15:e Söndagen efter Pingst

(Lukas vii:11-16) Den döde mannen begravdes, och många vänner förde honom till hans grav. Kristus, Livet och Uppståndelsen, möter honom där. Han är dödens och förgängelsens förgörare. Han är den i vilken vi lever, rör oss och är (Apg. 17:28).  Det är Han som har återställt människans natur till vad den ursprungligen var och har befriat vårt kött från dödens bojor.

Kristus förbarmade sig över mannens mor, och för att hennes tårar skulle hejdas befallde han: Gråt inte! Den ensamma kvinnan grät över hennes döde son. Men det finns hopp, hopp om liv, för Jesus är där.

Ingen kallade på Jesus för att återuppväcka den döde, Han gjorde det på eget initiativ. 

I Hans medömkan med den gråtande kvinnan ger Han henne sonen tillbaka. Gud lät den unge mannne dö därför att Han skulle bli förhärligad genom mannens död och för att han och modern skulle komma att tro på Honom  - och genom dem skulle också andra få tro.

Kvinnans son var inte uppstånden, han skulle dö igen, Jesus hade återupplivat honom för att han skulle fortsätta sitt liv på jorden. Genom Guds barmhärtighet kommer nu sonen att dö efter mammans död, för förutom hennes son, hade hon inte någon som kunde ta hand om henne och hennes uppehälle. 

Guds medlidande i människors sorg.

Jungfruns son mötte änkans son. Kvinnans tårar torkades bort, ett nytt hopp tändes i hennes själ, och hennes son fick åter igen liv; döden besegrades och tvingades att vända om.

Jungfru Maria var den övergivna änkan vid korset där hennes ende Son dog. Vem har gått igenom en större sorg än Hennes?

Också Hon fick tillbaka sin Son. Fadern gav Honom tillbaka, men bara efter en obeskrivlig och outsägligt smärtsam sorg.

Varför lät Gud sin Son dö? Det var Hans vilja att låta människors synd och djävulens makt ha sin gång, det var priset Han betalade för att frigöra oss från Satans fasta grepp om oss, det var priset Han betalade för att himmelens portar skulle öppnas för dem som ville, ja, för dem som väljer att tro på, och älska Guds Väg. Gud tar det onda och förvandlar det till gott. Vem mer än vår Allsmäktige Gud kan göra det? Om Gud tillåter död så är det för att vi ska leva.

Normalt, är vi inte menade att uppväckas från döden för att fortsätta att leva det här jordiska livet. Nej, vi är skapade för ett evigt liv med Gud. Vi är menade att en dag uppstå från de döda till ett evigt liv i våra kroppar, då förhärligade.

Efter att mamman hade fått tillbaka sin son till livet igen, började hon med all säkerhet att förbereda sig för ett evigt liv med Gud. Hon hade mött Jesus; när Han gav den döde liv, fick hon tro.

Guds barmhärtighet fick mamman och hennes son att förstå att döden var vägen till livet, att Jesus hade makt över döden därför att Han är Livet. Mamman och sonen levde tillsammans igen, nu i ett förhållande helt och hållet förnyat i Kristi kärlek och i tro på Honom.

Kristus lever med oss, Han använder sig av allt möjligt och omöjligt – som t.ex. att återuppväcka oss från "döden" – för att nå oss. Halleluja!

"Med längtan har jag bett Herren,

Han har sett till mig och hört min bön;

och i min mun har Han lagt en ny sång, en lovsång till vår Gud" (ps. 39).