Fr. Fogelqvists predikan tredje Söndagen efter Påsk

Lagen i Kristi rike: först sorg, sedan glädje 

“Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen komma att gråta och jämra eder, men världen skall glädja sig; I skolen blifva bedröfvade, eder bedröfvelse skall vändas i glädje” (Joh 16:20). 

Dessa ord åro hämtade ur dagens evangelium, där Vår Herre, natten före sin död, talar till sina apostlar och genom dem till oss alla i alla tider. Vi “skola gråta och jämra oss, men världen skall glädja sig; och vi “skola blifva bedröfvade, men eder bedröfvelse skall vändas i glädje”. De orden äro både en profetia om hvad som skall ske, och en lag som Gud gifver sin kyrka för alla tider.   

Propositio  

Det var en profetia om hvad som skulle hända med lärjungarna, hans elfva, trogna vänner, som han talade till i den öfre salen. “I skolen gråta och jämra eder”, det gick i uppfyllelse, som ni veta, vid hans korsfästelse och begrafning och all den fruktan och plåga som kom öfver honom.  Sedan säger Vår Herre: “Men världen skall glädja sig.” Det handlar här om öfversteprästerna och fariséerna, den onda världens hufvudpersoner, som voro emot Vår Frälsare. De skola triumfera för en tid och tänka att de fått igenom sin vilja. Men deras glädje får inte sista ordet: Kristus skall uppstå och lärjungarnas sorg skall snabbt vändas i glädje, samtidigt som Kristi fienders onda glädje skall vändas i raseri och fruktan. Uppfyllelsen af detta kunna vi läsa om i Apostlagärningarna, där det står: När öfversteprästerna hörde apostlarna predika om Jesu uppståndelse, “blefvo de mycket förbittrade och ville döda dem” (5.33). Men utan tvekan når profetian om lärjungarnas sorg och glädje mycket längre än apostlarna; den sträcker sig genom dem till hela kyrkan i alla tider. Kyrkan i denna värld skall alltid vara en änka, i sorg öfver hans frånvaro som hennes själ har kär, ända till det händer som han i fortsättningen nämner: “jag skall se eder åter, och då skall edra hjärtan glädja sig, och ingen skall taga eder glädje ifrån eder”. Det handlar här inte bara om en profetia utan om ett tillkännagifvande af ett slags lag eller regel i Kristi rike; den store Konungen fastställer hur det måste vara hos hans vänner: I Apostlagärningarna heter det: “det är genom mycken bedröfvelse som vi måste ingå i Guds rike” (14:22). De kristnas lott är att gråta och jämra sig, medan den onda världen gläder sig; de kristna äro sorgsna men med en sådan sorg som säkert kommer att vändas i glädje. “I världen liden I betryck”, säger Vår Herre, men lyssna till det han sedan säger: “varen vid godt mod, jag har öfvervunnit världen” (Joh 16:33). Oroa eder inte, tappa inte modet inför svårigheterna omkring eder, vare sig i sinnet, kroppen eller i fråga om ägodelar; de svårigheterna utgör bara Kristi märke, korsets tecken, som vi ha burit alltsedan vårt Dop. Om vi inte hade någon bedröfvelse, svårighet eller farhåga, skulle vi verkligen ha anledning att oroas; det skulle då tyckas som om Kristi märke hade nötts bort, så att säga, från oss, som om han hade gifvit upp oss.

Om vi skola härska med Kristus, måste vi lida med honom. Det finns ingen annan väg, utan bara korsets väg. Var därför inte rädda utan acceptera modigt och helhjärtadt ur vår himmelske Faders hand din bitterhets bägare, hvilken den än må vara. Hvad det än är som mest bekymrar dig, så acceptera och välkomna det som ett tecken från Vår Herre att han inte har glömt dig, att han bereder en boning åt dig. Ja, äfven om din sorg är,att dina goda och heliga afsikter tycks en efter en misslyckas och inte bli till någon nytta, så räkna det ändå inte som ett totalt misslyckande, ty Gud kan vända äfven detta till det goda, den Gud som uttryckligen sade till sina första missionärer: “Om huset som du välsignar inte är värdigt, skall din välsignelse återvända till dig” (se Matt 10:13). Å andra sidan, tillåt aldrig dig själf att bli alltför upprymd när dina händers verk tycks bli välsignade och din egendom ökar i landet. Kom då ihåg att bedja, att du då inte utsätts för frestelser eller farliga lefvnadsvillkor. Försök bli alarmerad, inte glad, öfver hvarje yttre och synlig framgång. Bönfall Gud att inte förneka dig den tuktan som är tecken på hans kärlek. Och hvad du än gör, avundas aldrig de framgångsrika; roa dig aldrig med att fantisera om hur mycket bättre du skulle använda deras fördelar om du hade dem. Var inte missunnsam mot dem, utan gläds med dem och bed för dem. 

Peroratio  

Och kom ihåg att vara uppriktig i dessa ting. Det är mycket enklare att säga angenäma ord än att verkligen mena dem, om tiderna går hårdt fram med oss. Bed att han gör dig uppriktig. Bed honom att du menar det du säger: “Ske din vilja, såsom i himlen.” Bed inte att få slippa all sorg, utan att du så kan taga emot din portion af sorg, att den må vändas till glädje: en sådan glädje som ingen människa kan taga ifrån dig. Amen.