Fr. Fogelqvists predikan Passionssöndagen

Den korsfäste I 

Idag göra vi en andlig resa till Golgata, eller Kalvarieberget som det också kallas. Vår önskan är att stå vid vår Frälsares kors och höra hans sista ord som ett dyrbart arf. Tre kors resa sig. På två hänga brottslingar. På det tredje, i midten, lider Vår Herre. Hans kropp är utsträckt, hans armar utsträckta, hans fingrar, i bitter smärta, gripa tag i vassa spikar. Hans fötter äro genomborrade af spikar. Strömmar af det dyrbara blodet flyter ned till jorden. Hans hufvud är böjt. Blod sipprar nedför hans dödsbleka ansikte. Oändlig smärta präglar hans ansikte och kropp. Det som hedningen Cicero skrifver om korsfästelsens straff, det stämmer på denna korsfästelse: supplicium crudelissimumdeteriumque, “den grymmaste och värsta tänkbara tortyr”. Öfver Jesu hufvud har en inskription satts upp, som lyder: Jesus Nazarethanus Rex Judeorum, “Jesus från Nasaret, judarnas konung”. På tre språk: latin, det officiella romerska förvaltningsspråket, grekiska, dåtidens världsspråk, arameiska, det lokala folkspråket. Inskriptionens formulering är Pilatus hämnd på öfversteprästerna som nödgade honom att döma Jesus skyldig. Romarna ha spikat upp den kungliga fullmakten på Vår Frälsares kors. I allt sitt elände, sin öfvergifvenhet och sin skam förblef han kung, ja, inte bara öfver judarna, utan öfver hela världen. Hans korsfästelse är upphöjelse och förhärligande, än så länge fördold, men snart i strålande glans. Frälsaren låter alla korsfästelsens kval komma öfver sig utan att klaga. Han tiger. Desto högre talar andra. 

Propositio  

Alla tre grupper som utgöra Stora rådet äro samlade framför korset: prästerna med öfversteprästen i spetsen, de skriftlärda och de äldste. De vilja bevittna den sista akten hos den person som de så bittert ha förföljt. De säga: “han har satt sin förtröstan på Gud, må han nu frälsa honom, om han har behag till honom; han har ju sagt: ‘jag är Guds Son’” (Matt 27:43). De påminna den Korsfäste om ett ordspråk som han yttrade i Jerusalem: “Bryten ned detta tecken så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen” (Joh 2:19). Rädda då dig själf! De bekräfta för den Korsfäste hans makt att hjälpa och hela, hvilket har gifvit honom så många anhängare. ”Andra har han hjälpt; sig själf kan han icke hjälpa” (Matt 27:42). De två röfvarne till höger och vänster har hört detta, och hänga på. De häda inte sina domare och bödlar, utan den oskyldige mannen mitt ibland dem: “Du är ju Messias; hjälp då dig själf och oss!” (Luk 23:39). De judiska ledarna hånade honom och sade: “han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom” (27:42). Hvad nu då? Är inte det en fascinerande utsikt? Medlemmarna af Stora rådet förklara sig villighet att tro på Jesus, den själfutnämnde Messias? Skulle inte Jesus då ha haft en viss framgång i sin tjänst? Kunde han tacka nej till detta erbjudande? Det skulle verkligen vara ett mirakel. Om Nasaréen toge bort spikarna från sina händer och fötter, stege ner från korset och ginge omkring bland folkmassan! Det undret skulle leda till framgång: de icke-troende skulle tro. Han som kallade ynglingen i Naim och Jairi dotter tillbaka till lifvet från döden, han som lät Lasarus komma ur grafven, han skulle också kunna låta sin dödligt sårade kropp stiga ned helad från korset. Han skulle kunna göra det, han är i stånd att lösgöra sig från korsets trä, ty den som hänger där är Guds Son, allsmäktig och allhärskande som den evige Fadern. Men han gör det inte. Hur skulle Faderns vilja kunna uppfyllas, om han afbröt lidandet innan det var fullbordat? Nej, han förblir troget kvar vid det han bad i Getsemane örtagård: ske inte min vilja, o Gud, utan din. 

Stig ned från korset, så skola vi tro. Så sade de judiska ledarna. Det ropet upphör inte, inte ens idag: stig ner från korset, så vilja vi tro. Mansäger det idag till den fortlefvande Kristi kropp, kyrkan. Katolska kyrkan, inse att Jesus från Nasaret var en djupt troende, from israelit, men inte den himmelske Faderns Son som uppenbarade sig på jorden! Gör den protestantiska teologins åsikt till din egen, då skola dina fiender lämna dig i fred. Katolska kyrkan, sluta upp med att säga att du är Jesu enda legitima institution! Anslut dig till de andra religionernas skara, som alla bära på något gudomligt i sig, så menar man. Gå med i Kyrkornas världsråd, så skall du bli omtyckt. Katolska kyrkan, fira minnet afJesus Kristus liksom protestanterna gör det, men afstå från att lära, att Nasaréens kropp och blod förtärs här! Då skall anklagelsen om att ni utöfvar magi upphöra. Katolska kyrkan! Anpassa eder till modernismens och progressivismens religion! Då bli du inte längre angripen. Trons fiender lämna den religionen i fred.  

Peroratio  

Men nej, vi kunna inte instämma i ropet: Stig ned från korset. Vi upplefva ett annat rop, en bönfallan, som är säker på bönhörelse: Frälsare, vår Frälsare, härda ut på korset! Ja, blif kvar på tortyrpålen, tills du kan säga: “Det är fullbordadt”. Amen.