Kristi Konungadömes Fest, sista Söndagen i Oktober

(Johannes xviii:33-37)Påven Pius XI instiftade Kristus Konungens högtid 1925 för att bemöta den växande sekulariseringen, antiklerikalism och ateism i världen. I sin påvliga encyklika, "Quas Primas", där påven Pius XI inviger Festen för Kristus Konung, skriver han: 

"Åh, vilken lycka det skulle vara om alla människor, individer, familjer och nationer, bara lät sig regeras av Kristus!" 

Vår Herres rike omfattar alla människor!

Också påven Leo XIII:s skriver angående detta: ”Hans rike omfattar inte bara katolska nationer, inte bara döpta personer som, trots att de med rätt tillhör kyrkan, har blivit vilseledda av villfarelse eller avskurna från Henne genom schism, utan också alla de som står utanför den kristna tron; så att hela mänskligheten i sanning är underkastad Jesu Kristi Konungadöme.”

Vidare läser vi:

”Inte heller finns det någon skillnad i denna fråga mellan individen och familjen eller staten; ty alla människor, vare sig kollektivt eller individuellt, står under Kristi Herravälde. I Honom finns individens frälsning, i Honom finns samhällets frälsning. Om därför nationernas härskare vill bevara sin auktoritet, främja och öka sina länders välstånd, skulle de inte försumma den offentliga plikten att vörda och lyda Kristi styre. När människorna väl inser, både i det privata och i det offentliga livet, att Kristus är Konung, kommer samhället äntligen att få de stora välsignelserna av verklig frihet, välordnad disciplin, fred och harmoni”. 

Det är värt att säga att man i Europa var medveten om att den sista Söndagen i Oktober hade firats i århundraden som ”reformationssöndagen”, till minne av Martin Luthers trots. Alltså en katolsk ”mot fest” som skulle påminna världen, inte endast om Jesu Kristi omfattande Kungadöme (som så ofta förnekas socialt och kulturellt i olika samfund och religioner) utan också om Hans Kyrkas världsomfattande Kungliga Auktoritet.

Härlighetens tron är korset. Kristus regerar från korset.

Korsfästelsen är intimt förenat med att Kristus är Konung.

Det var Pilatus som frågade ”sanning, vad är det”? Rädslan för människors misstycke omgav honom likt ett töcken vilket gjorde att han inte snappade upp svaret:

Sanningen, är en Person.

För Pilatus var Kristus Konungen lika gömd som sanningen, inte endast bakom en människokropp men också, vid det här laget, bakom lidandets förklädnad.

Inför Jesus, Guds Son och Evig Vishet, kan ingen - får ingen - vara likgiltig, det skulle vara lika med att döma Honom som oväsentlig. Pilatus tvådde sina händer och trodde att Han med det var fri från skuld.

 ”Han som inte är med Mig är emot Mig”, säger Jesus.  Förr eller senare har vi alla fält domen över Jesus och Hans ord.  Är Hans ord sanna eller inte?  är det Hans Kyrka eller inte? är Han Lammet som blivit slaktat eller inte? är Han den osynlige Gudens avbild - eller inte? Likt Pilatus tvår vi våra händer i ett ”jag vet inte”, ändå, är vi skapade till att veta att Kristus är Konung och att Hans ord är Konungens ord och att det var för att vara Kung som Han kom till världen!

För 2000 år sedan grundade Kristus den Katolska Kyrkan och gav Henne uppdraget och Missionen att vara en lysande lampa för människor som vill gå på frälsningens väg. Kristus gav Kyrkan säkra hjälpmedel att för att uppnå den. 

”Gå och lär alla länder…och se, Jag är med er till världens slut”. 

Det är den Katolska Kyrkan som innehar de verkliga och tillbörliga medlen för själars frälsning. Men idag talar man inte om det - därför att man inte längre tror det. Den katolska moralläran anses vara ”obegriplig”, eller, "ur tiden". Därför görs den om - inte i princip, men i den "pastorala praktiken". 

Vi behöver en Katolsk kultur, en Katolsk civilisation där Kristus tillåts vara Konung. Därför behöver vi vår "rejält" katolska Kyrka, en "icke-urvattnad" katolsk Kyrka. Såsom det nu, med en enorm hastighet, utvecklas, så är Kyrkans etik oklar och rent av förvirrande att lyssna till!

Även om man nu ofta talar och skriver om Kyrkans sociala lära förbises det allra viktigaste, det primära och mest grundläggande; 
Kristus Konungens sociala rättigheter.

”Statens välbefinnande kommer från exakt samma källa som individens välbefinnande eftersom Staten inte är något annat än ett flertal individer som lever tillsammans i harmoni”                    
                                    (St. Augustinus, Ep. Ad Macedonium).


   ”Nisi Dominus aedificaverit domum….”
”Om Herren inte bygger huset, förgäves arbetar byggarna.”
                                                                       (Ps. 127)

Dessa ord förklarar Herrens intention. Han vill och Han menar att Hans Kyrka är Frälsningens väg. 
Det är till Hans Kyrka som Gud givit medlen för själar att nå De Saliga Skådandet.

Den heliga katolska Mässan måste tas på allvar: Kristi Offer förevigat.

Fiender tar den på allvar! Därför försöker de att få bort Mässan genom att krympa dess Värdighet, Sakralitet och Nödvändighet. Och så förflyttas Nödvändigheten, Sakraliteten och Värdigheten på det"riktiga arbetet”: det sociala humanistiska kollektiva näringslivet; det jordiska paradiset; ja, på en jordisk "messianism", där Kristus Konungen absolut inte nämns.

Men i Mässan finns nåd på nåd, utan den - inte mycket hopp för själars frälsning.
Vad hände med vår nobla och vackra, sanna och eviga tro som borde skrikas ut från hustaken?!

Men nej, Katolska Kyrkan får inte på något vis stå ut, Hennes lära uppdateras dag för dag för att smältas in i den nya världsordningens dogmatiska lagar. 

Om det, uttryckte sig Pius X så: 

”Det är varken lojalt eller värdigt att undangömma något av det katolska ställningstagandet, förkläda det med nåt tvetydigt eller otydligt banér, som om det Katolska ställningstagandet skulle ha förstört något eller ha smugglats in”.

När Kristus är Konung i ett land finns samarbete mellan Kyrka och stat även då Kyrkan är skild från staten. 
Staten tjänar Kyrkan genom att låta landet leva enligt den Katolska tron och förkunna den.
Det finns två makter som styr mänskligheten; den civila, som en stat representerar, och den andliga, som Kyrkan representerar. 
Människans civila mål är underkastad hennes eviga mål. 
På samma vis måste den statliga makten vara underkastad den andliga d.v.s. Kyrkan. Det moraliska, kulturella och politiska måste, åter igen, bli organiserad runtom och integrerad i Kyrkans lära.

Den Katolska Kyrkan är den enda instans som kan förse världen med grunden för ett välordnat samhälle, därför att Kristus är Konung, inte bara över individer men Han är alltings Konung. 
Varför skulle Han inte vara Konung över nationerna?

Hur kan en stat någonsin leda människor till klarhet i frågor som hjälper, eller har att göra med människans andliga själ och hennes eviga liv?! Men människors andliga själar är sedan många år i statens händer...

”Den Katolska tron befriar oss från det förnedrande slaveriet att vara barn av vår tid".                   (G.K. Chesterton)