18:e Söndagen efter Pingst

(Matteus, ix:1-8)

Tro innebär inte bara att man har en sann övertygelse om Kristi kraft, utan också, en fullkomlig tillit till Hans Godhet. Det är typiskt för en sådan tro att den får vad den tror på.

Jesus sa till mannen att vara vid gott mod vilket visar  Vår Herres kärlek till den lame. Detta väckte i den lame förtroende för Kristus. Att Han förlåter mannens synder visar att lidande ofta har sin orsak i en personlig synd. 

Jesus såg i mannens hjärta att han bar en uppriktig ånger och innerlig längtan efter rättfärdiggörelse, så Kristus besvarade det. Men det var också på grund av mannens tro som Jesus både förlät och botade honom. Den lame hade inte fått höra av Jesus: ”dina synder är förlåtna”, om han inte hade haft tro. Mannen tror t.o.m. på underverk, vilket  visar en fast förtröstan på den helande kraft som Kristus skulle visa honom.

Ingen i det Gamla Testamentet, inte ens någon av de stora profeterna hade uttalat ord som förlät synd. Jesus, som är mer än profeterna, uppenbarar att Han verkligen är Guds Lamm som borttager världens synd.

Den lame mannen kunde inte själv ha gått till Jesus vilket förutsätter att mannen hade burits till Kristus av några medmänniskor.

Den helige Augustinus kommenterar på detta att: 

” du bör lära dig att inte bara tänka omsorgsfullt på din egen frälsning, utan även på din nästas – både för att kärleken kräver det och för att Gud ofta låter de goda lida tillsammans med de onda, eftersom de goda inte tillrättavisar, hindrar, och korrigera de som syndar”.

Som alltid så anklagar de skriftlärde Jesus, i detta fall  är anklagelserna för- dolda i deras tankar. Jesus, som ser i det fördolda, uppenbarar sin Gudomlighet genom att visa dem Hans vetskap om hjärtats hemligheter. För vem förutom Gud kan känna till gömda tankar och hjärtats hemligheter?

När de skriftlärde förstår att Han läser deras tankar borde de dra slutsatsen att Jesus är Gud och har därmed makt att förlåta synder. Förlåtande av synder kan vi inte se, vi tror på det med en bestämd vetskap, men en vetskap som ändå tillhör tron.

Att Jesus kan läsa deras tankar, och att Han helar en lam man, är något de kan se, att sedan säga att detta inte hände, är att förneka en uppenbar sanning. 

Jesus erbjuder de skriftlärde frälsning genom tro på Honom; Han vill bota deras otro genom att visa dem miraklet och genom att återspegla deras gömda tankar; nåd ges till dem, men de tar inte emot den.

Jesus kallar sig själv "Människosonen”: Människosonen förlåter synder; Kristus förlät synder, inte bara som Gud genom sin Allsmäktighet, utan också som människa, med auktoritet och genom sin förtjänst. Eftersom Hans mänskliga natur var förenad med Gudomen vilket existerade i Hans Person (Hypostatiska Föreningen), kunde Kristus vinna förtjänst och fullt ut gottgöra för hela världens synder. 

Samma makt kunde Han också ge till andra, nämligen till dem som bar det prästerliga ämbetet.

”Kristi makt av yppersta slag består av fyra ting: 

för det första av att Hans lidandes förtjänst och kraft verkar i Sakramenten; 

för det andra att Sakramenten helgas i Hans Namn; 

för det tredje att Han själv, som gav Sakramenten deras kraft, kunde instifta dem; 

för det fjärde att Han kan skänka Sakramentens verkan (nämligen syndernas förlåtelse och nåden) utan själva sakramentet. Denna makt tillkommer endast Kristus i egenskap av Människa, och den ges därför inte någon präst eller påve, ja, inte ens helige Petrus".

                                                           (S:t Thomas (del III, fråga LXIV, art. III)

Jesus säger till mannen att ta sin säng och gå -vilket han på en gång gör därför att Guds ord är akt, dvs. det Gud säger, händer. Ordet blir s.a.s kött: ”Låt det bli ljus - och det blev ljus”…

”Ta din säng och gå”:

"Res dig" – skaka av dig förlamningen, frisk och stark, så att du kan bevisa det och förkunna det för de skriftlärde och hela folket: 

"Ta din bädd" – så att du nu, botad, kan bära det som nyss bar dig när du var förlamad”. (C.av Lapide)

Fri från synd och med trons gåva kan vi tacksamt och helhjärtat be med profeten Jesaja: "Kom, låt oss gå upp på Herrens berg... Han ska lära oss sina vägar, och vi ska vandra på hans stigar.”