Jesu Heliga Namns Fest
Jesus Nasaréen
Namnet på barnet från Nasaret var alltså Jesus. Det hade bestämts af Gud. Ängeln Gabriel agerade å Guds vägnar när han bestämde namnet på den Jesus som skulle födas. Han sade till Maria: “Se, du skall blifva hafvande och föda en Son, och honom skall du gifva namnet Jesus” (Luk 1:31). Samma sak hände Josef. En ängel instruerade honom hvad hans hustru Marias son skulle kallas: “honom skall du gifva namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21).Jesus, på hebreiska Yeshua, betyder “Jahve är frälsning” eller “Herren är frälsning”.
Propositio
Redan namnet antyder alltså Jesu uppdrag: han skall frälsa eller återlösa Israel, men inte som den rådande messiasförväntan antog, frälsning från politiska fiender, utan han frälser från dess synder. Därmed korrigeras i grunden den gängse messiasidén: inte en politisk messias utan en religiös messias. Barnet tilldelas sedan en uppgift som bara Gud själfkan utföra: att återlösa folket från dess synder. I själfva namnet finns alltså redan Frälsarens väsen antydt. Han är Frälsaren, det vill säga, han kan som Frälsare bara vara Gud. Namnet är för den heliga Skrift inte bara ett igenkänningstecken utan en väsensbeskrifning. Det finns ett starkt samband mellan namnet och det som betecknas därmed. Att förhärliga, anropa, frukta eller häda i Jesu namn är att förhärliga, anropa, frukta eller häda Jesu person. När Jesu namn nämns i samband med mirakel eller demonutdrifningar är det inte blotta namnet som anses mirakulöst eller verksamt, utan Jesus själf,upphofsmannen, som bär detta namn.
Emellertid kan “i Jesu namn” också betyda: med Jesu fullmakt eller under åberopande af Jesus. Den som handlar i Jesu namn han kallar till sig närvaron och kraften hos den som åkallas. Det sker i dopet. När vi uttalar Jesu namn öfver dopkandidaten, när vi döper honom i den Treenige Gudens namn, då blir Guds makt mäktig öfver barnet. Med Jesu namn afses alltså den frälsningsverklighet som innebär honom själf.
Demonutdrifningar, kampen mot Satan, måste i synnerhet föras i den Treenige Gudens namn och framför allt i Jesu namn. Kristendomen kämpade mot islam genom att anropa Jesu namn. Första gången skedde det år 1456 vid Belgrad. När fältropet ljöd “Jesus! Jesus!”, stormade de kristna fram och kunde den gången besegra sin fiende.
Det var under namnet Jesus från Nasaret som Återlösaren fullgjorde sitt jordelif. Alltsedan dess har Jesu namn varit ett heligt namn. Det är ett majestätiskt och upphöjt namn. Det är Guds Sons namn. Om honom skrifver aposteln Paulus: “Gud har upphöjt honom öfver allting och gifvit honom det namn som är öfver alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen, och deras som äro på jorden, och deras som äro under jorden, och för att hvarje tunga skall bekänna, Gud, Fadern till ära, att Jesus Kristus är Herre” (Fil 2:9-11).
I ljuset af detta är det närmast en outhärdlig tanke att en Buddha-staty skulle kunna ställas ofvanför Tabernaklet i Peterskyrkan i Rom, hvilket dock har skett. Också det som hände för några år sedan vid Amazonas-synoden i Rom står i uppenbar motsättning till Gudsmänniskan Jesu majestät och upphöjdhet. Människor kastade sig ned eller bugade sig till marken inför en naken kvinnlig staty som hvarken föreställde Jungfru Maria eller ett helgon, utan istället en indiansk gudinna, Pachamama. Dessa händelser bröto mot Första Guds bud: “Du skall inga andra gudar hafva jämte mig.” Den som talar om Jesus utan att bekänna hans gudom och väsensenhet med Fadern har i själfva verket undvikit att tala om honom. Jesus delar inte sin ställning och sin makt med någon. Jesu namn är exklustivt, ty det är Gudsmänniskans namn. Till honom finns ingen motsvarighet, ingen konkurrens. Han är därför unik; det är den människoblifvne Gudens namn.
“Ingenstans bland människor under himlen finns något annat namn som kan rädda oss” (Apg 4:12). Så säger aposteln Petrus. För den bekännelsen gingo han och de andra apostlarna i fängelse och sedani döden. Jesu namn är vår Räddares, vår Frälsares namn. Det finns bara en enda räddare, en enda frälsare. Jesus är hela människosläktets Återlösare.
Peroratio
Kära vänner, vi böra göra det till en vana att anropa Jesu namn. Det finns så många vackra böner som riktar sig till Jesus: “Jesus, min barmhärtighet”, “Jesus, för dig lefver jag! Jesus, för dig dör jag! Jesus, din är jag död och lefvande!”, “Jesus, saktmodig och ödmjuk af hjärtat, dana mitt hjärta efter ditt hjärta”, “Jesus Kristus, den lefvande Gudens Son, förbarma dig öfver oss”, “O Jesus, var mig nådig. O Jesus, var mig barmhärtig. O Jesus, befria mig från mina synder.” Amen.