Söndag efter Kristi Himmelsfärdsdag
(Johannes xv:26-27, xvi:1-4) Kyrkan är kallad att missionera; det tillhör Kyrkans natur att vara ”Missionär”. Det kommer utav att Kyrkans liv i Hennes medlemmar är en förlängning av Kristi liv på jorden. Jesus har givit oss ett budskap, en lära, ja, doktriner, vilket Kristus menade skulle ges vidare så långt som till världens ände, och ända till tidernas slut.
Efter måltiden, just innan Jesus skulle gå igenom sin fruktansvärda lidelse, håller Jesus sitt tal till lärjungarna. Han skulle inte längre, sa Han, vara närvarande med sin kropp men andligen var Han med Apostlarna och Kyrkan till tidernas slut. Dock skulle Hans kropp och blod ändå bli kvar i oss och bland oss, gömd, fördold i den Heliga Eucharistin. En del av Kyrkans mission var, och är, att alla människor ska få ta del av Eucharistin, ska, av Den Helige Ande, få det ljus och den tro, som är nödvändig för att ta emot denna kärleksgåva, sprungen ur Kristi genomborrade Hjärta. Men grunden d.v.s. människors själar, måste förberedas av Kyrkans utsända för att Den Helige Ande ska finna fruktbar jord att gå in i.
Kristus förvarnar Apostlarna om att Kyrkans Mission inte kommer att bli lätt. Därför måste också Kristi efterföljare genomgå något av de hemska förföljelser som Kristus fick uthärda.
Kyrkofäderna säger att Jesus berättade för lärjungarna att Han hade utvalt dem så att de skulle förstå att det var genom Guds nåd de var vad de var, och att de genom sina egna laster hade varit vad de hade varit. Och sedan talade Han om för dem vilka som var Hans förföljare, vilka de som förföljer de heliga är: de som förföljer Kristus och Hans efterföljare hatar både Sonen och Fadern; både Honom som var sänd och Honom som hade sänt honom. Detta är en uppfyllelse av Skrifterna i vilken det står skrivet: ”De hatade mig utan orsak”.
I denna sorg och varsel om ankommande lidande ger Jesus ett löfte, löftet att Han ska sända Tröstaren från Fadern. Det är Sanningens Ande, som utgår från Fadern och Sonen. Det är Han som ska vittna om Jesus. Så vi har här två vittnen; Den Helige Ande, men också Apostlarna, "för de har varit med Jesus från början".
Så även ni, säger Jesus, ska vittna. Eftersom de har varit med Honom från början kan de predika vad de har lärt sig, vad deras ögon sett, vad de har rört vid, hört och erfarit. Men först måste Det huvudsakliga Vittnet anlända, nämligen Den Helige Ande, Vilken kommer att fylla dem med Andens fullhet. Han, ska vittna om Mig, och då, ska även ni skall vittna. ”Ty Guds kärlek, som är utgjuten i våra hjärtan genom den Helige Ande”, ger oss den tillförsikt, klarhet, visshet, övertygelse som behövs för att i sanning kunna vittna om Kristus.
Sanningens Ande vittnar och inspirerar Kristi efterföljare med oövervinnligt mod, Han berövar Kristi vänner deras naturliga rädsla och förvandlar sina fienders hat till kärlek. Utan Den Helige Ande är vi blinda, rädda, småsinta, förvirrade. Utan Den Helige Ande vittnar vi bara om oss själva och våra drömmar.
Detta erfar vi nu när vi hör om den synodala vägens idéer. Man målar upp ett porträtt av en Jesus som är ljummen, smaklös, viljelös, och framförallt, likgiltig till synd! Han är inte en Kung med Tron och spira, han ges istället ut att vara en socialarbetare som kämpar för Frihet, Jämlikhet och Broderskap.
Det är få som vittnar idag. Det finns inte många tillfällen för Den Helige Ande att delge sin kraft och sina Gåvor till Kristi efterföljare, än mindre till dem som ännu inte blivit Hans efterföljare. Den synodala vägen som ger sig ut för att vara ett Kyrkans sanna vittne, och säger sig vara lyssnande till Den Helige Ande - finner att vad Kyrkan sa igår är inte vad Hon säger idag...
I det alltmer utpräglade ekumeniska, interreligiösa och globalpluralistiska perspektivet, är Kristus inte längre Sanningen, Vägen, Livet, A och O...
Idag, inte bara i världen, men också i Kyrkan, lever vi i en tid då sanning och objektivitet är omkullkastat och omvänt: ett oordnat liv är ett bra liv, fångenskap är frihet, tradition är patetiskt, sanning är fascism, synd är bra, eller, synd är inte längre synd.
Herren förutsåg också detta när Han sade: ”De har hatat Mig utan orsak”.
