt, utan i en annans. Den Oändlige träder in i det ändliga, i skapelsens natur. Genom sitt människoblifvande har Guds Son inte upphördf att vara Gud. Han förblir det han var, men han antog, det som han, tills nu, inte hade. Gudsmänniskan Jesus från Nasaret består af en person, nämligen hans gudom, och två naturer, den gudomliga och den mänskliga. Alltsedan denna änglaförkunnelse är den kristna uppenbarelsen ett glädjebudskap, ett frälsningsbudskap utan dess like. 

 Den kristnes grundstämning tänkesätt, hvad beträffar tron, måste därför vara glädjen, den tacksamma glädjen. Gud har hållit sitt ord, han har sändt sin Frälsare. Inte en framstående människa, inte en genialisk härförare, inte extraordinär statsman, utan sin ende Son, som antog en mänsklig natur. I hvilket syfte? I syftet att sona synder och återlösa mänskligheten. En oerhörd, ofattbar händelse! Men en verklig händelse. Eftersom allt detta verkligen hände, finns kristendomen. Inte en saga, inte en legend utan en verklig historisk händelse. Sedan dess är Julen en glädjerik fest.  

 Peroratio  

Lofvad vare du, Jesus Kristus, att du föddes som människa, underbart af en Jungfru, änglaskaran jublar. Halleluja! Amen.