Tredje Söndagen i Påsktid

(Johannes xvi. 16-22) Kyrkan glädjer sig därför att Kristus är uppstånden. Denna glädje firas liturgiskt i 60 dagar, alltså fram till Pingst. Det är 60 dagar av ett enda långt HALLELUJA!!!

"En liten tid och ni ska inte mer se Mig, och åter en liten tid, och ni ska få se Mig...och era hjärtan ska glädja sig". Apostlarnas glädje flödar över in i vår påskliturgi, Kyrkan glädjer sig och Hon delar denna ojämförliga och oöverstigliga glädje med alla som vill.

Påsken är en typ av den eviga "Paschan", den eviga glädjen i Lammet som offrades men som segrade och med Vilken vi har blivit inbjudna att för evigt glädja oss med i himlen. Vägen till den glädjen är samma väg för oss som för Lammet, nämligen en törne strödd väg i sorg och tårar vilket sedan, i Kristus, blir en evig segerrik glädje; "eder bedrövelse ska vändas till glädje".

Glädje i Gud finns också här på jorden för även här ger Jesus och himmelen oss en försmak av Hans Kärlek, Försyn, Ljus, Skönhet och Barmhärtighet; vi glädjer oss i Hans närvaro och vi glädjer oss i att vi kan ha tillit till Honom! Han är Gud med oss! Kristus har inte lämnat oss föräldralösa, Gud har givit oss Den Helige Ande som upplyser vår väg och våra hjärtan och Den Helige Ande fyller oss med hopp.

I jämförelse med evigt liv är detta jordeliv med dess lidanden mycket kort och passerar fort. Jesus säger till Apostlarna att deras elände och jämmer ska vändas till glädje liksom en kvinna som under det att hon föder barnet har mycket smärta men när sedan övergår lidandet till en ännu större glädje över att barnet är fött. Detta kan liknas vid ledsamheten och smärtan som Apostlarna upplevde under Jesu lidande och bortgång och den långt övergående glädje Apostlarna erfor när de såg Kristus uppstånden och kunde knappt, av glädje, tro sina ögon!

Vi kan också förstå att Jesus talar om sig själv; det är Han som lider kolossala födslovåndor för att ge oss liv men när lidandet är över glädjer Han sig omåttligt mycket över vårt liv i Honom!

Vi är främlingar och pilgrimer på den här jorden för vårt hem är hos Gud. Vi är skapade för Gud och inte för denna jord. Men alltför många blir alltför ofta så indragna i det jordiska att de lever som om detta vore den plats de är menade för. Man skjuter på mötet med Gud som om det skulle vara något mindre viktigt eller som om det skulle vara något som ändå sker automatiskt! Vi glömmer bort att välja att leva i en ständig förberedelse för vårt möte med Gud. Vi borde inte söka tillfredställelse i nöjen, njutning, framgång, uppskattning... allt detta är ett behag vi egentligen skulle bort ifrån för att endast söka att vara till Guds behag i allt vi gör och är. Vi måste helst av allt vilja möta Gud i tystnaden av våra hjärtan vilket vi gör om vi är andligt förberedda och om det är Honom vi söker. Men "vi kan inte ha både Gud och mammon".

På många sätt i naturen och i våra liv kan vi finna antydningar av uppståndelsen; allt i skapelsen har tid för vila och för aktivitet, våren som återuppväcker all grönska och fågelsång efter vinterns vila, insekter som utvecklas från larv till puppa till fjäril, fåglar som kommer ut ur äggen, människor är sjuka och blir åter helt friska, ja, i kort, mycket påminner oss om uppståndelsen. Alla människor ska uppstå, både de onda och de goda ska åter igen få deras kroppar att leva med för evigt. För de goda ska det bli till evig glädje, och för de onda ska det blir till en värre smärta och elände för eviga tider. Det goda vi gjort i våra liv har gjorts i och genom våra kroppar, därför får inte enbart själen belöning, utan också kroppen. Likadant med de som uppstår till helvetet, de straffas, inte bara i deras själar men också i deras kroppar. De rättfärdigas kroppar blir förhärligade och även liknar Jesu egen förhärligade kropp, medans de ondas kroppar blir anskrämliga och vedervärdiga.

Låt därför den enorma Kärlek Jesus och Den Allra Heligaste Treenigheten visar oss i och med Kristi uppståndelse, beröra oss på ett allt djupare plan så att Kristi liv och Kristi ord blir vår väg och enda väg! Att det blir vårt liv och ett helgat liv - så att påskens glädje inte blir en ytlig festglädje som snart är glömd och förbi, utan istället blir en innerlig glädje som bubblar upp till evigt liv.

Kristus leder oss till Ljuset och ger oss levande vatten att dricka; Han är uppstånden för oss, Halleluja!