Pingstdagen

(Johannes xiv: 23-31) ”Om någon älskar mig, bevarar han mitt ord”, 

Gripande ord. Jesus förbereder sina lärjungar för sin bortgång genom att försäkran dem om: sin bestående närvaro och den frid som bara Han kan ge. Han säger till dem: ”Den som älskar mig, han skall hålla fast vid Mitt ord, och Min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta Vår boning hos honom.” Detta är inte en symbolisk gest. Det är själva kärnan av vår tro: att Gud önskar bo hos oss! Kärleken till Jesus mäts inte i känslor utan i trofast lydnad till Hans ord. I gengäld kommer Treenigheten att bo i själen – detta är det djupa mysteriet med Gudomlig närhet.

Sedan hör vi Hans tröstande ord: ”Frid lämnar jag efter mig åt er; min frid ger jag er. Inte som världen ger, ger jag er.” Jesus lovar inte ett liv fritt från utmaningar och lidande, utan en frid som ingen prövning kan utplåna. Det är friden i att vara förankrad i Guds kärlek, oavsett stormen.

Vad betyder det i en sjuk och bullrig värld? Vad betyder det att säga att Fadern och Sonen kommer att ta sitt hem i oss? Det betyder att den troende aldrig är ensam. Gud vandrar med oss, stärker oss och andas frid i våra rastlösa hjärtan. Detta är början på kristen mognad – inte bara att lära sig om Gud, men att låta Honom leva i oss.

Vi behöver den Helige Ande för att ”förKristliga” vår själ. 

Jesus lovar den Helige Ande som han kallar ”Hjälparen”. Denna Ande kommer att undervisa, påminna och vägleda. Här finner vi mod: för vi förlitar oss inte enbart på våra färdigheter eller vår kunskap. Den Helige Ande gör Ordet levande i våra liv och i livet för dem vi delar vår tro med. Den Helige Ande vittnar om Kristus så att vi kan följa Honom, se Honom med trons ögon. 

Jesus lovar att Fadern ska älska oss, att Han och Fadern ska stanna hos dem som bevarar Hans ord!
 Men de som inte bevarar Hans ord älskar Honom inte, säger Jesus. Innan vår Herre ger Petrus rang som den förste bland Apostlarna, vill Jesus höra att Petrus älskar Honom; det är sigillet på att lärjungen kommer att bevara Jesu lära: "Petrus, älskar du mig?", bara om du älskar Mig kommer du också att älska mina lamm. ”Den som älskar mig, bevarar mitt ord”.
 Det är också det Han säger till Petrus: -”För mina får på bete". 



Påminn oss Herre, om Ditt ord, påminn oss om Din vilja för oss, påminn oss om allt Du gjort för oss, påminn oss om dina bud; för de är källor av liv!

Påminn oss om att vi fått liv från dig för att lära känna Dig, älska Dig och tjäna Dig i det här enda liv vi har. Påminn oss om att vi är gjorda för ett evigt liv med Dig. Påminn oss om Sanningen, om Sanningens Ande som du ger utan gräns till de som vill andas Ditt ord. Du har själv sagt att Du är Sanningen och Livet, hur kan vi ta del av det, bli del av det om inte genom att låta Din ande råda, styra och leda oss? Och hur kan Han göra det om vi inte är trofasta Ditt ord?

Den Helige Ande kom över Maria och hon blev havande med Kristus. Brödet och Vinet i den Heliga Eukaristin överskuggas av den Helige Ande och blir Kristi Kropp och Blod.

I världen råder egenkärlek; ”rätten till min kropp”, ”rätten till mitt liv”, rätten till min tro”, ”rätten till min död”, rätt till att tro vad jag vill…

Var kommer då Guds rätt in? Världen lever i total glömska när det gäller att Gud har all rättighet till vår kärlek ock trofasthet, och att evigt liv med Gud hänger på det:om vi accepterar Hans rättighet - eller inte.

”Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den Helige Anden” (Rom:5:5). 

Kristus säger; ”världen kan inte ta emot Sanningens Ande. Världen och Sanningen går inte ihop. Världens prins är någon helt annan än Guds Ande. Vi är menade att leva i världen för att komma till himlen, men vi måste vara alerta: undvika att leva av världen och t.o.m. för världen. Svårt. Men absolut inte omöjligt. Det är ett val som Kristus kräver av oss om vi vill följa Honom.

Hur vet vi att vi älskar Honom?  Vi håller Hans bud. Hans bud är att först och främst älska Honom. Det gör vi när vi gör Hans vilja. 

I bön, i Skrifterna, i det oföränderliga Läroämbetet vet vi vad Guds vilja är. Be att du lever i sanningen.

Jesus sa till Teresa av Avila att: 

”allt som människor gör, som inte behagar Mig; är en lögn”.

Vi bör alltid fråga vår Herre innan vi gör något, om det vi vill göra skulle behaga Honom. Kristus är inte likgiltig till något. Kristus som har rätt till allas vår kärlek vill att vi håller Hans bud som ett tecken på att vi älskar Honom, inte bara i ord: ”Herre, Herre”…

Hans belöning är Hans löfte, att Han ska visa sig för oss och att Han ska älska oss! Vad mer kan vi önska oss?!  Vi behöver den Helige Ande för att känna igen Honom och ta emot Honom, för att se Honom och för att höra Honom, det är Sanningens Ande som lär oss allt om Kristus och som påminner oss om Kristus.

Den helige Augustinus säger: 

”Herre, det är bättre att gå fram haltande på Din Väg än att traska friskt och hurtigt på någon annan väg, för ju raskare någon går en annan väg, ju mer avviker han från Dig, som är Vägen”.

Sanningens Ande säger:  

"Här är Vägen, följ den, när ni vill vika av åt höger eller vänster” (Jesaja. 30:21).

Gud är en svartsjuk Gud. Han delar inte plats med någon. Gud kan inte komma och bo i oss om vi inte är fria att älska Honom mer än något annat, mer än någon annan. Han avlägsnar sig från en själ i dödlig synd. 

Ju mer vi samlar på oss småskräp: lätta synder, dåliga vanor, utvecklar känslomässiga behov eller beroenden, ju mindre är förening med Gud möjligt. Att bli en boning åt Den Allra Heligaste Treenigheten är meningen med vårt liv. Om vi inte vet det, är risken väldigt stor att vi samlar på oss, i våra andliga själar, skadliggörande skräp som täpper till själva livskraften inom oss.

I vårt dagliga liv bör vi därför välja allt det som öppnar andrum mellan mig och Gud, och kämpa emot det som täpper till eller t.o.m. stänger av det andrummet.

Veni Sancte Spiritus

(Innocentius III, 1198-1216)):

”Kom, Guds egen Andedräkt, kom Du rena, varma fläkt av Guds Rikes ljuvlighet.

Kom och fyll vår fattigdom, kom med all Din rikedom, kom och lys vår vilsenhet.

Gjut Ditt mod i rädda bröst, bo i oss och var vår tröst, bli vår värme, bli vårt stöd,

vilan när vår nöd blir lång, frihet mitt i livets tvång, svalka mitt i smärtans glöd.

Ande, salighetens Ljus, gläd vårt hjärta med Ditt rus, bli dess tysta jubelskri.

Utan Dig är allting dött, åldrat, kraftlöst, tomt och trött under tidens tyranni.

Tvätta rent det fläckade, vät med dagg det torkade, läk vår oros djupa sår.

Väck till liv det domnade, värm ur död det stelnade, samla dem som vilse går.

Kom med enhet, kom med frid, gör vår tid till hoppets tid, andas i vår längtans bön.

Gör oss visa av Ditt råd, gör oss goda av Din nåd, ge oss härlighetens lön.

Amen. Halleluja.