Trefaldighetsdagen

(Matteus xxviii:18-20) Som Gud hade Kristus, från all evighet, samma makt som Hans Fader; som människa hade Kristus samma makt som Fadern genom föreningen av sin Gudomlighet med sin mänsklighet och på grund av de oändliga förtjänsterna av sitt lidande. I kraft av denna makt sade Han till sina apostlar, före himmelsfärden, att liksom Hans himmelske Fader hade sänt Honom, så sänder Han dem till alla folk, utan undantag, för att lära ut allt vad Han hade befallt, och för att genom dopet ta emot dem i Kyrkan; samtidigt lovade Jesus att vara med dem till världens ände, det vill säga att han skulle trösta dem i lidande, styrka dem i förföljelse, bevara dem från villfarelse och alltid beskydda dem.

”Fadern, Sonen, Helig Ande”, talar om förhållande.


Gud Är innan Han gör.
 Också vi, eftersom vi är skapade i Hans avbild, är, innan vi gör. Vi förhåller oss till Gud, och till varandra.
 Men om man säger att Gud Är innan Han gör, så undrar man: vad är det Gud gör?


Han gör det Han Är!

Han älskar därför att Han Är Kärleken, 

Han skapar därför att Han Är Skaparen, 

Han frälser därför att Han Är Frälsaren, 

Han dömer därför att Han Är Domaren, 

Han Är Allsmäktig och det är endast på grund av Hans Allsmäktighet som det är möjligt för oss syndare att bli helgon.

Gud gör det Han Är.

Även om vårat varande kommer före vårat görande så är det därför att vi har fått ta emot det vi är, till skillnad från Gud som är ”Rent Vara".


Vi kan inte, likt Gud, vara kärlek, vara sanning, vara godhet etc. Istället så har vi kärlek, vi har sanning, och vi har godhet. Vårt varande är alltid i förhållande till Gud därför att vi, utanför Honom, inte har något varande! Utanför Honom är vi ingenting, för det är ”i Honom vi lever, rör oss och är till” (Apg. 17:28).



Vi definierar Gud enligt Den Han är, inte enligt det Han gör. Gud själv säger:
 ”Jag är Den som Är”.


”Jag Är”, är Guds Namn (2:a Mose. 3:14).
 Gud är Kärlek (1 Joh. 4:16).

 Om Gud inte skulle vara Tre Personer skulle St. Johannes inte kunna ha sagt att Gud är kärlek för i kärlek finns: 

den som älskar, 

den som är älskad och, 

förhållandet mellan dem.

Fadern älskar Sonen, Sonen älskar Fadern och den Helige Anden är Kärleken emellan Dem.


Därför är Gud kärlek, för Han inte bara älskar eller är älskad, men är också bandet mellan den älskade och den som älskar.
Vackert! 

Detta öppnar för oss Guds Eviga Mysterium, även om det fortfarande är svårt att förstå att Gud är tre Personer samtidigt som Han är Ett.


Men om man betänker ordet ”kärlek” så blir det lättare att "förstå" Guds Treenighet. 
Den helige Augustinus säger att ”kärlek binder samman älskaren med den som är älskad”.

Det finns präster som börjar Mässan i ”Skaparens, i Återlösaren och i Livgivarens Namn. De, förutom att de inte lyder Mässbokens rubriker, definierar Gud först och främst efter vad Han gör istället efter vad Han Är. Den ordkonstruktionen är gjord av människor och följer inte Skrifterna.
 I Skrifterna kallar Jesus Gud: Fader, Fadern kallar Jesus sin älskade Son och Jesus lovar att sända oss den Helige Ande.

 
Vi läser I Evangeliet att Jesus ålägger lärjungarna att döpa alla i Faderns och Sonens och den Helige Andens Namn.

Johannes Evangelisten talar om att Gud är kärlek och att man finner Gud där man finner kärlek. Detta betyder att om vi finner en människa som älskar Gud så har vi på ett sätt funnit Gud.
 Därför är det bra att älska Guds vänner. En människa som har förälskat sig i Gud och är helt given åt Gud - är ett helgon; hon är en förmedlare av Guds kärlek. 


Det finns alltför många som älskar familjen, vänner, djur och natur och likvärderar det med att älska Gud. Det är inte rättvist mot Gud att säga "att älska dem är att älska Gud", om de inte först gör Guds vilja, lyder Hans bud och Tillber Honom såsom Han vill bli Tillbedd i den heliga Eukaristin!

 Kärlek är inte vänskapsband och familjeband, kärlek är, som bekant, inte känslor.

Guds kärlek är en uppoffrande kärlek; Agape. Gud är älskad i Jesus Kristus. Den kärleken betyder att vi följer Hans lagar och gör Hans vilja; det är de goda nyheterna! att vi kan älska med en övernaturlig kärlek, en andlig kärlek, en kärlek som har sin Källa i Guds Kärlek. Kristus gör detta möjligt för oss.



Kärlek till vår familj, våra vänner, till vår hund, kärlek till glass, till att simma i havet eller att klättra i bergen - är något gott.


Men det är inte den kärlek som är ”utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande,
vilken har blivit oss given”(Rom.5:5).

Den kärleken är den Heliga Treenighetens kärlek!
 Det är den Kärlek som vill den andres bästa; vill den andres frälsning.


Gud sa, genom profeterna i det Gamla Testamentet, att Han skulle skicka sin älskade tjänare. Den älskade tjänaren är Hans älskade Son som Han finner allt sitt behag i; den lidande tjänaren.


Vi söker Gud, söker att nå Treenighetens Mysterium; Guds inre liv. Men vi måste komma ihåg att det bara kan tas emot som en oförtjänt Gåva - i andlig fattigdom och i ödmjuk bön.

(Bön till Den Heliga Treenigheten av Elisabeth av Treenigheten OCD)

O min Gud, Treenighet, 
jag tillber dig! Hjälp mig att glömma bort mig själv helt och hållet, så att jag kan slå mig till ro i dig, stilla och i frid, som om min själ redan befann sag i evigheten. Låt ingenting rubba min frid, ingenting avlägsna mig från Dig, o du min Oföränderlige, utan låt varje ögonblick föra mig allt längre och djupare in i ditt mysterium! Stilla min själ, gör den till din himmel, till din älskade boning och viloplats. Tillåt inte att jag någonsin lämnar dig ensam där, utan låt mig få vara där med hela mitt väsen, vaken i min tro, i tillbedjan och i överlåtelse åt din skapargärning.

O min älskade Kristus, korsfäst för kärleks skull, jag skulle vilja vara en brud för ditt hjärta, jag skulle vilja överhopa dig med ära och älska dig… ända tills jag dör av kärlek. Men jag känner min oförmåga, och därför ber jag dig, att ikläda mig dig själv, att förena min själ med varje rörelse i din själ, att låta mig drunkna i dig, att inta mig helt och hållet och att sätta dig själv i mitt ställe, så att mitt liv inte blir något annat än en utstrålning av ditt liv. Tag din boning i mig och bli där till Tillbedjare, Försonare och Frälsare.

O eviga Ord, min Guds Ord, jag vill tillbringa mitt liv med att lyssna till dig. Jag vill bli idel öra för dig så att jag lär mig allt av dig. Sedan, när jag får gå igenom mörker, tomhet och oförmåga, vill jag fästa min blick på dig för alltid och förbli i ditt strålande ljus. O min älskade Stjärna, fängsla mig, så att jag aldrig mer kan lämna din strålkrets.

O förtärande Eld, kärlekens Ande, kom och intag mig, så att Ordet liksom blir kött än en gång i min själ. Låt mig få vara en annan mänsklighet för honom, där han på nytt kan låta hela sitt mysterium bli till verklighet. Och du, o min Fader, böj dig ned över din ringa skapade varelse, se i henne inte något annat än din älskade Son, i vilken du har allt ditt behag.

O mina ”Tre”, mitt allt, min salighet, oändliga Ensamhet, Omätlighet där jag förlorar mig själv, såsom ett byte överlämnar jag mig åt dig. Dölj dig i mig, så att också jag blir dold i dig, i väntan på den dag, då jag i ditt ljus skall få skåda din storhets omätliga djup.