7:e Söndagen efter Pingst

(Matteus vii:15-219 Ett gott träd bär inte dålig frukt. Det betyder inte att både goda och syndfulla människor inte kan förändra sina liv. Det är endast om de förblir goda eller syndfulla som de ger bra/rutten frukt.

Det räcker inte att göra en eller två goda gärningar för att bli  rättfärdig, det är snarare dem som som ständigt fortsätter att göra gott som blir rättfärdiga. På samma sätt är inte de som begår en eller två dåliga handlingar onda, men de som fortsätter i det onda.

Med andra ord; denna text säger inte att en människa som en gång är ond aldrig kan bära god frukt; men så länge hon förblir i syndens tillstånd kan hon inte utföra någon förtjänstfull handling. Det är inte tillräckligt att tro på Jesus Kristus och att höra Hans ord. Vi måste förena gärningar med tro. 

Att ropa, ”Herre, Herre”, förutsätter att det finns tro,  men även den starkaste tro - ​​utan rättfärdighetens gärningar - leder inte till frälsning. De som ständigt har Herrens Namn i sin mun, men inte bryr sig mycket om att ikläda sig Herren, eller låta sig bli genomsyrade av Hans anda, kommer att bli besvikna.

Påven Franciscus sade något helt nytt på femtioårsdagen (2015) av Paulus vi:s instiftande av biskopssynoden: "Jesus grundade kyrkan genom att grunda det apostoliska kollegiet där aposteln Petrus är klippan, den som måste bekräfta sina bröder i tron. Men i denna kyrka, liksom i en uppochnervänd pyramid, är toppen placerad under basen".

Den konciliära kyrkan, Den nya ordningen (Novus Ordo), vilket måste sägas vara en ny kyrka, är det andra Vatican konciliets frukt. Den konciliära kyrkan, efter ett sextiotal år utvecklas till att nu vara en "synodal kyrka”. Den synodala kyrkan ersätter - tro ​​på Gudomlig Uppenbarelse - med tro på konsensus, d.v.s., alla är med och bestämmer, ger sina åsikter och erfarenheter, de uttrycker sina känslor – och de ledande i den konciliära/synodala kyrkan ”lyssnar” till det som är "kyrkans tro idag"(!). "Kyrkans tro idag" är det som människorna på gatan tycker och känner och upplever.

Påven Pius X:e fördömde modernism, men det är just modernism som den nya konciliära och synodala kyrkan följer! Pius x:e kallade det "syntesen av alla kätterier" i sin encyklika Pascendi den 8 september 1907. 

Redan i början av sin tid som påve i förklarade påven Franciskus hans avsikt att ersätta den katolska kyrkan med en kyrka som styrs av ständiga undersökningar och möten. För modernisten uppstår tron ​​ur upplevelsen av det gudomliga. Där urskiljs hur de idag upplever Gud, hur Gud uppenbarar sig för dem nu, i denna tid. Och eftersom människors upplevelser ständigt förändras, måste även vår förståelse av Gud ständigt förändras. Därför måste också Kyrkan förändras, den måste gå framåt i tiden och med tiden, i världen och med världen.

Detta är modernismens kärna, och det är kärnan av påven Franciskus, Leo xiv, och Vatican konciliets religion och tro.

Katolsk tro är något annat.

Den nya kyrkans religion är ”den nya ordningen”, det är vad de själva kallar Novus Ordo.

Det blir allt svårare för var människa att följa Jesus med trons visshet. Det blir allt svårare att hålla fast vid den romersk-katolska kyrkans doktriner och moraliska lära. Det blir allt svårare att fortsätta kyrkans arbete för själars frälsning och att förse de katolska troende - och de som söker sig till Katolska Kyrkan - med en fullständig katolsk lära och moral. Men vi måste av hela vår kraft hålla fast i den fasta övertygelsen om att den romersk-katolska kyrkans oförstörbara och övernaturliga enhet, vilken sträcker sig, oförändrad och ren, från Hennes grundande av vår Herre Jesus Kristus till Hans andra ankomst, från jordens ena ände till den andra, från den segrande kyrkan i himlen, till den stridande kyrkan på jorden, till den lidande kyrkan i skärselden, som en enda oförfalskad kyrka och en enda tro.

Med tanke på Jesu ord i dagens Evangelium så måste vi uppenbarligen vara på vakt:

”Akta er för falska profeter som kommer till er i fårakläder men invärtes är glupande ulvar”.

Några av den konciliära/synodala kyrkans frukt:

• "Alla religioner talar underförstått om Kristus" vilket gör att den traditionella synen på mission (omvändelse) inte längre behövs eller ö.h.t. utövas.
• Ekumeniken har gjort katolsk tro till något diffust och suddigt.
• Religiös dialog lär oss att Kristus och Hans Katolska Kyrka endast är en av många religioner som leder till Gud.
• Katoliker har förstått att Heliga Kommunionen bör ges till dem som lever i oregelbundna förhållanden dvs. lever i synd.
• Kyrkan välsignar homosexuella par och firar Mässan för dem i tacksamhet för deras vänskap.
• Om man är mot abort måste man också vara för invandring för de utgör nu samma grad av dödlig synd: att döda ett oskyldigt och ofött barn är lika syndfullt som att förneka någon att invandra.
• Endast tro är nödvändigt för att ta emot Heliga Kommunion (Desiderio desideravi, Apostoliskt brev, 2022).
• Gud vill alla religioner (Dokumnet om Människors broderskap, Abu Dhabi) 
• Ingen är evigt förtappad (Amores Laetitia).
• Att säga: "Maria, Mediatrix av alla nåder, är alltid olämpligt" (Mater Populi Fidelis).
• osv.osv.osv.

St. Johannes av Eudes skriver på 1600-talet:

” Det är ett tecken av Guds ilska, att när vargen bär fårakläder, själar är förgängligt förtappade”.

Låt oss be.