2:a Söndagen efter Pingst

(Lukas xiv: 16-24)

Sedan Israel blev ett folk, vilket Gud gjorde dem till, bjöd Han in dem till sin Fest. De lystrade inte till Guds inbjudan så hedningarna snappade upp bollen istället och sprang loppet. De sprang så makalöst väl att den Västerländska hedniska träldom, som regerade vilt, nu omvandlades till ett civiliserat, katolskt Europa med Kristus i dess center. Hela mänskligheten var inbjudna till Bröllopsfesten.

Inte bara Israeliterna - var inte ett folk - men inte heller var hedningarna något folk. Vi blev ett folk i Kristus (jfr 1Peter 2:10), när vi ingick i Hans eviga förbund som är evigt förseglat i den Heliga Eukaristin!

Genom att bli kvar i Guds eviga förbund, är vi på väg till den utlovade Festen som Kungen bjuder oss in till - vi kan redan nu få en försmak av den Festen för den börjar här på jorden. Bröllops festen är det jublande glada mötet mellan mänskligheten och Gudomligheten!

Jesu Mission är att förena människor med Fadern.

Kungen hade gjort sig många besvär för att förbereda sonens bröllop dit mängder av gäster var inbjudna. Men gästerna som var inbjudna såg åt det andra hållet, de föredrog att följa deras egna planer! Vi kan så lätt ge ”bra” ursäkter till varför vi inte har tid med Gud och Hans Fest.

På den här Festen finns allting gott i överflöd, och ändå är vi inte det minsta intresserade. Varför?!

Därför att Kungen kräver att vi tar del i Hans förbund. Javisst, det är också Guds vilja att vi arbetar och åkrarna behövs tas om hand för att ge avkastning. Arbetet tillhör människans värdighet. Men, det är inte först och främst uppbyggandet av samhällets sociala och ekonomiska välgång som ska prioriteras, utan var och ens liv i det förbund som Jesus Kristus skrivit med sitt blod! En integral katolsk tro innebär att bygga upp våra samhällen under Kristi Konungen och Hans lag. Därifrån kan ett samhälle byggas upp till det som skulle vara grunden för våra samhällen: frid, fred, sann respekt...

För det var ju inte bara arbete som höll de inbjudna borta från att komma till Festen det var ju också så att de hade ihjäl människor: Guds tjänare.

Att åsidosätta Gud och Hans ord i uppbyggandet av ett samhälle, är att bygga upp en anarki och promulgera en destruktiv förvirring över vad verkligheten egentligen handlar om. Hur kan man å ena sidan vilja bygga upp ett kärleksfullt samhälle med respekt för de fattiga och marginaliserade, med miljövänliga bilar och mat, hälsosamma smoothies och ekologiskt gödsel samtidigt som man påbjuder lagar att döda ofödda barn, eller talar om barn med Downs syndrom som en slags kategori av människor man likaväl kan avskaffa!? Nyligen gavs en rapport ut där en av synodens grupper kommit fram till att "homosexualitet inte är en synd"...

Hur kan vi någonsin tro att ett samhälle kan byggas upp utan Kristus?

Världen väljer bort Kristus och därmed väljer den också bort den sanna etiken och moralen. Väljer den bort Kristus väljer den bort liv och, så mycket det bara går väljer de bort lidande. När världen väljer bort lidande, väljer den faktiskt också bort Kristi kärlek. Väljer den bort Kristi kärlek, väljer den också bort de vackra bröllopskläderna som måste bäras för att komma in på bröllopsfesten. Till skillnad från hur världen lär, så är det Tro som ligger till grund för kärlek.

Kungen gifter bort sin enfödde Son. Det speciella är att vi alla är brudar till Brudgummen! Det är det Kungen bjuder oss till att bli. Alltså, inte bara gäster som får se på, men gäster som blir brudar därför att Kungen ger dem Brudgummen! Varför är vi då så förvånade över att Kungen blir arg?, arg på dem som hellre bryr sig om "friheten" att göra vad de vill, arg på dem som hellre bryr sig om åkrar och infrastrukturer? Till Bröllops Festen kan bara dem som är iklädda Guds kärlek komma in, den kärlek vilken Jesus med sitt eget liv fastställt: korsets kärlek, en behaglig väldoft för Gud. Därefter; kärlek till nästan. Jesus, Brudgummen, har själv visat oss att vägen till Honom är den kärlek som tar sin näring från korset, från Hans sår; från Hans utspillda blod och tårar. 

Alltsedan den Franska Revolutionen har den hedniska politiken bytt ut Kristi kärlek mot ”frihet, jämlikhet och broderskap”. Det finns nu även i kyrkliga dokument.

Gud, i Jesus, har ingått i ett evigt förbund med oss. Han har blivit människa så att vi nu kan bli ”Gud”! Men först: identifiering med den som Älskar oss! Vi besvarar Hans inbjudan genom att förbereda oss för bröllopsfesten. Förberedelserna är att tjäna Jesus såsom Han vill bli tjänad.

Jesus är Brudgummen, Han söker i oss sin brud, Han söker ett rent hjärta, ett klart samvete, tro som har utstått prövningar! Han bjuder oss upp på Hans berg där Han håller gästabud, och hon som går uppför Hans berg ska bli matad med feta rätter och sött vin, och hennes tårar ska torkas bort.

Allt det världsliga som håller henne från att söka det Gudomliga, blindheten som skyler henne från att se ljuset -ska Kristus befria henne från. När då? När hon väljer att stadigt följa på den smala vägen och inte inbilla sig att hon i det världsliga ska hitta ett gudomligt gott i vilket hon ska kunna vila! Det skulle vara i Disneyland, i så fall.

Nej, vi katoliker behöver komma fram till en sann och varaktig omvändelse. Korsets väg verkar tråkig, tung och hård. Vi är svaga människor som på grund av arvsynden väljer det som är lättast, det är vår inklination att följa vår fallna natur. De goda nyheterna är att vi har ett nytt liv i Kristus, men det nya livet följer inte automatiskt; disciplin och dygd är nödvändig för att stå emot vår fallna natur: dit hör lättja och andlig lathet.

Låt oss, futtiga små skapelser, fort besvara Guds inbjudan till Bröllopsfesten med hela vårt hjärta, hela vår själ, med all vår kraft och med hela vårt sinne, utan ursäkter, för det är Lammet som kallar oss till Hans Fest, och allt är redo.