S. Annæ Matris B.M.V. (Commemoratio: Dominica IX Post Pentecosten)
(Matteus xiii:44-51) Hur mycket är vi beredda att ge, för den här skatten?
Även då man inte kan ge någonting som motsvarar värdet av vår frälsning så måste vi ge något för att få den.
Även om himmelriket här på jorden är gömt, gömt inom oss och ibland oss, så är det ändå märkligt hur blinda vi kan vara; antingen så ser vi inte alls någon skatt, eller så tror vi oss ha sett skatten men blandar ändå in en massa låtsas-pärlor och plastdiamanter eftersom vi inte till fullo förstår värdet av vår funna skatt.
Med trons ögon ser vi närvaron av Guds rike, t.ex. i vördnaden av en mans eller kvinnas tysta Tillbedjan ensamma framför det allra heligaste Sakramentet i en kyrka. Eller en moders heroiska kärlek när hon väljer att ge upp hennes liv så att hennes ofödda barn ska få leva. Guds rike, himmelriket är värt allt och kräver allt! Men vi håller oss ofta fast vid våra små ”jord plättar”, rädda för att släppa taget om dem, rädda för att sälja dem för att istället få skatten.
Gud kom mitt ibland oss, föddes in i människans historia. Han vill vara med oss – Han som är Gud av Gud, Ljus av Ljus, vill ta del av vårt jordiska liv. Ändå är Han gömd. Inte därför att Han gömmer sig, men Han är gömd, för att vi ska söka Honom.
Guds rike är skatten och den dyrbara pärlan. Jesus och Hans Rike är vad vi säljer allt för att få! Han köper allt skrot från oss och ger oss istället det som får Hans rike att växa i oss. Himmelriket finner vi till viss del här på jorden. Vissa söker den mycket medvetet, andra söker den ganska omedvetet, vet inte vad de letar efter, irrar omkring...
Förr eller senare låter Jesus oss finna Hans rike - åtminstone till en del. För himmelriket kan aldrig till fullo tas emot här på jorden. Även helgon och mystiker som erfar extas och lever i ständig Guds närvaro, känner smärtan av avskildheten mellan dem och Gud. De upplever att de befinner sig i ett ”främmande land” här på jorden.
Och det är ju sant för oss alla - att vi lever i ett främmande land. Men ofta är det så att vi istället känner oss hemma här på jorden, vi saknar medvetenhet, kritiskt tänkande, bön och urskiljning och låter oss därmed dras in i ett världsligt tänkande och beteende.
Ju mer vi är förankrade och förenade med denna värld, ju mer vi vill rota oss här. Ju mer vi tror oss kunna bygga upp ett jordiskt paradis, ju längre ifrån sanningen är vi. Många lever i illusionen att vi måste förena allt och alla till en enda gemenskap, en gemytlig ny värld där vi blundar för det som skiljer oss åt, blundar för det som objektivt är fel, ja, där vi t.o.m. ger upp Kristus för brödraskapets skull.
Det är sekulariseringens stämpel: det känns bra, lugnt och trevligt.
Han som fann skatten tog den inte på en gång. Han behövde först jobba, sälja allt han ägde. Så också den som hittar himmelriket. Himmelriket finner vi i Jesus och Hans Kyrka. Där börjar vi ta emot det men det är ännu inte vårt, vi äger det ännu inte. Vi lär oss, undan för undan att lyda och att följa Jesus. Jesu Blod, som har öppnat himmelriket för oss, renar oss genom Kyrkans sakrament och gör oss alltmer "dugliga"för att kunna ta emot skatten. Skatten kommer till oss i portioner, i den takt vi öppnar våra ögon, i den takt vårt hjärta lär sig att älska Gud, i den takt vårt tänkande öppnar sig för sanningen - i samma takt tränger skatten försiktigt in i vår hela varelse.
Förberedelsen är att älska och bli älskad av Gud i Jesus Kristus. Älska som Jesus. För att göra det behöver vi dygder. Dygder håller vår kärlek brinnande, dygder hjälper oss att leva våra val väl. Trofasthet är svårt för oss själviska människor - utan dygd är det omöjligt. Dygder hjälper oss att hålla kärleken konstant.
Utövandet av vad som i sig kan vara en bra vana, är ingenting om det är utövat för människans egna disciplinära växande. Kyrkan har i alla tider uppmanat oss till att utöva dygd för Kristi skull, för att vi ska bli alltmer lik Honom, för att vi ska kunna älska som Han älskar. Människor som tränar sig i t.ex. självkontroll för att kunna bemästra sig själva ger inte Gud någon ära även då Han är Källan till alla människans förmågor. Just självkontroll är annars en av Den Helige Andens frukter som vi får när vi lever ett liv i Gudsfruktan, ett liv i Kristi efterföljelse. Vi vill bemästra oss själva för Guds skull inte för någon antroposofisk anledning. Vi lär oss att bemästra våra lidelser därför att vi vill behaga Kristus.
Vägen till att besitta Skatten är lång, det är vad vårt liv handlar om. Vägen tar sig genom Kyrkan där vi vandrar framåt och uppåt mot Gud; Gud som vi ser och förnimmer men ännu inte äger. Precis som när vi läser det Gamla Testamentet och inte kan undvika att se att nästan vart ord faktiskt talar om Jesus, om Kyrkan, om den Helige Anden och om Fadern, om Hans Rike, om Maria... men ännu inte är där.
Profeterna såg Guds Rike komma, och längtade efter det - fast det ännu var långt borta:
”Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära” (iv Mos:17).
Här på jorden ser vi himmelriket så mycket som vi har tro, hopp och kärlek. Jesus säger att mannen som hittade skatten och pärlan säljer allt han äger för att kunna få det som är så värdefullt. Det räcker då inte med att säga ”ja” till denna skatt för att få den. Ett ”ja” till Jesus innebär också handling, försaka sig själv, att avsäga sig det onda, att uppoffra något gott, och att efterfölja Honom, att lyssna lyhört till Hans ord. Det innebär kamp, och förändring:
Hittills har jag levt ett ljummet liv– sälj det!
Hittills har jag levt med hämndlystnad -sälj det!
Hittills har jag levt snålt och själviskt – sälj det!
Hittills har jag levt för mig själv – sälj det!
Hittills har jag levt relativistiskt – sälj det!
Hittills har jag levt oärligt – sälj det!
Jobba på - för Guds skull!
Börja vilja det rätta och det sanna.
Övertygelsen om Kristi kärlek till mig föder viljan att besvara den, först genom att vilja det som Han vill för mig.
Ge mer tid åt Jesus; en timma om dagen.
En Rosenkrans om dagen.
Betänk och begrunda Kyrkans lära, helgonens liv.
Sakramental Tillbedjan.
Älska och kontemplera Skrifterna.
Studera Trents Katekes.
Jesus är Lammet som sålde allt!
Han sålde allt för att kunna köpa den skatt som Han älskade så högt:
var och en av oss!