14:e Söndagen efter Pingst

(Matteus vi:24–34) Gud är glömd, världen styr, mammon tar upp all tid och kraft, oro och bekymmer övertar människan; rädda att förlora det vi lyckats få ihop hoppas vi få att mer.

Stressade hjärtan, sjuka kroppar även då vi proppar i oss ”enbart ekologiskt”, och livet, ja, det blir mer och mer mödosamt samtidigt som det går en förbi.

Fången.

Judas protesterade mot att Maria Magdalena hade kastat pengar på den aromatiska oljan som hon sedan slösaktigt hällde över vår Herres fötter.

Judas var inte intresserad av de fattiga men sa för sitt eget intresse att Maria Magdalena borde tänkt på de fattiga istället för på Jesu fötter – sen frågade han översteprästerna hur mycket de var villiga att ge honom om han överlämnade Jesus i deras händer.

Så vad är mammon? Inte bara pengar. 

Mammon är rikedomar, det som styr mig och mitt liv.

Tid är pengar, så, väldigt lite tid, om över huvud taget någon tid, ges till Gud.

”Vi kan inte tjäna både Gud och mammon”. Ett av dem måste komma först, de kan inte dela plats. Jesus säger så.

Gud, ska vi veta, delar inte plats med någon!

De som styr världen vill gärna att vi tar på oss en massa skulder för att passa in i systemet. 

Fången i Mammon.

Men vår Herre visar oss idag att vi kan frigöra oss från Mammon.  Vi kan inte både tjäna: 

Gud och världen, 

köttet och anden, 

rättfärdighet och synd. 

Det slutliga målet för våra handlingar måste vara: antingen för detta jordiska liv eller för ett evigt liv. 

”Ängsla er inte över era liv, vad ni ska äta”.

Jaha, men i världen jagar alla efter ständigt nya recept och man fixerar sig på det ”ekologiskt rätta”. Varför? Därför att ekologin, är en mammon Industri.

Ayurveda lär vad vi, enligt vår personlighet bör äta. Sedan ges råd om att lågkolhydrat kost får dig att ”känna dig bättre”. I Medelhavs-dieten rekommenderas det att vi undviker vitt socker och vitt mjöl, Också den laktosfria dieten...

En viss omsorg för våra kroppar är inte förbjuden, men överdriven omsorg som drar själen, hjärtat och dess tillgivenhet från Gud och Hans försyn, är ett hinder till att leva. Strävanden efter en ”hälsolycka” är tom, den kan aldrig fylla vår andliga själs längtan och hopp. Var inte orolig för livet, snarare, låt livet bli en förberedelse för en död som bär till Gud.

Att tänka så är som en annan värld!

Just därför att det är en annan värld kan mammons värderingar och Kristi värderingar inte tjänas på samma gång.

”Ge till Caesar vad som tillhör Caesar och ge till Gud det som tillhör Gud”. 

Världen har många offer.  Det är en annan sak att vara martyr för Kristus.

Jesus lär oss att leva med våra kors och svårigheter i tro, i hopp och i kärlek - till Gud, i lydnad till Guds vilja och Hans ord.

Kors och svårigheter ligger inbakat i själva livet: att vara mor, att vara far, att vara man/kvinna make/maka, att ha en kropp, att ta ansvar, att arbeta…allting bär inom sig och med sig ett kors, d.v.s. svagheter, brister, åkommor, arvsanlag,andliga/psykologiska störningar… Människans liv, så väl som kroppen, är skört.

Gud ger liv och tillväxt vilket vi aldrig kan ge oss själva hur mycket omsorg vi än har för oss själva!

Apollos må plantera, Paulus må vattna, men Gud allena ger tillväxten (1 Kor). 

Vi har alltför lite tillit till Gud och Hans Försyn. Vi tar hellre allting i egna händer och fixar våra liv som vi tänker. Därför har vi så stor fruktan och lider all möjlig nöd, för vi föreställer oss att vår lycka i detta liv styrs av oss själva. Men dem som överlämnar sina liv åt Gud och Hans vilja, vet också 

”att en skatt är lagrad åt dem i Hans händer”, säger s.Krysostomos. 

Er ”Fader” vet. Jesus säger inte, er ”Gud” vet. Med det lär Jesus oss att vända oss till Gud med tillförsikt, säger St.Krysostomos. Därför kan den som helt överlämnar sig i Guds händer vila trygg både i välstånd och motgång, i vetskap om att han leds av en aldrig så öm Fader. Vår Fader som sörjde för våra behov idag, kommer också att sörja för dem i morgon. Morgondagen kommer att medföra tillräckligt med bekymmer för att sysselsätta oss. 

Kristus förbjuder inte omsorg om världsliga angelägenheter, utan endast det som hindrar oss från att först och främst söka himmelriket, och det som får oss att värdera det som hör denna världen till högre, än det som hör det eviga livet till. Jesus lär oss att varje dag medför en prövning. 

Han lär oss att vi kan sörja för morgondagen men inte bekymra oss om den. Detta är mycket hjälpsamt, för vi har tendenser att bekymra oss för det som ännu inte har hänt och för det som vi ännu inte fått nåd att ta oss igenom. 

Katolsk andlighet lär oss att söka att leva i nuets ögonblick, för det är egentligen den enda tid som finns! Vi kan säga att det finns endast två säkra klockslag: nuets ögonblick och döds ögonblicket. I den heliga Rosenkransen ber vi om Marias hjäp just för de två momenten av våra liv: ”Heliga Maria, Guds Moder, be för oss syndare nu, och i vår dödsstund, amen”. 

 Är inte livet mer än kroppen?

Det ser ut som att Jesus frågar frågan för att Han vet (förstås) att en kolossal nedgång skulle komma efter det att hela Europa blivt katolskt och utvecklat en Civilisation som världen tidigare aldrig någonsin sett, en nedgång som undan för undan skulle leda till en total kollaps av Kristendom. Låt oss betänka det som Jesus frågar under det att vi ser på världen och på Kyrkan av idag där det är uppenbart att människan kommer före Gud: och därav kollapsen.

Det handlar nu om: 

Min Kropp,

Miljön före en Kristen kultur

Miljön före själars frälsning

Miljön visar sig vara viktigare än befolkningen, 

befolkningantalet måste skäras ner för Miljöns skull,

byt ut det Transcendentala mot ett Jordiskt "Paradis"

ett jordiskt Brödraskap istället för Kristi Mystiska Kropp

var och ens frihet är viktigare än Trons sanning

Moder Jord upphöjs även i kyrkan

Mat och Recept och Gym och Hälsodrycker och Sundhet regerar

Sex hursomhelst, varsomhelst, närsomhelst.

 ”Är inte livet mer än kroppen? Jesu fråga har besvarats av världen:

Kroppen är mer än livet!

Men, ”Gud ska inte låta sig hånas”! (Galaterna 6:7)

”Ve, ve, ve,” (Uppenbarelseboken: 8.13)

Låt oss Be. Be. Be.